Ni vet...
Ni vet när man har flera saker att göra men det känns så jobbigt att man tillslut bara går omkring som ett spöke? Har egentligen inte så mycket att göra, göra lunch, packa väskan, duscha och kolla igenom vad som behövs ta med byn men ja. Har tagit fram resväskan och lagt fram kläderna på sängen men jag började nästan gråta så jag gav upp det för stunden. Har även tvättat en maskin och det gjorde att jag inte kunde göra lunch eller ides duscha då det blir allt för mycket störningar. Ja, kan ju som sagt inte ha igång tvättmaskinen och spisen samtidigt och vattentrycket i duschen kan variera och ja, jag är bekväm. Låter det som att jag försöker hitta orsaker till allting? Varför inte, jag vill inte hem på söndag samtidigt som jag vill det. Mår illa och vill gråta lite på samma gång och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Vet dock att allting blir bra när jag kommer hem till Umeå men ja, usch, hatar att slitas itu varje gång jag eller Johan åker ifrån varandra. Hur jag än gör kommer jag dock att slitas itu litegrann i och med att jag inte kan bo nära alla jag vill bo nära. Det är ju också en vanesak, det är det, men just nu när det slits lite extra i hjärtat känns det jobbigt.
Samtidigt som det känns jobbigt känner jag mig tillfreds med hur livet kommer att bli men samtidigt, ja, ni vet, allting har två sidor. Håller på med lunchen nu och efter det ska jag ta ett krafttag eller två, Johan slutar en timme tidigare idag så jag längtar tills han kommer hem och kan hålla om mig, då känns allting bättre, med han vid min sida är jag trygg.
Kommentarer
Trackback
