Simply the best

I våras bestämde jag och några av mina klasskamrater för att delta i color me rad. Ett fem kilometers lopp med färgkanoner. Tvekade först men fick höra att jag inte skulle bli ensam att promenera. Har tidigare varit med i blodomloppet en gång och då promenerade jag varvat med lite jogging, tänkte göra likadant idag. Dock hade jag tänkt komma igång lite mer under sommaren med att få upp konditionen och så vidare, tyvärr kraschade mina knän helt, har aldrig varit med om att ha de problem jag har nu, dock är det mycket bättre men är fortfarande dålig. 

 

Idag var då dagen kommen, den dag som kändes väldigt långt bort när man betalade anmälningsavgiften. Var riktigt spänd i morse, hur skulle allt gå till? Blev upphämtad av Kickan och vi hämtade därefter upp hennes syster. När vi kom fram till Umåker där loppet skulle vara började vi med att hämta ut våran deltagar påse som innehåll en t-shirt, ett par solglasögon, en tatuering, en färgkanon och så ett armband, just armbandet hade jag köpt till själv. Efter det började de andra vi skulle vara med ramla in och tillslut var vi alla redo. Vi dansade och kastade färg på varandra som uppvärmning innan loppet. Var mycket folk och musiken spelades non stop, vilken känsla! Tillslut var det våran tur att starta och pang sa det, det var människor överallt och ingenstans. Givetvis lyckades jag få ont på en gång men ja, blir väl för spänd i kroppen då jag så gärna vill hinna med de andra, jag är inte i det snabbaste laget tyvärr, haha. Är väldigt stolt över min insats, blev mest promenad men vissa snuttar joggade jag, ibland för att hinna ifatt och ibland för att ge lite jävlar anamma. Inför slutet tvekade jag om orken fanns kvar då knäna tidigt domnade av och det kändes som att jag skulle ramla framlänges men alla peppade mig, speciellt Kickan peppade mig genom att jogga sida vid sida med mig ända till mål, jag hade tänkt börja jogga senare men nu blev det alltså några meter längre. Betydde allt för mig att hon sida vid sida peppade mig med ord, när vi kom i mål blev det en high five! Vilken känsla att komma i mål och som vi såg ut! Under den fem kilometer långa banan hade de, öhm, fyra? färgstationer, skulle helt klart ha varit mycket mer. 

 

Blev en fuskarlunch idag vilket satt riktigt fint, vi blev några stycken som köpte en hamburgare var och sen var vi några busiga som köpte oss en delicatoboll var också. Lite senare bar det av hemåt, bad om att bli avsläppt på Ica på Mariehem och Kickan följde med en sväng in dit. Vi stötte på två stycken som hade varit på loppet också och de började skratta och blev glada över att inte vara ensamma. Färgmässigt syntes det knappt på de dock, kollade man på mig och Kickan så kunde man börja undra, haha. Var även en karl på parkeringen som började undra vad vi hade gjort. Efter besöket på affären tog jag en promenad hem, tog väldigt lång tid för mig att komma in i duschen men tillslut så. Färgen var ganska lätt att få bort som tur var, hade två streck i ansiktet bara som inte riktigt ville men efter lite extra gnugg så försvann även de strecken. 

 

Den här dagen var en riktig upplevelse och jag kan leva på den länge, extra länge bara för att jag har så fina vänner som gör allt för att pusha mig framåt.