Simply the best

Med Puh så menar jag tyvärr inte den dumma gamle björnen utan det är mer en rejäl utandning. Idag drog allvaret igång igen efter jul"ledigheten" och ärligt talat känns det lite tungt. Än fast man inte har varit på området på två veckor och även haft ett paper så har man hunnit slappna av lite för mycket, det gör att man blir väldigt bekväm och lite förskräckt inför allvaret. Samtidigt så vet jag att det bara behövs ett litet tag innan man ramlar tillbaka i ruljansen men ändå. Idag började morgonen med en föreläsning som handlade mycket om lärande aktiviteter som t ex forumspel vilket var något vi fick testa på senare under dagen. Föreläsningen höll på till strax efter elva och efter det hade jag och några till en lucka fram tills 15.00. Valde att gå hem och äta lunch och sitta i soffan en stund innan det bar av tillbaka till universitetet. Mötte upp Jenny, My, Annica, Nathalie, Felicia och Hanna innan det bar av till vårdvetarhuset, på vägen stötte vi även på Emma så vi blev några stycken som gick tillsammans för att slippa gå själv till ett helt nytt hus och nya lokaler. Forumspelet, som även var ett rollspel gick ut på att vi i våra basgrupper skulle komma på en handling, välja ut en förtryckare, en förtryckt och två passiva. Av någon anledning fick jag rollen som förtryckare och den lyckades jag väl både och med, en ansåg att jag snarare var oprofessionell istället för förtryckare vilket jag själv kan hålla med om. Samtidigt blev det väl en liten balansgång mellan att vara både och, var riktigt svårt och det tog tid innan vi bestämde handling och därefter gick det ju också. Nu låter det som att det inte gick så bra, det gjorde det, är så glad att jag har mina gruppmedlemmar. Imorgon har vi ännu ett rollspel och på torsdag har vi vårt sista, därefter ska vi i basgrupperna även lämna in ett litet arbete baserat på rollspelen och kurslitteraturen. På torsdag är det även opponeringsdags, inom basgruppen ska vi vara både huvudopponent och andreopponent på en kamrats paper. Vi ska helt enkelt läsa igenom arbetet och komma med åsikter, kommenterarer och liknande för att kunna hjälpa författaren. Själv så tycker jag att det känns lite jobbigt för hey vad vet jag egentligen? Nästa vecka är vår sista vecka på första terminen och samtidigt som det känns underbart så känns det lite nervöst att gå över till termin två. Tänk, snart har jag läst en hel termin på universitetet.

 

Så vad händer ikväll? Det bästa vore om jag satt mig ner med opponeringen eller något annat smart men ärligt talat så har tröttheten slagit ut mina krafter. Hade varit underbart att börja på Specialpedagogiken också då vi har en tenta den 16e vilket jag är lite stressad över då det blir lite annorlunda att plugga inför den. Dagen före har vi ett seminarie då vi ska ha läst igenom boken och svarat på några frågor, så som jag förstått det ska dessa frågor vara till stor hjälp inför tentan. Apropå tentor, tidigare under DIS kursen så hade vi en hemtenta och den fick jag G på. Jag är inte helt nöjd med det, är lite väl skadad av att ha lyckats få VG på praktiskt taget allt hittills. Den här sjukan kom redan på Komvux i och med mitt allra första MVG. Mycket beror nog på att jag hade det relativt jobbigt i grundskolan både på grund av måendet. Hur hårt jag än slet kunde jag aldrig känna mig stolt, andra visade upp sina höga betyg och där stod jag som en nolla. Försöker dock inse att jag var något av en vinnare, jag gick igenom skolan och ordnade betyg än om jag inte kunde läsa alla ämnena på gymnasiet så läste jag i alla fall alla teoretiska. Är väldigt öppen om detta synsätt och många anser mig nog fjantig eller kanske till och med skrytig men för mig blir det lättare att hantera om jag är öppen med det. Förhoppningsvis är det här en sjuka jag kan jobba bort för hur det än går så måste jag vara stolt över mig själv då jag kommit så långt. Man ska aldrig tro att man är sämre, man ska heller aldrig tro att man inte kan. Däremot så har jag erfarenhet av att såna här känslor och tankesätt lätt biter sig fast långt bak i huvudet. Än idag kan jag t ex tänka att alla i en pizzeria eller liknande ska tänka på att jag går in där och att jag är tjock. Liksom, vem ska bry sig om mig där inne? Och är det någon som gör det så är det ju egentligen inte mitt bekymmer. Tänkte den här tanken senast jag gick in på en pizzeria och där inne var ingen annan än mitt sällskap och pizzabagaren, you go girl eller vad?

 

Nog borde jag ha kunnat plugga nu istället för att göra det här, men hur trött man än är så är det alltid lättare att släppa på trycket i huvudet som kommer av alla tankar. Har just nu en Mirabelle som sitter bredvid mina fötter och petar på benet med ena tassen, det brukar betyda att hon vill hoppa upp i knät så hon ska väl få göra det kattrackan min.

 

Bara för att så bjuder jag på en renkalvsrumpa, testade en annan vinkel helt enkelt, haha. Samtidigt så gillar jag bilden så varför inte.