Sänkt studiebidrag? Nej tack!

Överallt går det att läsa om hur moderaterna vill sänka studiebidraget med 300 kronor i månaden och istället öka lånedelen. Jag blir så arg, ledsen och besviken, det känns nästan som ett slag i magen. Lägre studiebidrag, färre platser och värre bostadsbrist, låter det som en dröm för någon som vill studera? Det låter snarare som en mardröm!
 
En av anledningarna till att jag började läsa upp mitt slutbetyg var ju mycket därför att det är något arbetsförmedlingen vill pusha på, har man svårt för att få jobb då är skolbänken bra. Allt fler har ju börjat studera just för att det inte finns jobb att få om man inte har kontakter, livslånga erfarenheter, utbildning och körkort etc. Det är inte en hemlighet hur svårt det är att få jobb idag, det är inte en hemlighet hur svårt det är att få en bostad utan att ha stått med på en kölista i flera år.
 
Läser kommentarer och förslag hit och dit och ibland kan jag bli så irriterad. Vissa har kommenterat att det är så synd att vi studenter bara tänker på pengar, livet går inte ut på pengar. Men stopp stanna och hallå? Hur ska jag kunna studera om jag inte har råd med hyra, el, mat, kläder, hygienartiklar, kurslitteratur och annat nödvändigt? Nu snackar jag inte skaldjursplatå på en fin restaurang varje helg, märkeskläder och märkesschampo osv. Jag pratar om sådant människor är värda att ha för att vi ska få känna oss som människor.
 
Det finns även idéer om att vi studenter själva kan ta oss ifrån det låsta, kollektivet och allt vad det nu kallas. Varför inte studera och jobba extra vid sidan om för att bli bättre? Vi ska helt enkelt inte se oss som en grupp med samma livsvillkor, vi kan skapa våra egna och bättre. Kände ren frustration när jag läste det här. Själv så är jag väldigt överkänslig för stress, jag gick in i väggen 2010 och ville inte ens leva, har halvt gått in i den där väggen mer än en gång sen jag började plugga också just för att jag vill klara mig så bra som möjligt. Jag skulle inte ha en chans att studera och extrajobba vid sidan om. Vi har alla olika förutsättningar i livet men betyder det att vi är värda olika mycket?
 
Vet inte riktigt om jag vill få ut något speciellt med det här förutom mina känslor. Det är säkerligen många som säger emot mig i mina tankar men tror även det är många som håller med. Det är viktigt att ha en utbildning idag och jag tror inte det blir lättare för folk att studera om det ska sänkas på bidrag och höjas med lån. Jag kommer ändå ha över 200 000 i skulder när jag är klar. Har redan runt 30 000 från min tid på Komvux. Lån är ingenting som någon vill ta, studieskulder har varit en skräck men jag försöker att se de som något bra för min framtid. Jag var väldigt rädd för att börja studera, jag trodde inte på mig själv. Är jag ensam om det? Nej, verkligen inte. Jag trodde aldrig att jag kunde drömma om att gå på universitetet men det gör jag. Kan jag så kan andra. Men vet inte hur många som känner att de kan om skulderna blir ännu högre, bostäderna färre och platserna färre?
 

Sluta aldrig tro på er själva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0