Ljuset

Mitt mående fortsätter att gå upp och ner, oftast går det neråt. Det jobbigaste är dock tröttheten som jag känner, en trötthet som inte går att vila bort. Än om jag haft en bättre natt är jag fortfarande helt slut när jag vaknar. 
 
Försöker att vara mer öppen och prata om hur jag mår nu. För än om jag ofta plågas av tanken att Johan måste se hur jag mår och så vidare så är det ju bättre att sätta ord på det. Tror att det blir lättare för båda då. Den senaste tiden har varit extra tung, berättade för Johan nästa vecka att jag inte kände någon glädje över att fara till jobbet, ja, att jag inte kände direkt någon glädje för livet alls. Låter kanske dramatiskt men det var lättast att förklara det så. Jag går på autopilot samtidigt som jag försöker att göra bra ifrån mig både hemma och på jobbet, det krockar. I onsdags blev jag överraskad av Johan, han tyckte att vi skulle åka ner till Sävar över helgen. Oftast har jag åkt ner ensam än om jag alltid har velat ha med Johan. 
 
Den här lilla semestern gjorde gott för oss båda. Det var så underbart att få göra något tillsammans. Det började redan i fredags då vi stannade efter vägen för middag i Töre. Pizzerian vi hade besökt för några år sen var nu en av världens bästa vägkrogar. Det var bordsplacering, tända ljus och tre rätters meny. Allt detta, vägg i vägg med en mack. Bara det gjorde helgen, att få vara i den miljön med Johan. Vi kom hem ganska sent till pappa och Kajsa så det blev inte många knop gjorda. Morgonen därpå överraskade vi dock familjen KPP. Det bästa med det var nog att få höra att Agnes nyligt hade frågat om jag skulle komma ner något innan jul, oj så glada de blev. Jag och Johan åkte in till stan en sväng lite senare för att landa hemma hos KPP igen för en tacosmiddag. Lite senare kom mamma och Håkan ut då Agnes och Elmer skulle sova över hos dem, blev alltså två överraskanden på samma dag. Mamma blev så chockad när hon fick se Johan stå i trappan. När barnen hade åkt iväg till stan fick Lars ett ryck och vi åkte också till stan för att spela Shuffleboard och sen även bowling, vilken kväll! Höll dock på att bryta ihop när vi kom tillbaka till Sävar, min sjal var borta! Har haft min sjal i fyra år, är den bästa jag haft och har. Kanske fjantigt att bli ledsen över något materiellt men ja, vissa saker sätter djupa spår i en, de betyder mycket. Satt och tänkte fram och tillbaka vars jag kunde ha tappat den men kunde inte bli klok på det. Dagen efter åkte jag och Johan in till stan igen och då ville jag självklart leta efter sjalen. Vi började med att åka till bowlinghallen och där nästan under ett bildäck låg min sjal som en blöt hög. Tänk att den legat där hela natten och morgonen utan att ha blåst bort. Det var även skönt att bilen inte stod på den, hade varit roligt att be ägaren komma och köra fram lite, haha. Hujja, blev så glad när Johan såg den! Söndagen avslutades hemma hos mamma och Håkan med en middag med alla syskon, syskonbarn och svåger. Tidigare på dagen åt vi brunch hemma hos pappa och Kajsa för att umgås lite extra. Vi hann även med Biltema och Ikea den här helgen, blev dock inte så mycket shoppat men vi har dock spanat på inspiration till vår framtida husrenovering. Ett kök måste vara väldigt stort märkte vi, haha.
 
Tog ledigt i måndags, det hade även Johan gjort då han skulle till tandläkaren i Jokkmokk. I och med detta åkte vi en annan väg en vanligt. Vars det skulle vara bra att stanna och äta visste vi inte, om tiden fanns och så vidare. Satt och högläste för Johan när vi hade bytt plats bakom ratten när han gjorde mig uppmärksam på utsikten. Vi var vid Storforsen, och oj vilken underbar syn. Vi såg då att en kunde äta på hotellet som låg framför så där blev det att stanna. Perfekt nog hade de lunchbuffé vilket gjorde att det sparades tid. Efter det fortsatte resan till Jokkmokk och jag halvsomna samtidigt som jag fortfarande hörde radion emellanåt. Vaknade och vi hade precis kommit in i Jokkmokk, vi hann precis i tid, haha. Apropå högläsning, Johan hade varit smart att ta med sin bok men inte jag så det slutade med att den som åkte läste högt för den som körde. Ljudböcker, vem behöver det? Det blev ett extra fint inslag i vår resa tycker jag. 
 
Jag är fortfarande väldigt trött, nästintill utmattad men den här resan gjorde mycket för själen ändå. Var underbart att få träffa min familj men något av det bästa var alla fina stunder med Johan. Än om vi bor ihop har vi ju inte överdrivet med kvalitetstid tillsammans. Att bo ihop med en skiftsarbetande "hobby"renskötare är inte lätt alla gånger men då är ju dessa stunder ovärderliga. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0