Simply the best

Den här torsdagen hade jag en föreläsning på Fridhemsgymnasiet, mitt gamla gymnasium och även min plats för vuxenutbildningen. Morgonen började med att jag gick i god tid bara för att, när jag närmade mig skolan så hörde Jenny av sig då hon behövde en liten guide till den stora parkeringen. Därefter så satt vi oss ner och lyssnade på vår första föreläsning där föreläsaren bara pratade utan att ha något stöd i form av Powerpoint eller liknande. När vi var klara hade jag planer på att ordna lite ärenden på Ålidhem innan det var dags för mig att fara till salongen och fixa naglarna. Kände mig redan då lite trött och då erbjöd sig fina Jenny att skjutsa mig till Ålidhem och sen hem vilket i sig var riktigt tur då jag hade blandat ihop min nageltid med min tandläkartid, jag skulle vara på salongen en timme tidigare än vad jag trodde. Väl hemma så blev det en snabb lunch innan det bar av ner mot stan och salongen. Den här gången gick jag hos min kusin Annie och vi gjorde naglarna i ett 80 tals tema inför Britt-Maris 25 års fest, däremot så påminde naglarna oss om glassen spirello, ja, den heter twister nu men jag har lite svårt för att ändra på mig just där.

 

När sen kvällen började nalkas så hade jag tvätt tid och jag hade även fått besök av Britt-Mari. Redan innan hon kom hade jag smsat lite med Johan och klagat på mitt onda ben som bara ville bli värre. Då kommer Britt-Mari och säger att hon hade fått sms från en Stockholms flirt, han var uppe i stan och ville ses på kvällen men hon ville inte gå själv. Snäll som jag är ställde jag upp fastän mitt ben knappt ville att jag skulle stå på det alla gånger. Samtidigt så kände jag mig lite misstänksam mot allting men man ställer ju upp om man kan när en vän ber en om det. I och med att jag hade tvätt samtidigt så blev det lite stressigt då det aldrig blev någon riktig tid bestämd, jag ville ju inte att min tvätt skulle bli kvar över natten, men även det löste sig då jag som tur var inte hade så mycket. Klockan började nog närma sig 21 när vi skulle gå iväg på vårt uppdrag, dock så var det lite svårt att veta vars vi skulle för platsen ändrades och då ökade ju även mina misstankar lite, men samtidigt så kan man ju aldrig veta vad som stämmer eller inte. Britt-Mari berättade sen att vi skulle leta efter något ljus för det var dit vi skulle, ding ding ding ringde det i huvudet, men som sagt, man kan aldrig veta. Tillslut började vi leta oss fram dit vi skulle och det blev lite omvägar och blöta fötter men tillslut hittade vi till ljuset som visade sig vara marschaller. Britt-Mari blev därefter väldigt högtidlig och sa något i stil med; Nu får du gå själv min vän.

 

In i skogen gick det en gång kantad av marschaller, fast vi var så nära en stor väg så kunde man inte tro att den var där. Stämningen blev väldigt trolsk och mystisk i och med mörkret som bara lystes upp där man gick. Det enda som saknades var en riktig trolltrumma, kunde nästan höra i huvudet hur den slog, men kanske var det mitt hjärta? Gången svängde till vänster och jag gick in i en cirkel gjord av marschaller. Där i mitten stod min Johan uppklädd i sin kolt, han är så underbart fin i sin kolt. Han berättade då att han var stockholmaren och därefter gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Självklart tänkte jag efter några sekunder än fast jag ville skrika ja på en gång men lite drama måste man ju få ha när han hittat på något sånt här. På fingret fick jag då en godisnapp, han sa att han inte hade haft råd med ringar, fast efter en liten stund frågade han om jag ville ha en ring istället. Godisnappen kommer ifrån en av mina drömmar, har nämligen drömt att vi förlovade oss just med godisnappar. Vi höll om varandra en bra stund och jag var rätt så chockad, jag som är blödig så in i norden började inte ens gråta. Här hade vi pratat tidigare om att han skulle komma ner vecka 47 och här dyker han upp efter ett maskopi med min bästa vän när jag som minst anar det. Johan bad även om ursäkt för att det blev ett ojämnt datum då han vet vad jag tycker om ojämna siffror. Jag svarade bara att det blir mer speciellt då, både dag, månad och år är ojämnt och jag kan inte älska det mer än vad jag gör. Därefter fick vi ge tecken till Britt-Mari att hon kunde komma dit och då kom hon dit med lite skumpa som hon hade ordnat med hjälp av Sara. Vi skålade, det blev lite glädjetårar, fotografier och skratt. Efter det började vi gå hemåt igen och Johan skjutsade hem Britt-Mari. Än fast jag hade en av mina slitnaste dagar sen jag började på universitetet så var det här klart min bästa.

 

Lite senare kom Johan tillbaka och där satt vi en vanlig torsdagskväll, ja, vad det var tänkt i alla fall. Nu blev det en torsdagskväll som jag aldrig kommer att glömma. Känns fortfarande overkligt att se ringen på mitt finger och att kalla Johan för fästman. Första gången jag sa det var på förmiddagen på universitetet och det kändes så annorlunda i min mun fastän jag kallat han för min man tidigare. Går inte med ord att förklara vilken känsla det gav inombords av att säga just fästman.

 

Jag älskar dig så du vet inte Johan, det går inte att beskriva med vare sig ord, bilder, kramar, pussar eller hur man nu kan bevisa sin kärlek, det går bara inte.

 

Du och jag Johan, du och jag.