Simply the best

Igår blev det en tidig morgon efter en ganska sömnlös natt. Egentligen inte så tidig morgon men i och med sömnbristen så blev den det ändå. Klev upp för att ringa ett samtal på en telefontid så nu är det gjort och jag behöver inte bry mig längre, skönt. Har ordnat så att jag får ta det lugnt i sommar vilket kan behövas då jag inte är så pigg inombords. Det viktigaste just nu är faktiskt jag själv, vill ha orken och kraften till att fortsätta sköta min kost, komma igång med gymmet och stärka min kropp och viktigast av allt, orka fortsätta studera och få en utbildning. Låter kanske konstigt men i och med att jag känner mig kropp så kan jag nu veta vad som blir bäst i slutändan och vad som skulle kunna förstöra mycket. Låter kanske som att man nästan planerar att om något går snett så blir det förstört men det är inte så heller. I alla fall, min utbildning är det viktigaste just nu när det handlar om enbart mig, det är ju det jag har slitit med sen 2011 och alla åren innan dess har jag bara slitit med att överleva. Jag överlever och nu lever jag också. Mitt liv började 2011, inte bara för att jag började studera och klarade av det utan också för att jag träffade en person som lyfter fram mycket bra i mig, han ger mig styrkan när den inte vill visa sig.

 

Men i alla fall, i och med att jag var uppe i god tid så tog jag även en morgonbuss hem till Sävar. Hoppade av vid Ica och köpte med mig lite lunch för att sen gå hem till Emma och barnen som redan satt och åt lunch. De åt gröt och jisses så ljuvligt det doftade! Själv åt jag rostbiff och bearnaisessås, classy eller hur? Hade ingen motivation så tänkte att det är ju bättre än ingenting alls och jag höll mig mätt i några timmar faktiskt. Under dagen hann vi med mycket bus, kliande av rygg, trots, skratt, gråt och soffliggande. Ja, jag halvsomnade lite i soffan och senare gjorde även Agnes det. Senare kom pappan i huset hem och då blev det bestämt att vi skulle beställa mat från puben. Så bra går det för mig med att sköta mig fram tills Lars och mammas båda kalas, haha. Men samtidigt, tidigare hade jag en dag i veckan som jag åt ett mål som innehåll kolhydrater, sen om pizza är det bästa vet jag inte men god var den, väldigt god. Klockan började tillslut närma sig 20 då sista bussen hem gick, jävla skitbussbolag som har kassa tider, så jag packade ihop väskan och gick till hållplatsen. På väg till Sävar åkte jag tillsammans med en gammal klasskamrat och tillbaka till stan hoppade hon på bussen så vi åkte samma buss två gånger, den ni. Hoppade av vid sjukhuset än om jag hade hållplatser lite närmre än men nu fick jag ju några extra meters promenad vilket inte är helt fel. Blev sammanlagt tre kortare promenader under dagen och det är helt okej.

 

Idag har jag planer på att gå till gymmet och ta tag i cardio, känns måttligt roande då det faktiskt är ganska tråkigt att köra motionscykel men samtidigt ger det väldigt mycket och det kan vara bra för att stärka upp mina knän som halvt sagt upp sig nu ju mer jag gått ner. Behöver träna upp de igen men för den här vikten. Hur det där går ihop vet jag inte, jag brukar säga att jag har mindre fläsk som håller fast knäna så vem vet. Blir ju en omställning för kroppen när man går ner i vikt så är ju inte så konstigt egentligen än fast man kan tycka att knäna ska bli bättre, men tillslut kommer vi dit också, det är bara att köra på men samtidigt lyssna på kroppen. Det värsta regnet verkar ha gett sig så ska ta och värma upp lite lunch och se om jag tar mig iväg, annars far jag senare idag för fara ska jag och därmed basta.