Home is where your heart is

Kan man säga hemma om två hem? Ja, det kan man. Har varit hemma i Umeå i några dagar nu efter att ha bott i huset i Nattavaara tillsammans med min fästman. Trivdes ofantligt mycket på mitt sommarjobb, så mycket att jag för en stund glömde bort att jag är en student som är skriven hemma i Umeå där resterande av min familj finns i närheten. På två månader hann jag få ett liv där uppe, ja, har ju alltid haft ett liv där uppe, men ja, en vardag kanske man ska kalla det? Långdistansförhållande är en pärs, jag och Johan klarar dock av det bra men, ja, vi mår båda så mycket bättre när vi är tillsammans.
 
Nu när vi åkte ner valde vi att lämna hundarna norröver, kände att Mirabelle behövde få komma hem själv och varva ner vilket hon även har gjort. Det första hon gjorde när hon kom hem var att gå på lådan, äta litegrann och så drack hon litegrann. Stressar henne inte med tvångsmatning i nuläget då hon varje dag äter litegrann. Hennes magsäck är med all säkerhet inte vad den har varit men så länge hon äter är jag nöjd. Vet inte vad som gjorde att hennes ro där uppe rubbades men jag står fortfarande fast vid att det inte var hundarna, ju sämre hon mådde ju mer var hon med oss, hon var alltid på nedervåningen med oss och hundarna, hon låg även på golvet medan de lufsade runt bredvid henne, enda gångerna hon visade irritation var när de kom för nära. Längtar så till att hon kommer tillbaka helt till sitt gamla jag men ja, vem säger att förändring måste vara något dåligt?
 
Har så mycket tankar och mitt inre känns som en mindre tornado, det har varit så mycket som har dykt upp den här sommaren i och med Mirabelles insjuknande. Tappade greppen om kosten redan innan men när hon blev dålig tappade jag det ännu mer, stressen och oron jag kände varje dag var olidlig. Försökte att leva som vanligt, våga lämna hemmet och hitta på saker men jag skulle ljuga om jag sa att tankar på att hon skulle ligga död när jag kom hem inte fanns. Nej usch, idag for Johan hem och det är väldigt tungt men jag ska ändå försöka att slappna av så mycket som möjligt nu och varva ner innan allvaret börjar. Är himla skönt att vara hemma, men som sagt, jag har ju ett hem till och kunde jag välja skulle båda finnas nära mig hela tiden.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0