Simply the best

Är en ganska negativ klang över min blogg just nu känner jag. Det kanske inte är roligt att läsa om min svacka och hur den håller i sig men samtidigt ser mitt liv ut så just nu. Idag blev jag väldigt irriterad på mig själv, eller ja, redan i natt. Har haft två lediga dagar hemma förutom lite pluggrelaterat som varit över på några minuter men ändå har stressen och oron kramat om mitt inre. Gick och la mig en timme senare än vanligt i natt bara för att jag kände en stress och oro inför att sova men samtidigt kände jag den där stressen och oron över att inte gå och lägga mig också, hujja! Det resulterade i en ångestladdad morgon, tänkte tanken flera gånger på att ringa någon eller bara rusa ut ur lägenheten men envis som jag är gjorde jag ingenting utav det. Så, vad är jag stressad över? Ja, allt som komma skall ungefär. Jag behöver INTE vara stressad eller orolig men ändå är jag det. Intalar mig själv det lite nu och då när det kniper åt runt hjärtat.

 

Tog det lugnt i soffan ett tag innan jag gjorde i ordning prinskorv och äggröra till lunch. Efter det tog jag mig en promenad som blev längre än en halvtimme i alla fall, var väldigt svårt att gå utan att göra ballerina moves så ja, måste införskaffa broddar snart, vill inte tappa mina promenader bara för att det är halkigt. Har ju även tagit över en av mammas extra reflexvästar för att kunna synas i mörkret på kvällarna beroende på hur jag vandrar. Precis innan jag kom hem ringde Johan, vi pratade ett tag innan det bröts och sen började det vara dags för att göra middag. Gjorde min kinagryta idag och den satt väldigt fint i och med att min dag började dåligt, ja, känner fortfarande av ångestkänslorna men andas djupt varje gång och tänker om och mer positivt. Blev fem matlådor och det känns riktigt bra då jag har två långa dagar framför mig på universitetet, imorgon slutar jag 16.30, förhoppningsvis tidigare och på torsdag går jag till 17, då börjar vi först 12 men i alla fall, är drygt att komma hem efter 17 och behöva laga mat. Storkok är alltså win win, ett moment mindre att tänka på. Haha och ja, där kom planeraren i mig fram litegrann. Kanske därför jag är så stressad över framtiden, jag tänker framåt för ofta även omedvetet. Många gånger är det bra men det ska ju inte vara så på heltid.