Simply the best

Det är ingen hemlighet att den senaste tiden har jag misskött mig både med mat och med motion. Känns ärligt talat lite pinsamt att jag gick ut med hur jag ändrade på mig och sen huxflux så ramlade jag tillbaka sämre än någonsin. Redan innan jul så valde jag och Johan tillsammans att äta bättre, röra på oss bättre och så vidare. Det gick självklart upp och ner lite då och då men inte så att man grät blod. Efter många om och men började jag närma mig att gå ner tio kilo och jag kom även till det målet sist jag var upp till byn. Däremot så tappade jag kontrollen helt när jag var där uppe, det finns alltid god mat och det finns alltid gott fika. Jisses vad pinsamt att jag tappade allting bara för att jag valde att ta semester, att ta semester med mitt kämpande var ju inget som låg på listan men så blev det i alla fall. Vi tappade även det litegrann här nere tillsammans också i och med våra planer så nu tänkte vi ju köra hårt igen.

 

Däremot kan jag vara ärlig och säga att jag har skött mig dåligt. I och med resan dit upp började jag äta mer kolhydrater igen vilket inte känns bra. Men i och med alla problem med kroppen så gick jag ner mig totalt och fastnade i allt det dåliga igen. Ja, nu har jag inte ätit godis, chips och så vidare varje dag men själsligt känns det så. Även fast jag har mått så dåligt över att känna mig som en blobb i och med all mens och all vätska jag har i kroppen så har jag inte kunnat hejda mig alla gånger. Att värmen gör allt jobbigare är ju ingen hemlighet heller och nej jag skyller inte ifrån mig utan jag känner mig snarare så dålig som faller så lätt. Nu efter att Johan var här hade jag gått upp 3,1 kilo, kan knappt fatta hur jag lyckades med det. Däremot så vet jag att mycket av vikten beror på vätska, har märkt hur lätt jag blir svullen nu när värmen har slagit till. Det är nästan så att man inte vill dricka av rädsla för vätska som man kan samla på sig men däremot utan vätskan hade jag inte klarat min vecka som varit heller. Jag vägde mig i morse som vanligt på söndagar och vågen visade inget jag vill se. Sen förra veckan hade jag gått upp 3 hekto och jag kände bara hur jag ville spy. Dock så bestämde jag mig för att testa Furix igen men den här gången tog jag två tabletter, det här var mitt eget val i och med det dåliga stödet jag fick från vårdcentralen. Har självklart läst på om dessa tabletter och min dos och så vidare. Den här gången hände det saker, på två timmar om ens det gick jag på toaletten två gånger och det var ganska stora mängder. För skojs skull vägde jag mig igen då jag även fått göra nummer två ordentligen på toaletten också och ja, nummer två gör stor skillnad ibland för vikten. I alla fall, efter dom här två timmarna av att gå på toaletten ofta så tappade jag 1,7 kilo så ja jag hade en del vätska att bli av med och det är säkerligen inte all vätska heller. Ska man väga sig är det viktig att tänka på att man ska väga sig på morgonen innan man har ätit, man ska ha fått gå ordentligt på toaletten och vätskan i kroppen ska ha hunnit fördela sig sen man har legat i sängen. För mig kan det blivit en skillnad på 4 hekto ibland bara för att jag knappt fått gå på toaletten eller för att min vätska inte fördelat sig.

 

Som sagt, jag har mått skit över att ha nått mitt delmål på 10 kilo och sen gått upp 3,1 kilo igen huxflux men jag får inte glömma vilka problem jag har i kroppen. Jag måste inse att precis allt inte bara är mitt fel för att inte gå ner mig helt. Nu är det dags att ta sig i kragen och komma ner till 10 kilos viktnergång igen och sen fortsätta. Sa tidigare till Johan att i alla fall till jul vore det roligt att ha gått ner 10 kilo till så nu har jag en bit kvar för att kunna nå mitt mål men jag har även satt en lång tidsgräns. När jag åt LCHF första gången så lyckades jag ganska snabbt, nu har jag satt en måltid på den dubbla tiden just för att inte stressa upp min kropp, det funkar inte att jag bara ska fokusera på min vikt utan jag måste fokusera på min själ också. Har även förberett mig på att jag kan ha problem med den här hemska vätskan hela sommaren beroende på hur varm det är. Är även insatt i att hormonspiralen kan ställa till det med mens och vätska i upp till sex månader. Så förutom mitt eget psyke kämpar jag även emot hormoner som jag inte kan göra någonting åt.

 

Jag vet att jag inte är ensam om att kämpa så som jag gör. Det är något vi aldrig får glömma bort, man är aldrig ensam och vägen till att lyckas är lång. Under den här vägen kommer man alltid att stöta på hinder och ibland får man ta långa omvägar. Det viktigaste är att man aldrig lägger sig ner och ger upp.