Simply the best

Jag som skriver den här bloggen heter Erica. Efter år av depressioner och sjukskrivningar är jag äntligen påväg tillbaka. Hösten 2012 läste jag upp mitt slutbetyg och hösten 2013 påbörjade jag min fritidslärarutbildning på universitetet, är klar 2016. Kommer ursprungligen från Sävar men i och med studierna valde jag att bli stadsbo. Har hela familjen kvar i Sävar och har även en fästman som bor ca 43 mil bort. I min blogg får ni läsa om praktiskt taget allt i mitt liv både på gott och ont. Skriver speciellt mycket om min egna psykiska ohälsa, denna tabu måste bort.

På bettet

Igår var ärligt talat en av mina bästa kvällar på länge, känner mig så välsignad av att ha så fina människor runt om mig. Fick veta redan före jul att den 23 mars skulle jag inte boka in något för jag var redan bokad. Mitt svar på det var; Ja, det kan jag väl gå med på så länge ni påminner mig. Igår var dagen kommen och jag valde att testa en ny sminkning som ni kunde se redan igår här på bloggen, låt mig dock påpeka att den var 100 gånger snyggare i verkligheten. Färgerna fick inte komma till känna alls med hjälp av kamera. Så, tänk mer på fyrverkeri när ni ser bilderna. Åter till gårdagen, Britt-Mari kom förbi här och eftersom hon hade lyckats försova sig så fixade hon klart sig här vilket inte gjorde mig något då jag fick sällskap. När båda var klara åkte vi ner mot stan för att möta upp Sara vid Hemmakväll då hon skulle lämna tillbaka en film. Jag var lite busig och köpte lösviktsgodis när vi var där men försvarar mig med att det är svårt att få tag på bumlingar, sen så kostade mitt godis bara fem kronor, kändes nästan onödigt att behöva betala, haha.

 

När vi var klar med det gick vi vidare mot det hemliga middagsstället vilket visade sig vara Vezzo, en italiensk restaurang som ligger på Vasaplan i Mucky Ducks gamla lokaler. Jag valde en laxpasta med chili till varmrätt men tyvärr var den för tam för min smak. Den var jättegod men jag saknade verkligen hettan, jag är nog skadad sen barnsben då jag och min familj alltid har ätit starkt. Efter all pasta valde vi även att äta en efterrätt och jag valde då chokladmoussen, den var så gulligt serverad i en glasburk. Mätta och belåtna gick vi vidare till kvällens andra överraskning som visade sig vara teater! När Britt-Mari och Sara såg att På bettet skulle komma till Umeå förstod dom att det var något för mig. Det var mycket skratt, musik och som pricken över i:et så var det mycket skämt med en snuskig klang, så ja, ni hör ju att det passade mig som handen i handsken.

 

Handling;

 

I ett radhus i Sigtuna bor det pensionerade paret Kjell och Frida. Deras prästvigde son Anders skall komma på middag och presentera sin flickvän Jenny, som är dotter till den beryktade ärkebiskopen Lennart Venberg.  Sonen Anders upptäcker att föräldrarna fått skrämmande personlighetsförändringar under en körresa till Rumänien. Vad hände egentligen vid den sista konserten på slottet Bran?

Kommer ärkebiskopen acceptera Anders och hans märkligt bleka föräldrar? Kommer den påträngande grannen och hans dominanta fru Hedvig att gå hem någon gång? Vad finns egentligen i gillestugan och vem spelar på familjens ostämda orgel?

