PT och sjukgymnast

I måndags hade jag tid för introduktion och det började i alla fall bra. I slutet på passet då vi skulle gå igenom bålövningar blev jag däremot väldigt yr, illamående och skakig. Kände mig som en tjock fjant som aldrig tränat i hela sitt liv ungefär. Ja, väldigt onödig tanke men även en tanke som väldigt lätt kan råka trilla in när man mår dåligt. Tog en liten paus och tänkte försöka igen men då blev det dubbelt så mycket, det slutade med att vi gick tillbaks till rummet och pratade lite. Fick även förslaget om att träffa en av deras sjukgymnaster som även han var pt så då kunde jag få lite tips med övningar.
 
I onsdags träffade jag sjukgymnasten och det kändes riktigt bra. Fick testa lite övningar inne i behandlingsrummet som jag även kan göra ute i gymmet eller hemma med hjälp av rätt hjälpmedel. Efter det gick vi ut i gymmet där jag fick testa ungefär samma övningar som hos pt'n men nu i andra maskiner och med mer tankar om hur det ska kännas och vara. Ska alltid tänka på hur nacken känns innan jag börjar, är jag spänd redan från början är det fel. Vi pratade även lite om mina leder, jag funderade om någon av övningarna kunde förvärra mina problem men det tyckte han inte och så sa han en väldigt bra grej; "Motion is lotion". Det är en mening jag kommer ha med mig i ryggsäcken för den stämmer ju, rör vi på oss smörjer vi lederna och håller igång vår kroppsfunktion.
 
Nu är mitt träningsprogram färdigt och jag ska se till att börja med det för att se om allt funkar. Känns bra att jag blev uppmuntrad till att hellre fråga en gång för mycket än för lite och att lyssna mycket till mig själv, känns det fel ska jag inte göra det bara för att han har sagt så. Är ju väldigt lätt ibland att man kör på med det man har fått för de med profession ska veta bäst eller hur? Något av det viktigaste är att lyssna på kroppen och ge den tillräckligt med utmaning men inte för mycket. Tränar man till exempel för lätt förbättras man inte och tränar man alldeles för tungt på en gång kan man skada sig. Det bästa är att börja där det känns lite jobbigt men inte alldeles för jobbigt. Med det i tankarna har jag tänkt börja ta mig till gymmet oftare för att ha en dejt med motionscyklarna då jag fortfarande har väldigt ont i knäna sen jag var ut med Eve, Angelina och Linnea. Har promenerat ganska mycket sen dess och får oftast ondare efteråt beroende på hur långt jag går. Just därför kan motionscykeln vara något för mig just nu då det avlastar knäna lite extra.
 

En vacker vy på vägen till och från gymmet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0