Idrott och hälsa
Idag drog universitetet igång och denna termin har vi estetiskt val. Vi kunde välja mellan idrott och bild, gissa vad jag valde, idrott! Är själv lite förvånad över mitt val, hade väldigt svårt för att bestämma mig. Förutom att jag själv är förvånad var även en klasskamrat det idag, han trodde nästan att jag skulle läsa bild, kul att kunna överraska någon. På dagens schema stod det introduktion och föreläsning, vi fick även diskutera de två orden idrott och hälsa och vad de betyder för oss och hur vi skulle förklara begreppen för utomstående. Sedan när vi skulle berätta i helklass vad vi pratat om var jag tvungen att nämna mitt ord för idrott; Pina.
Varför valde jag då att läsa idrott en hel termin om det betyder pina för mig? Det är ganska självklart, jag vill ha en bättre bild av det hela. Minns inte så mycket från min tid med idrotten faktiskt, inte de roliga stunderna i alla fall. När jag väl vågade vara med och verkligen satsade så kunde min lärare jämföra mig med en mycket bättre elev. Idrott har alltid varit känsligt för mig, man måste vara bra, man måste vara snabb och ja, även fast jag spelade fotboll i flera år så blev jag aldrig tillräckligt bra. Sen det här med att man blev jämförd, ja, okej om det bara var klasskompisarna men nu var det även personen som skulle lära mig att tycka om idrott. Att alltid bli jämförd och vara sämre tog ganska hårt på självförtroendet och glädjen man hade känt när man var yngre. Fick underkänt i idrott både i högstadiet och gymnasiet vilket kanske säger allt.
Tidigare under utbildningen hade vi lek och rörelse, jag vågade vara med och jag hade roligt. Därför känns mitt val rätt samtidigt som det känns förvånande. Jag får vara i en grupp där jag känner mig trygg. Det gör att min tro på att utvecklas håller i sig, förutom att utveckla mig själv kan jag även utveckla min bild av idrott och göra det till något bra. Förutom att det här kan bli något bra för mig själv så kan jag få det till att bli något bra för andra, framför allt då barn som är min huvudgrupp nu under utbildningen och efter utbildningens slut. Det här är att utmana sig själv och det tycker jag att man ska göra för att kunna utvecklas. Ja, här måste man ju som sagt lyssna ordentligt på sin kropp, jag som lider av lite ditten och datten som till exempel ångest och depression behöver ju inte utsätta mig för sådant som väcker det till liv. Inför detta känner jag bara den klassiska ångesten över att klara allting, ni vet, det börjar ju närma sig sitt slut.
Ska bli intressant att komma igång med kursen på allvar och se vart den kan leda mig och mina klasskamrater.
Det enda tråkiga just nu dock är att mina knän verkar börja ge upp, har haft väldigt ont sen i somras och mest då i höger knä. Måste kontakta vårdcentralen och se om det finns något man kan göra och vad det kan bero på. Nu har vi dåliga knän i släkten och just höger knät brukar vara sämre, wiihoo eller vad ska man säga? Känner mig lite orolig över att värken kommer vara i vägen under vissa lektioner. Försöker att motionera mer nu och få igång kroppen samtidigt som jag tänker på hur jag sitter. Direkt csn klirrar till på kontot har jag även tänkt fylla på gymkortet då vi har de flesta lektionerna på Iksu där jag brukar gymma, är ju bara dumt att inte ta den möjligheten. Så, förutom att min bild av idrott ska bli bra så har jag även tänkt få till mina knän också. Wish me luck!
Kommentarer
Trackback
