Hemma
För ovanlighetens skull ska jag vara hemma i stan hela helgen. Att jag väljer att vara det när min ångest är som värst är kanske konstigt men samtidigt är det bra för mig att kämpa emot. Min ångest är dock under kontroll, den äter inte upp mig, känner bara hur den är och biter i tårna ibland, ni vet som katter gärna kan göra? Senaste tiden har jag fått problem med mitt tal, kan tappa ord och snubbla på tungan. Det tar även emot att ringa till familj och vänner, något jag brukar göra varje dag. Just nu är det bara Johan jag har kontakt med varje dag.
Förutom ångesten så går allting bra tycker jag. Trivs jättebra på min praktik och känner att både personal och elever trivs med mig än om vissa verkligen testar mig ibland, det gör de dock med ordinarie också så det är inget som känns jobbigt. Hade gärna orkat göra mer hemma och så vidare men så länge jag orkar det viktigaste så känns det bra. Min ångest brukar inte vara så farligt märkbar nu, tror det beror på att den alltid är närvarande men efter att precis ha sett Svinalängorna mår jag jättedåligt. Det gjorde rent av ont i hjärtat att se den filmen. Ja, det gör fortfarande ont och jag mår illa. Här spelar min starksköra sida in, ibland blir känslorna för mycket och det tar på krafterna. Samtidigt kan det behövas att man får ut lite känslor ur systemet, kroppen kan slappna av mer då.
Imorgon, ja, idag enligt klockan, ska jag träffa mitt solsken Jenny oj vad jag längtar. Nu är det ett tag sedan vi sågs, har velat komma in i praktik ruljangsen och sen har man haft mycket att göra. Blir en stadstur med lunch och shopping, ja, förhoppningsvis i alla fall. Ska kolla på ett par nya jeans, paniklappade mina tre par som var förra helgen med mamma. Givetvis hade jag lyckats sy fast en del av byxbenet i lappen där jag har gasat på fram och tillbaka så ja, det måste sprättas upp och göras om. Givetvis var det även på mina favoritjeans. Märkte det innan fem på morgonen då jag hade öppning på fritids, jisses vilken dålig tid att märka sådant, haha. Nu börjar klockan bli ganska mycket, är en vecka sen jag var uppe så här länge. Nu under praktiken har det blivit tidiga kvällar, senast 22 har jag lagt mig och det är en stor skillnad motför att lägga sig kring midnatt. Sömnen har börjat funka lite bättre och det känns underbart. Ska ta mig i säng om en stund, ska bara se på något som gör mig glad först, vill helst inte avsluta kvällen med något mörkt då jag ofta drömmer mardrömmar. Visst är det skönt när man kan hitta små knep som kan göra saker bättre? Som ni kanske förstår är Jenny ett av mina knep, hon lyser. Vet inte om mina vänner förstår hur mycket de betyder för mig bara genom att finnas.
Avslutar med att dela en bild som föll mig i smaken. Hur tungt det än känns, hur långt nere man än känner sig ska man aldrig glömma hur långt man har tagit sig. Tänker ofta på det, hur mycket jag har lyckats med och hur mycket jag kommer att lyckas med, det hjälper.
Kommentarer
Trackback
