Andra veckan som lapp

Nu har jag faktiskt haft lite med renarna att göra. I söndagskväll tog vi ut Milliis på en bensträckare på gården då vi hade besök söderöver ifrån och hon ville så gärna få en fin bild. Det är otroligt så fina människor jag får möta i och med att jag träffat Johan. Igår eftermiddag var jag även in i hagen och matade renarna, jisses vad det var mygg och broms i hagen, renarna har det inte lätt alls. Blev själv väldigt myggbiten på benen efter min utevistelse då jag hjälpte Johan litegrann med att fixa skotern. Vi borra och borra och borra och skruva. Ja, nu försökte jag härma lite från Pistvakt för er som inte sett det lika mycket som jag. Det vi gjorde var i alla fall att stabilisera stegen eller vad det nu var, fotstöden om vi ska förenkla det hela.
 
Angående jobbveckan så har det samtidigt gått väldigt bra fastän jag har haft väldigt ont i ryggen och har det än idag. Jobbade på som vanligt och slet som vanligt för att vi skulle hinna bli klar i tid. I och med att jag inte har gått någon golvvårdsutbildning så får jag inte använda skurmaskinen eller high speeden så bara där förlorade vi lite tid kan man säga eftersom Aila också jobbar i köket. Dom två sista dagarna hade jag väldigt lite att göra i och med att jag farit fram med fart. Två sista dagarna blev vi även bjudna på go fika av två som jobbade på förskolan. En klev rent av upp fyra på torsdagsmorgonen för att hinna baka och den andra hade farit till Vetehatten och köpt med sig en god kaka. Tusen tack för det goda fikat och för den goda sammanhållningen. Känns riktigt bra att man kom in i gänget på en gång i år igen. Kan man ha det bättre?
 
Förutom jobb i veckan så har vi hunnit med att fira Ida-Maria och Aila som fyller år på samma dag. Hemma hos Ida-Maria så hade Hanna gjort två tårtor och innan det bjöds det även på jakkatarna, ja nu kan jag inte stava det men på enkel svenska kallas det chipsmat. Det är lättsaltade chips, köttfärs blandat med ris, grönsaker, vit sås och så vidare. Det är alltså väldigt likt tacos men ändå inte. Gott är det i alla fall även om jag fortfarande är lite ovan att ha lättsaltade chips i maten, haha. Innan vi kom hem till Hanna och Peter så for vi en snabb sväng på marknaden i Gällivare också då vi skulle köpa en födelsedagspresent åt Ida-Maria. Vi skulle även kolla på kängor åt mig ifall Jokkmokk skor skulle vara där då dom är bra. Vi hittade ett par låga Graninge kängor som jag är väldigt nöjd med. Bäst av allt vore det ju att ha högre kängor då dom har köpts först och främst för turer i skogen men har man som mig ärvt dom grova benen så är det sällan högre skoskaft passar tyvärr. Igår var vi förbi hemma hos Anette och Jonas, däremot så jobbade Jonas så han hann vi aldrig träffa. Däremot så blev det mycket gos och bus med barnen. Alicia och Clara föddes i april och det är jisses vad tiden går fort, dom två små liven växer så det knakar. Något som känns extra roligt är att Elias inte är lika blyg inför mig längre utan nu kan även jag vara med och leka och även hjälpa han ibland.
 
Hur har jag jobbat förresten? Ja, jag har nog skurat ungefär fyra toaletter och handfat, putsat ungefär 30 fönster men småfönster inräknat. Har även dammtorkat möbler, skurat tak och väggar med mera. Det finns dom som gillar att städa och dom som inte gillar det, jag hör mer till den senare gruppen men samtidigt så älskar jag när städningen är klar och man ser resultatet. Jag älskar resultat.
 
Idag står Johan och håller på med skotern ännu en gång, nu skulle han ta loss motorn och sen, ja något mer. Mitt minne är inte så jättebra när det gäller saker jag inte riktigt förstår. Humöret för skoterlagning försvann och vi och Axel åkte hem till Anette och Jonas. Jonas jobbade nu också så innan han kom hem hann vi med att spela Sverige spelet och äta blodpalt. Lite senare kom han hem och efter det kom det ännu mer besök men vi valde tillslut att åka hem eftersom hundarna ville ha mat. Nu har jag en vecka kvar här uppe i norr innan jag åker hem och samtidigt som jag längtar hem så vill man ju inte fara. Det är lite slitigt att slitas emellan två världar ibland men det är livet vi har valt så det är bara att hålla ut. Saknar mina små hjärtan där hemma extra mycket när jag umgås med Johans syskonbarn, det är ofta jag tänker på hur Agnes och Elmer skulle reagera på händelser och så vidare.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0