From zero to hero
Fortsätter på hjältetemat, mitt egna påfunna motto under min resa är ju "Var din egen superhjälte". Därför passade ju fredagens festtema mig som handen i handsken. Har börjat inse allt mer att jag verkligen är min egen superhjälte och när dessa stunder av insikt kommer famnar jag om de väldigt hårt och vägrar släppa taget. Igår var en speciell dag för mig, det var nämligen ett år sedan jag började med lchf på allvar för att ta upp kampen mot vikten igen. Kan ni tänka er att ett år har gått?
Kvällen till ära tog jag äntligen tummen ur och vågade testa göra en lchf lasagne, lasagne är en av mina favoriträtter, det är även en rätt jag brukar få när jag fyller år. Blev väldigt nöjd med maten, det passade bra att fira med en omgjord favoriträtt. Senare på kvällen testade jag också att göra en mugcake för första gången men den smakade alldeles för mycket kakao för min smak, måste testa mig fram där.
Hur ska man då summera mitt år av lchf? Ja, det går att göra väldigt kort. Vissa gånger har det gått jättebra och vissa gånger har det gått sämre. Det är mer än en gång som jag har fuskat allt för mycket, oftast är det när jag är med Johan längre stunder och det beror nog lite på min dåliga motivation till mat och då när jag är med han blir det lätt att jag säger äsch och kör på det vi brukar. Värst var min period nu vid jul och nyår så jag valde att göra en rejäl nystart nu när jag kom hem, roligast är att jag har aldrig skött mig så bra som nu. Sen den 8e januari har jag inte ätit medvetet socker, inte ätit till exempel bröd, strips och så vidare och jag har även tagit ett uppehåll med min mörka choklad och mina cashewnötter, allt för att börja om på nytt. Förutom det började jag veckan efter att testa periodisk fasta, gör det fortfarande, äter mellan 12-21 och det funkar ganska bra. Nu blev det ganska långt ändå men summan av kardemumman, jag har tappat 33 kilo på ett år! Visst, ibland kan jag blicka bakåt alltdeles för mycket och tänka att det kunde ha varit mer om jag inte fuskat och så vidare, men samtidigt är jag inte mer än människa, jag måste ha en balans som funkar för mig för att kunna hålla fast vid det här ordentligt. Några fusk hit och dit gör ingenting för jag vet vad jag kan. Är inte ensam om att blicka bakåt, vi måste lära oss att ta ett steg i taget och blicka framåt för att nå våra mål. Ibland kan man ramla, men då tar man sig upp och fortsätter, älta inte fallet utan hylla dig själv för att du tar dig upp. Vi kan och orkar så mycket mer än vad vi tror.
Kommentarer
Trackback
