Simply the best

Har länge haft planer på att uppdatera här, vill ju som sagt försöka bli bättre på det. Däremot så har jag inte varit mig själv på den senaste tiden, har känt mig så tom och mitt vanliga planerande och se framåt jag har försvunnit. Mycket beror på att min motivation till att studera inte har varit lika stark som vanligt, självklart älskar jag min utbildning och det jag gör men orken har inte funnits där. Har fått slita extra hårt för att leverera lika bra som jag brukar göra annars och det då även i god tid. Nej, ligger inte efter med något men skjuter upp väldigt mycket tills känslan av att nej nu jävlar måste det göras kommer, det är inte jag. Har tappat fokus på dagar, veckor och så vidare, har tagit en dag i taget, kanske är det bra att släppa taget ibland men samtidigt, det är inte jag.

Förra veckan rann dock bägaren över, blev väldigt sviken av en klasskamrat som jag även trodde var en kompis. Nej, vi har inte umgåtts utanför universitetet men vi har gjort många uppgifter tillsammans och jag har ställt upp så gott jag kan när personen har behövt hjälp. Just nu går vi som sagt en bedömningskurs, i tisdags skulle vi lägga upp våra arbeten i ett forum om kvalitetsutveckling så att de i våran basgrupp skulle kunna bedöma arbetet och även sätta betyg på det. Arbetet skulle vara inlämnat senast klockan åtta på tisdags morgonen och alla i min grupp la in det kvällen före, jag var först ut med att lämna in det 19.47. Efter klockan nio på tisdag morgon satt jag mig ner och började läsa mina kamraters arbeten och på just ett av de reagerar jag väldigt starkt. Jag känner igen ett meningsfel, jag känner igen meningar och så vidare. Inser väldigt snabbt att jag läser mitt arbete, det vill säga att en av mina klasskamrater hade kopierat mitt arbete kvällen innan. Jag var den enda i gruppen som hade skrivit klart hela arbetet och nu var det bara halva som var kopierat. Praktiskt taget 80 % är kopierat rakt av, resten är också mitt men omformulerat för att matcha den här personens mål. Jag tappade andan och visste inte vars jag skulle ta vägen. Det här var ett arbete som jag hade haft väldigt svårt för att komma igång med, efter en handledningstimme fick jag dock flera tips och på så sätt kunde jag skriva min plan. Vad gör man egentligen när man stöter på plagiat? I och med att det inte var en färdiginskickad uppgift är det inget man kan anmäla men jag ville att den här personen skulle få stå till svars.

Kontaktade min lärare samma dag men läste svaret först morgonen därpå, hon ville att vi skulle ta upp ämnet plagiat som diskussion i storgrupp och det tyckte jag var bra. Redan dagen innan då jag upptäckte sveket fick jag också veta att personen blånekade kopiering men i samma veva skrev att hen skulle ändra på sitt för att det inte skulle bli tjafs. Har man inte gjort något fel, varför ska man då ändra? Jag bröt ihop på tisdagen, har aldrig haft så ont i min kropp som då, har aldrig blivit så sårad som då och ändå blev jag mobbad praktiskt taget hela grundskolan och gymnasiet. Samtidigt som jag blev väldigt ledsen blev jag så himla arg, visste inte vars jag skulle ta vägen med all ilska. Morgonen därpå när vi skulle prata om betygen vi satt och så vidare så mötte många klasskamrater från den tidiga gruppen upp mig för att kramas och prata, ryktet hade spridit sig som en löpeld. Sov väldigt dåligt inför den här dagen för jag visste som sagt inte hur jag skulle hantera det. Först satt vi i våran lilla grupp tillsammans med läraren, vi började prata väldigt snabbt om det här problemet och personen i sig blånekade igen och försökte komma med någon ursäkt om varför hen ens läst mitt arbete, ja, vi skulle ju läsa varandras så vore ju konstigt att inte ha läst någon alls som det lät. Berättade väldigt snabbt att jag var jäkligt besviken, det här var ett arbete som var problematiskt att komma igång med och mycket som hade skrivits hade jag tänkt fram under sömnlösa nätter. Prioriterade även det här före att kunna åka upp till Johan just för att jag hade det så jobbigt och så kommer en person och trycker på ctrl a, ctrl c och ctrl v utan något problem alls. Hur kan man göra så mot någon i sin klass, någon som man arbetat mycket tillsammans med? Nej, fortfarande löd det iskallt att personen inte hade kopierat och jag hade kunnat strypa hen, jag är inte våldsam annars men just nu fanns det nästan inga gränser för min ilska och ledsnad. Vi gick vidare till att sitta i storgrupp och diskutera om just plagiat och det blev ganska långa diskussioner tills jag var tvungen att bryta in med meningen om att den som kopierar någon annans arbete sätter ju båda två i en rävsax, då ska den som har slitit måsta bevisa att den har gjort arbetet. Många av mina klasskamrater märkte hur arg jag lät, under diskussionen satt jag bara och skakade och kämpade för att hålla tårarna tillbaka, jag var redan helt slut.

