Simply the best

Trött, tröttare, tröttast, ja det stämmer in på mig till 100 %. Jag är så trött på att ha mens så att jag vill spy, har haft mens i 18 dagar och jag samlar på mig så mycket vätska på benen så att jag börjar bli mörkrädd. Mina åderbråck tar stryk och min så kallade ytliga blodpropp som också är ett åderbråck sprider sig. I början hade jag brunt runt om just bråcket vilket var kanske en fem kronas storlek, nu har det bruna börjat krypa fram på benet. Förutom fula åderbråck ska jag även ha fläckar här och där på benen som ser ut som hemska blåmärken. Det känns inte så roligt att ha en 90 årings ben när man blir 25 år till hösten. Igår såg man till och med genom byxorna hur sockarna skar in i benet och man kan nästan lägga ett finger i skåran som blir. Ska ringa till vårdcentralen imorgon bitti och se om jag kan få en akut tid imorgon för det här går inte! På förmiddagen ska jag beta av mitt första besök hos tandläkaren så får se hur det går då jag ska vara där lite längre än en timme. I början av min mensperiod så hade jag jätteont i brösten, bara att täcket nuddade gjorde ont, nu har det onda däremot krupit ner till äggstockarna och jag känner en molande smärta där nere hela tiden. Det plus vätska som gör mig ännu mer tryckkänslig än vanligt gör mig så trött, less och arg. Ringde till kvinnokliniken i måndags och då bestämde vi att jag ska få en snabb tid till en barnmorska om jag fortfarande blöder efter min mini semester hem till byn. Det är jobbigt att det ska tära så mycket på kroppen för att kunna hitta ett alternativ till medicin när det gäller min PCOS. Ju mer problem jag får ju mer förbannad blir jag.

 

Vi får helt enkelt vänta och se hur det går med allting, det enda jag ber om är att få lite mer kraft att orka med allt strul med kroppen. Jag vill bara lägga mig ner och sova i flera timmar för att sen kunna vakna upp och må bra. Dock ska jag upp tidigt både imorgon och i övermorgon, dock åker jag ju upp till byn på fredag morgonen så det är det värt. Det är faktiskt värt att kliva upp tidigt imorgon bitti också för då får jag träffa ungarna en sväng redan på morgonen. Brukar oftast planera in en vila då jag kommit fram men oftast blir det inte så. Så, förutom kraft ber jag nog om strulfria tågturer, men det är nog för mycket att be om då det är SJ vi pratar om, haha.

 

Avslutar inlägget med en bild på familjens prins, kan man bli annat än varm om hjärtat?