Simply the best

Igår var första gången som jag körde bil alldeles ensam. Tanken var att åka ut en sväng redan i onsdags men min huvudvärk kom som ett brev på posten. Inte så konstigt då jag knappt hade sovit och varit nervös. Sofia Jannoks musik har kommit att vara extra betydelsefull för mig, hennes låt Irene gick nämligen på repeat innan uppvärmningen och uppkörningen. Låten handlar om en stark kvinna, tänkte att den var passande för att både kunna slappna av och för att stärka mig själv. Blev istället att åka buss resterande av dagen och kvällen. Efter uppkörningen följde jag med tillbaka till körskolan och därefter började jag att överraska folk. Ringde Johan först, ville att han skulle få höra den glada nyheten först. Efter det ringde jag mamma för att kolla läget på salongen, sa att jag var på väg ner på stan då jag hade haft en dålig natt och morgon, det stämde ju i och för sig, hade ju haft det men var redan nere på stan. Hon trodde då att jag stod uppe vid mig men sekunder senare klev jag in på salongen och berättade den goda nyheten. Nästan alla i salongen blev som tokiga, alla har ju varit så insatta i min väg till körkortet då jag har varit förbi salongen några gånger i samband med körlektioner och dylikt, har även suttit och pluggat teori där. Ringde även pappa som sa att han funderade på om han skulle svimma och jag sa att han kunde svimma. Han förstod vad som stod på, jag brukar inte ringa den tiden på morgonen, haha. 

 

Lite senare ringde mamma Håkan medan hon hade på högtalaren för att jag skulle få höra hur glad han blev. Han har varit så insatt och peppande så jag förstår att han blev så glad. Lite senare när mamma hade gjort färdigt en del på jobbet tog vi lunch tillsammans. Jag blev bjuden på Eurasia för att fira! Efter lunchen åkte jag hem och vilade innan det var dags att åka ner på stan för att möta upp Bim, gick in på hennes jobb och där avslöjade jag den glada nyheten, tror nog hon blev lite svag i benen där en stund. Vi åkte senare vidare mot hennes del av stan där vi hoppade av och gick till en pizzeria för att pröva på maten där. Efter maten gick vi vidare till Kvantum där jag köpte med mig en gräddtårta som vi tog med hem till mamma och Håkan. Det var riktigt trevligt att få fira tillsammans med Håkan också. Tog det senare lugnt ett tag hemma hos Bim innan det var dags att matcha bussen hem. 

 

Min första körtur fick bli igår, i torsdags. Jag bokade om min tvättid från kvällen till förmiddagen för att kunna köra hem till Sävar och fira. Drog mig litegrann för att sätta mig i bilen men startade på en gång Sofia Jannoks musik. Efter en liten stund kändes det bra och vägen till Sävar kan jag bra så det hjälpte också. Det som hjälpte mest var dock att sjunga med. Sjöng med och jojkade på mitt eget lilla vis, det fick mig att slappna av och att känna mig stark. Väl framme i Sävar köpte jag med mig tårta från Ica innan jag körde hem till familjen KPP. Jag hann bara komma innanför dörren då Lars tyckte att jag skulle köra han till affären, passande nog skulle han precis fara, haha. Kände mig inte jättepeppad och han sa att jag verkligen inte behövde men samtidigt kände jag att det var lika bra. Lars fick äran att bli den första som åkte bil med mig och ja, han överlevde. Väl hemma hos KPPs igen blev jag bjuden på tacopaj till middag och lite senare kom pappa, Kajsa och Eve ut för att äta tårta. Nu är det bara lillebror som inte har fått tårta men det hinner han få i framtiden. Innan jag körde hem till stan landade jag på pappas och Kajsas gård där jag fyllde på spolarvätska och inspekterade lite under huven med pappa bara för att. Sen ville han se mig köra iväg och jag trodde jag skulle lyckas köra ryckigt eller liknande men kom iväg jättefint och idag sa han att jag körde så mjukt och fint, att det hade inte han lyckats med. Det var roligt att höra, att det såg bra ut alltså. Körturen hem var hemsk de första minuterna, fick en liten släng av dödsångest ett tag. Det var kolsvart, lite blankt här och var och jag hade möten hela tiden så kunde inte ha på helljuset. Det blev vingligt där i början på grund av min oro men då sa jag högt till mig själva, kolla längre fram, det är ingen fara. Sista biten hem gick som en dans och ja, jag sjöng nästan hela vägen hem också. 

 

Idag stod naglarna på schemat och jag tog bussen ner på stan. Beroende på vad en ska göra på stan är det mer praktiskt, jag har även kvar dagar på busskortet, kan ju inte slösa bränsle det först jag gör, haha. När naglarna var färdiga åt jag och mamma lunch tillsammans och senare gjorde jag lite ärenden. Skulle sedan snabbt handla middag innan det var dags att åka hem och oj så dåligt jag började må. Började svettas, må illa och det kändes som om någon kramade mitt huvud. Var så trött när jag kom hem men när jag kom in i huset fick jag en glad överraskning. Såg att jag hade fått post, läste postnord och tankarna på om det kunde vara körkortet som redan hade kommit kom snabbt. Jag hade rätt, for upp till lägenheten och lämnade av varorna och gick sedan raka vägen ner till bilen. Sedan satt jag mig och körde till Ålidhem som om jag inte gjort annat, vilken känsla. Hann inte bli nervös i och med ivern att få hämta körkortet. Tänkt att det kom två dagar efter att jag klarade upp körningen, helt otroligt!

 

Imorgon, ja, idag enligt klockan, blir det att köra hem till Sävar igen för att fira nyårsafton med familjen KPP. Det blir god mat, läs lasange, tårta, gotta, bingolotto och gott sällskap. Ska bli skönt att bara vara, känner dock att jag gärna hade varit ledig en vecka till. Har som inte riktigt hunnit slappna av till 100 % i och med körkortet men kommande veckas arbetstider är helt okej, kommer att kunna vila lite extra. 

 

God fortsätt och gott nytt år på er!