När tiden var slut ville läraren prata med mig och den här personen, själv ville jag egentligen bara springa därifrån och sparka på något men jag valde att fortsätta sköta mig professionellt och satt mig ner på en stol. Den här personen står nonchalant och lutar mot väggen och fortsätter blåneka även fast läraren talar för vilka bevis som pekar på att en kopiering har skett. Ingen ursäkt, ingenting, bara lögner på lögner. Personen går sin väg och läraren stannar kvar med mig och vill prata, då börjar det brista. Jag kan inte ens prata nästan, tårarna börjar rinna, munnen börjar skaka och jag håller för munnen med handen för att inte bryta ihop. Flera klasskamrater satt utanför för att visa sitt stöd och jag hade fått hjälp på en gång av både dem och läraren men jag visste inte om jag skulle kunna sluta gråta. Jag var så himla trött, min väg till universitetet har varit så lång och svår och så händer det här, min lärare sa även direkt till mig; Du behöver inte det här. Fick även höra att hon hade trott på mig från första början och aldrig misstänkt mig på grund av statistik och skrivandet, fanns ju även klasskamrater som läst mitt färdiga arbete redan veckan innan. Har fått jättebra stöd från människor i min närhet och det har verkligen behövts, mina krafter har sinat totalt. Mitt perfekta fokus på kosten har förstörts totalt och det har blivit mer fusk än planerat, det är inte något jag tänker må dåligt över men det är något som är ganska irriterande. Det kommer bli väldigt intressant att vara helklass framöver, det har redan varit små jobbiga situationer tidigare och denna smällde nog ner som en bomb. Många har blivit chockade och arga, jag hoppas bara på att det här inte är något som kommer ta upp för mycket plats, det orkar jag inte. Nu vill jag bara bli mig själv igen och klara av studierna utan problem.

Är det fel av mig att skriva om det här? Nej, personen kände sig anklagad och påhoppad men bevisen finns ju för att det är plagiat. Själv känner jag att jag måste få det här ur mig då det har gjort så himla ont. Vet inte om personen brukar läsa min blogg men jag hänger ju samtidigt inte ut personen. Jag skulle inte vinna någonting på att nämna personen vid namn här i bloggen till exempel sen så vet ju de i klassen om vem det är redan i och med att ryktet spred sig och flera laddade ner arbetena för att kunna läsa och jämföra. Nej, vad ni än gör, kopiera aldrig någon annans verk, ja, ta inspiration det kan till och med jag hjälpa till med att bjuda på men vad ni än gör, kopiera aldrig rakt av. Man vet aldrig hur hårt en person har slitit med sitt arbete för ärligt talat, jag var nöjd med mitt tillslut men sen kändes det bara som skräp. Ingen förtjänar att bli behandlad som skräp. Känns även viktigt för mig att lyfta fram att plagiat är något som sker på universitetet även fast man kan tro att det inte är så.

Tack så mycket för allt stöd, det är en väldigt stark känsla att få märka hur många som bryr sig om en. Ja, jag vet vars jag har mina närmsta klasskamrater men det skadar ju aldrig att märka det. Vänner är som stjärnor, de kanske inte syns hela tiden men när det blir mörkt finns dem där. All min kärlek till mina nära och kära.