Simply the best

Har börjat må allt sämre igen, eller ja, igen och igen, har ju mina bra och mina dåliga perioder. Under denna period är det dock första gången på länge som jag inte känner igen mig själv. 

 

Jag är trött hela tiden och vill bara sova, även fast sömnen har varit helt okej så vill jag oftast inget annat än att sova. Har ingen motivation vare sig till att laga mat eller att äta mat men gör det som sagt i alla fall även om det inte blir det bästa alla gånger. Min ledvärk har även slagit till med dunder och brak, har väldigt ont och det stör mycket i vardagen, de enklaste sakerna är jobbiga att göra. Det känns som att det slits i armarna, att över- och underarmar inte vill sitta ihop längre. De värsta dagarna går värken ut i hela armarna och i händerna. Som grädden på moset har jag hamnat i en depression. Det positiva i det hela är att jag sluppit panikångest och oro hittills. Ångesten går upp och ner men den är hanterbar. Jobbigast är som sagt de andra delarna, det är inte riktigt jag. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det här ordentligt, försöker att rida ut stormen. Just när en vill sova hela tiden är det dock svårt, för sover jag mycket blir det ångest på grund av det. Det finns så mycket annat jag borde göra och ta tag i istället. Ja, jag vet inte. Är mestadels less men många gånger även förbannad, det är speciellt värken som gör mig förbannad då den tär mycket på mig. Många gånger vill jag bara gråta och ja, ibland hjälper ju det också men ja. 

 

Blir att åka ut till Sävar imorgon och umgås med Eve och familjen KPP. Först var det tänkt att jag skulle åka på en stor fest och bröllopsfest men då jag inte kände att pengarna till en kuvertavgift på 350 kronor finns så blev det andra planer. Är lite besviken angående den här festen, mest för att jag fick känslan att betalar jag inte så är jag inte välkommen heller. Fick budskapet om att det skulle bli knepigt om jag tog med egen mat för det gick inte runt som det var redan. Känns tråkigt att missa festen mycket i och med att jag inte brukar vara här nere på somrarna. Jag kommer dock ha det trevligt imorgon i alla fall, vi har pratat om att göra någon god mat och bara vara. Behöver hitta på saker och umgås med folk så det är perfekt att jag kan göra det ibland. Tyvärr händer det mer sällan än det borde men det blir lätt så när jag mår sämre. Även fast jag vet att sällskap och så vidare är det bästa för mig så drar jag mig undan. Det är även väldigt annorlunda nu då jag är så trött hela tiden, det är en helt annan slags trötthet än vad jag är van vid. 

 

"Utan regnet så blir det ingen regnbåge" - My Little Pony