Simply the best

Den senaste tiden har jag som sagt varit väldigt trött och orkeslös, är det fortfarande. Har problem med spänningar och olika slags värk hit och dit. Mycket kan nog bero på att det är väderomslag, det börjar bli kallare, dock så brukar jag inte bli så här dålig när det kommer till spänningar.

 

Förra söndagen, den 19e, då var jag på väg till Ica på Mariehem för att handla inför den kvällens matlagning så att jag skulle ha matlådor. Passade på att ringa mamma medans jag var ute på promenad och när jag börjat komma uppför backen klagade jag på hur jobbig den kändes, därefter hörde jag någon som sa Erica bakom mig och det visade sig vara min klasskompis Annica, och jisses vilken tur att hon kom. Vi hann hälsa ordentligt och sen blev jag jättedålig. Fick ett rejält yrselanfall, hörseln domnade bort, blev som kolsyra i öronen, blev svart för ögonen och det kändes som att jag skulle spy. Ville inte sätta mig ner då det var så blött på backen så fick stå framåtlutad, då gick det någorlunda bra, men direkt jag försökte stå upp så dansade jag åt sidan av yrsel. Hade promenerat i kanske fem minuter men inte ens den biten hade varit möjlig att ta sig hem, började fundera på taxi men då ringde Annica sin man som kom och skjutsade hem mig. Kändes jättedumt att få skjuts i två minuter ungefär men gick ju inte att göra så mycket åt. Är så tacksam att Annica kom just då och att de hjälpte mig, det var riktigt läskigt. Vänner är väldigt bra att ha.

 

Vad har annars hänt sen sist? Ja, har mest varit praktik och skriverier till det faktiskt. Har försökt att promenera ibland men krafterna finns inte riktigt, har behövt ha mina kvällar i soffan. Hade sista dagen på praktiken i torsdags och det kändes lite tråkigt samtidigt som det var riktigt roligt att träffa alla idag. Kändes att vi har varit ifrån varandra, vi satt nästan alla tillsammans och åt lunch. Praktiken har gått jättebra, trivdes jättebra med både barn och personal. Näst sista dagen var jag dock med om en jobbig situation där en personal på förskolan agerade mer i egenskap som mamma och det råkade gå ut över mig. Fel plats och fel tid, jag mådde jättedåligt över det men samtidigt visste jag att jag inte hade gjort något fel. Morgonen därpå mötte hon mig vid dörren och bad om ursäkt, det kändes riktigt bra. Liksom, näst sista dagen och jag kände mig alldeles nertryckt, det var inte roligt men samtidigt så är jag en erfarenhet rikare. Nu fick jag ju se hur det kan bli ibland och även hur personal kan agera efteråt.

 

Men som sagt, idag var vi tillbaka på universitetet och nu är det lite bearbetning av VFUn som gäller innan torsdag då en ny kurs börjar, den heter Barns behov av stöd och stimulans ur ett fritidshemsperspektiv. Bara namnet låter spännande och vi kommer att få gå på föreläsningar om funktionsnedsättning, barn som har det jobbigt hemma och så vidare, ska bli riktigt intressant. Imorgon ska jag även gå på tre föreläsningar som handlar och barn och unga på nätet, även det ska bli riktigt intressant då jag själv har dåliga erfarenheter av att vara ung och ute på nätet så förhoppningsvis kommer jag få kunskap att fylla min ryggsäck med, har ju redan mina erfarenheter men är ju inte fel med att höra andra perspektiv, vad som kan vara bra att tänka på och så vidare.

 

Som sagt, är väldigt trött och orkeslös hela tiden, mycket beror nog även på saknad och längtan enligt mig. Är över två månader sen jag åkte hem från Nattavaara. Dock så brukar jag bli ännu segare när jag är med Johan men det beror nog mycket på att jag slappnar av när han är i min närhet. Nej, borde ta och krypa upp i soffan och gömma benen under filten, har inte orkat ta på mig pyjamasbyxorna efter duschen ännu.

 

Apropå karaoken som jag skrev om senast, vi blev inte så många och det var jag och min kusin Henrik som sjöng hela kvällen ungefär. Men, alla där hade roligt så det gör inget att vi inte var så många. Allt blir ju vad man gör det till, eller hur?