Simply the best

Ikväll har jag träffat Bim för första gången på länge, samtidigt kändes det som att sist vi sågs var igår. Är det som är det underbara med nära vänner, man behöver inte prata eller ses varje dag för att veta vart man har varandra. Den där klassikern om vänner och stjärnor stämmer, även om man inte alltid kan se så finns dem där. Ens liv går i perioder, ibland har man mycket att göra och ibland orkar man inte med så mycket mer efter allt man har att göra. Jag har en sådan period som ni redan vet och ja, det är okej att ha dessa. Något jag trycker på väldigt mycket är att vi människor MÅSTE vara egoister ibland. För att orka ta hand om andra och finnas till måste vi först ta hand om oss själva och hör sen. Jag vägrar gå med på något annat, tog alldeles för lång tid för mig att inse detta. 

 

Satt nyligt och tänkte tillbaka på mitt liv och de tunga sakerna jag har gått igenom. Ja, har ju planerat att fortsätta skriva inlägg under Min historia och ja har ett word dokument där mycket redan står men har inte känt mig riktigt redo att släppa det öppet ännu. Men något jag kom fram till under mina tankar var i alla fall att sen jag träffade Johan har känslan av att bli utnyttjad inte funnits. Ibland tar det tid innan hjärta och hjärna hinner i fatt varandra och vilken wow känsla som infann sig när denna tanke kom. Det går sakta men lär mig något nytt om mig själv lite nu och då, inser mer saker och märker hur mycket bättre jag mår i mig själv än om mitt psyke är värre nu än innan jag gick in i väggen. Det som har hänt är ju att jag har lärt mig att känna, tidigare tuffade jag bara på i 120 utan att känna, ja, nu är det ju likadant men att känna är nytt. Är fortfarande för envis många gånger för mitt eget bästa när det kommer till mitt psyke men ja, lär mig som sagt nya saker lite nu och då. Tror inte att man kan tvinga fram något. Men ja, tillbaka till att inte känna sig utnyttjad, kan ni tänka er känslan? Har praktiskt taget blivit utnyttjad sen jag var 14 och fram tills att jag träffade Johan. Det har dock suttit långt inne att verkligen inse det. Det tog väldigt lång tid för mig att inse mitt eget värde och att känna att jag är någon. Samtidigt som det är den bästa känslan i världen att äntligen få känna att man är någon och man är värd något så är det jävligt hemskt att inse att man inte känt detta tidigare. Omfamnar dock detta lite nu och då, värdesätter varje liten positiv sak som jag upplever med mig själv. 

 

Nu blev det lite blandat, men ja, mina tankar är överallt och ingenstans just nu. Ibland upplever jag ett nytt beteende eller vad man ska kalla det när min ångest hälsar på, dessa gånger blir jag rädd och orolig. När något nytt kommer vet jag inte hur det ska hanteras, hur man lindrar det eller hur man klarar sig utan att bli bränd. Tycker inte om det alls men det är bara till att acceptera det. Förutom att acceptera det är det jätteviktig att prata om vad man tänker och hur man känner, genom att vara öppen så spräcker man bubblan lite och man är inte ensam om det. Är ju väldigt förvirrad nu och senast idag fick jag höra att jag inte lyssnade till exempel. Jag lyssnar, om och om igen, problemet är att jag glömmer bort vad som sagts på en gång. Detta är något nytt, min förvirrade sida, talet som försvinner och mitt minne som sviktar. Skäms nästan, men samtidigt varför ska jag göra det? Nej, var öppen och förklara då behöver man inte känna sig lika dum. Det är vanligt att man stänger sådant här inom sig istället för att vara öppen och sen bygger man upp en skam för att ja, man tänker att de runtomkring en anser att man är oförskämd och korkad. Jag är varken oförskämd eller korkad, jag är bara väldigt trött. 

 

Min trötthet gör som sagt att jag inte är så social, klarar nästan inte av att ringa ett samtal vilket jag annars brukar göra varje dag. Väljer att inte få panik över detta, väljer att vara öppen. Är man min vän och älskar mig så inser man att mina känslor inte är förändrade. Jag behöver bara få ladda batterierna, har lite svårare för att bjuda in till saker men det betyder inte att jag inte vill hitta på något. Behöver umgås men ibland är det inget jag kan ta mig för alla gånger, ibland måste jag puttas i rätt riktning.