Simply the best

Jag som skriver den här bloggen heter Erica. Efter år av depressioner och sjukskrivningar är jag äntligen påväg tillbaka. Hösten 2012 läste jag upp mitt slutbetyg och hösten 2013 påbörjade jag min fritidslärarutbildning på universitetet, är klar 2016. Kommer ursprungligen från Sävar men i och med studierna valde jag att bli stadsbo. Har hela familjen kvar i Sävar och har även en fästman som bor ca 43 mil bort. I min blogg får ni läsa om praktiskt taget allt i mitt liv både på gott och ont. Skriver speciellt mycket om min egna psykiska ohälsa, denna tabu måste bort.

Finns det någon där?

Nej, jag har inte försvunnit men jag har tagit en mini weekend. I fredags blev jag upphämtad av mamma och lillasyster och sen dess har jag sovit hemma i Sävar.

 

I fredags blev jag bjuden på pannkaka med jordgubbssylt och grädde till middag, underbart! Jag älskar pannkakor men har bara försökt att göra det en gång själv men ärligt talat så blev det bara pannkaka av allting och då menar jag alltså att det gick dåligt. Brukar passa på att be Johan göra det ibland då han är hos mig och ja, ibland mamma också som ni märker. Senare efter middagen duschade jag håret för att kunna fläta det innan lördagens äventyr. Hann bli klar en stund innan filmen Eat Pray Love började, jättebra film men den kändes väldigt lång. Jag tänkte att den skulle ta slut en viss tid men då var det visst kvar mer över en timme. Fick dock med mig ett väldigt bra ordspråk som jag vill tillägna en kär vän, du vet vem du är; "Man kan bara läka om man vågar visa tillit."Jag vet själv hur svårt det är att våga lita på någon igen men hade jag inte vågat så hade jag ju inte träffat Johan och jag har aldrig träffat någon som han. Det är mer än en gång att jag får höra från han att han har svårt att förstå hur jag orkar med vårt förhållande, ja med avståndet, våra olikheter och så vidare. Det är inte alla gånger jag förstår hur han orkar med mig och mina krämpor heller, psykiska som fysiska. Det är inte många som skulle kunna acceptera att jag helt plötsligt kan bli dålig och så finnas där för mig. Det gör Johan och för det är han min hjälte.

 

Igår blev jag upphämtad av pappa, Kajsa och Emil. Vi åkte förbi en sväng hemma hos mig för att kolla till Mirabelle, sen så hämtade jag mitt fläktfilter som behövde åka två svängar i diskmaskinen men jag hämtade även mina promenadskor. Har även fått ett par gångstavar av mamma så dom släppte jag också av hemma hos mig. När vi var klar med det så hämtade vi upp Eve och sen åkte vi till Obbola för att fira min kusin Felicia som har blivit hela 18 år gammal och om lite mer än en månad så blir lillebror 18, jisses! På kalaset blev vi bjudna på bullar, sockerkaka, prinsesstårta och smörgåstårta. Jag tog lite prinsesstårta och nöjde mig med det, är väl nog mycket socker iallafall, haha. På vägen hem åkte vi förbi Yttertavle där pappa och Kajsa köpte ägg, sen så skjutsade vi Eve till stan och jag släpptes av hemma hos mamma. Jag och mamma blev impulsiva och bestämde oss för att fara till puben med min morbror och gänget där som vi brukar umgås med för att äta middag och sen lyssna på en trubadur. Han som spelade är Emils musiklärare så även Emil fick chansen att lyssna då vi ändå var så få på puben. Köttet var för ovanlighetens skull supergott, kändes kul då man ändå la ut en sån summa som man gjorde. Lite senare droppade det inte lite fler folk och eftersom det var after skoter så hade de en tipsrunda med skoterfrågor. Jag tog på mig att rätta tipsrundan och sen ropa ut i micken vilka som kom först och så vidare. Vi fick faktiskt en vinnare med alla elva rätt. När alla hade fått sina priser fick även vi andra plocka på oss något då vi hjälpte till med själva rättningen och prisuppläggningen. Vi skickade även med trubaduren lite grejer, det förtjänade han verkligen. Han körde på fastän vi var högst 20 personer vid kvällens slut. Blev att jag drack hela tre cider, jag tog en till maten bara för att men sen blev jag bjuden på ena av min kusin Mattias och så den tredje av min extra morbror Håkan. Tack för en jättetrevlig kväll!

 

Idag så började min morgon dåligt, jag vaknade av en konstig dröm och det räckte. Jag gick förbi mamma och frågade om vi skulle gå ut på en promenad då jag varit på toa och klätt på mig och det kunde vi. Direkt jag gick in på toan så började ögonen tåras och livet kändes jobbigt. Varför vet jag inte men jag är ju som sagt väldigt känslig nu efter att jag gick in i väggen 2010. Skrev ett sms till Johan om att han är min hjälte och han är ju verkligen det. När jag är med han känner jag att jag lever. Jag och mamma fick oss en promenad på nästan en timme och när vi kom in gjorde mamma varma mackor till lunch. Nu står en kaka i ugnen och mamma dammsugar. Lite senare kommer Emma och barnen förbi och vi ska fika. Tror att lillasyster är hemma i stan och lillebror skulle komma förbi först ikväll då han är så trött. Vi ska fika upp den sista tårtan från dopet men mamma har även gjort en tigerkaka med banan och chokladbitar i. Ska bli roligt att testa.

 

 

Allt man har är nu. Framtiden vet man inget om och kan inte lova något om. Det kan ingen göra. Man orkar med vilket förhållande som helst när man vet var man har varandra, litar på varandra och är ärliga mot varandra. Resten måste man låta framtiden utvisa. Man behöver inte vara med varandra jämt, det är inte heller sunt. Det är otroligt unikt att kunna ha ett distansförhållande på det där sättet som ni har. Det bevisar att ni båda är starka och inte tvekar på varandra.