 

Efter teatern så delade vi upp oss, jag och Britt-Mari gick in en sväng på Mc Donalds innan vi gick vidare mot O'learys, ja, jag var törstig och vi hade tid på oss så en sväng på gyllene måsen passade perfekt. Väl på olles så stötte vi på Stefan som är en gammal bekant sen flera år tillbaka, just då var han ensam så jag bjöd med han att sitta vid vårt bord. Lite senare kom även hans sällskap och satte sig med oss så vi blev ett gäng på fem stycken som satt och pratade tills vi kände att krogen var påväg att stänga. Det blev en riktigt trevlig pubrunda även om vår första drink smakade precis som fluorlackering hos tandläkaren, vi gjorde grimaser efter varje klunk. Väl hemma igen så blev det två husmans med korv då jag började känna ett illamående som med all säkerhet berodde på den där äckliga drinken, jisses.

 

Vill rikta mitt största tack till Britt-Mari och Sara som bjöd ut mig på en sån höjdarkväll att man nästan börjar undra vad har jag gjort för att förtjäna det här? Men som jag skrev på facebook, jag måste vara en riktigt bra vän. Ni är guld värda båda två!

 

 

Du verkar bli utbjuden på mycket av den där Britt-Marie, jag undrar om du någonsin bjuder tillbaka? Alltså, vad får dina vänner för uppskattning tillbaka, har alltid sett dig som en ganska egocentrisk människa, men det kanske har gått över.

Det räcker med att läsa din blogg för att göra den uträkningen.

Jag vill bara förtydliga en sak, jag skulle aldrig lägga ner min tid och energi på en person som är egocentrisk och aldrig ge något tillbaka.
Erica har alltid funnits där för mig och ställt och peppat mig när jag har behövt extra energi. Det kanske inte är så att jag har fått en massa saker tillbaka men jag har en riktig vän i erica och hon har funnits där när jag har haft med och motgångar och stöttat mig med kloka ord eller bara genom att lyssna, en kram eller en god middag. Speciellt detta sista ett och ett halvt året då jag har varit sjukskriven efter en olycka där jag skadade ryggen och ett ben. Men detta är kanske inte något som man sitter och skriver på bloggen om när hon har stöttat mig och vad vi då har pratat om. Så egocentrisk är det sista erica är kan jag säga.
Mvh Britt-Mari utan e

Undrar vad som skulle kunna få en läsare att tycka att du är egocentrisk. Jag tycker att du verkar vara en jättefin person som uppskattar de vänner du har och inte tar något för givet. Hela inlägget andades ju tacksamhet över att du har så fina vänner som tar ut dig på en trevlig kväll. Och det betyder ju inte att för att du inte skriver i bloggen att du har bjudit Britt-Mari på nånting att du inte har gjort det. Man skriver ju liksom inte precis allt man gör i bloggen. Det vore ju konstigt om du skrev "Idag var jag ute och åt pizza med Britt-Mari och jag betalade".

Jag känner lite att om du skrev i bloggen varje gång du bjudit nån så vore det ju mer egocentriskt att man måste göra en stor annons om det varje gång du betalat nånting åt en kompis. Men att visa uppskattning genom ett blogginlägg som handlar om er jättehärliga kväll är ju ingen ego med. Och ja, alla har ju olika möjlighet att bjuda också. Det finns ju så många andra sätt man kan bjuda tillbaka, det behöver ju inte vara just att man betalar nånting. Jag brukar tänka så att när jag bjuder så gör jag det inte för att jag känner mig tvungen och inte för att jag förväntar mig nåt tillbaka. Man gör det för att man vill utan några baktankar. Så många förstår inte det. Vänskap är ju så mkt mer liksom.
Det är det som är lite problemet med bloggar också. Att man inte får en så begränsad bild av en människa och man tolkar det ofta på sitt eget sätt. Inte det sättet som personen har menat det. Så vill man hitta ego i en blogg så kan man säkerligen göra det för då är det ju det man vill se. Vill man se det fina hos en person så ser man det. Men så är det ju i verkliga livet också. Jag tycker inte att du behöver tänka på den där kommentaren mer :)

Oj, mitt namn kom inte med på förra kommentaren kl. 16.18.09 :) Jag kanske skrev på fel rad, alltså på e-postraden :D