Simply the best

Ganska precis hemkommen efter en heldag och helkväll med Britt-Mari. Dagen började med att bussen var flera minuter sen och jag kan undra varför dom redan har dragit in på bussresor när dom nu insisterar på att bli sen fastän det inte finns någon snö. Väl nere på stan så gick vi runt och kollade lite i affärer och pratade på som vanligt. Idag har vi pratat om allt ifrån upploppen söderut, våldsbrott mot barn och deras förövare och så vidare. Vi har givetvis pratat om trevliga saker också men jag störde mig så mycket på en artikel idag så jag var tvungen att prata om det. En kille blev intervjuad och förklarade att hans orsak till medverkan i upploppet är tristess, det händer ingenting. Han går sista året på gymnasiet, spelar fotboll på fritiden och har sökt 30 sommarjobb men har bara fått svar från tre ställen och det var bara nej. Då tänkte jag; Hur dum i huvudet får man vara? Jag har varit arbetslös sen 2 januari och har sökt jobb varje dag sen dess, jag har även sökt praktikplatser och varit på möten efter möten. Jag har ingen hobby på fritiden och jag går inte i någon skola, jag om någon borde vara döless på min tristess men går jag och våldför mig på annat och andra för det? Det går inte att skylla på övervåld från polisens sida, politiken, jobb bristen och så vidare, alla har vi ett eget val. Vad blir bättre av våld? Våld och hat föder bara just våld och hat. Vill man ändå något ska man göra det med sin röst, man ska prata. Visst, ibland lyssnar ingen men lyssnar fler för att man slänger en gatsten på en yrkesman eller tänder eld på en bil?

 

Ja, som sagt, ibland tänker jag väldigt mycket och det gör jag speciellt när jag åker buss. Nu när jag var på väg hem och lyssnade på musik kom jag på att jag missade en viktig detalj i mitt inlägg om min mini semester. Ja, egentligen är den bara viktig för mig men ändå, hur jag kunde missa att skriva den vet jag inte men ibland är minnet som sagt bra men kort. Mitt inlägg handlade till stor del av ren skogen och ändå missade jag att skriva om min lassodebut! I hagen bakom huset fanns en fjolårs kalv som ännu var omärkt och det var tänkt att den skulle fångas in för att märkas. Jag och Tobias övade lite på lassokastning tillsammans med Johan och hör och häpna, jag slängde bättre med högern. Mamma säger att jag nog har ärvt min, ja dubbelhet kanske man kan kalla det av morfar. Jag skriver med vänster men gör mycket med höger också, för han var det tvärtom. Men i alla fall, vi övade inte allt för länge då vi inte fick trötta ut armen inför det riktiga kastandet. Väl inne i hagen var jag en millimeter ifrån att kasta fast renen perfekt runt halsen, gissa om jag blev småputt för att den tvärnitade precis så jag missade. Dom är inte dumma dom där renarna så ni som tror det kan ju sluta med det på en gång, haha. Även om jag inte kastade fast renen så är jag väldigt stolt över hur nära jag var men även över att jag träffade svansen två gånger också, fick bevis med massa päls på lassot, haha. Fick i alla fall blodad tand och är väldigt sugen på ett eget lasso, öva kan jag ju göra även här hemma så varför inte. Vet att det finns neonrosa lasson och ett sånt skulle inte sitta fel då rosa är en av mina färger. Får se om det köps in ett inom en snar framtid, ska kolla med Johan vart det finns för han är ju som sagt bättre på det där än jag. När jag är där uppe lever jag verkligen ett annat liv mot för vad jag är van vid men det är kul. Samtidigt är det jobbigt att slitas mellan två världar men jag tror faktiskt det är bra också att man har två och inte bara en värld att gå efter.

 

Nu känner jag att det här blev väldigt blandat men det blir ju också en insyn i min hjärna kan man säga. Ena stunden tänker jag på ditten för att nästa sekund tänker jag på datten. Det är inte konstigt att jag är ganska förvirrad ibland då jag inte bara tänker mycket, jag pratar mycket också.