Simply the best

Om ungefär en vecka flyttar jag till Luleå. Jag lämnar mitt Sävar, här har jag växt upp och här har jag alltid bott. Tankarna på att flytta har funnits rätt länge, lite mindre än ett halvår eller så. Det är först nu när det närmar sig som känslorna kommer. Jag var påväg hem från Ica tidigare ikväll och den biten som inte tar lång stund alls att gå tog längre tid än vanligt. Kändes nästan som att tiden stod stilla, grönskan har kommit. Aldrig tänkt på hur vackert det är här. När jag kollade upp och såg solens strimmor över vägen och träden som blommar överallt, då kom den tanken. Tanken på hur vackert det är här och på hur mycket jag trivs här. Det känns inte fel att flytta, det känns inte fel att prova mina vingar. Vart jag än flyttar kommer jag alltid vara Sävar bo, det är mitt hem. Snart börjar ett helt nytt kapitel i mitt liv och jag hoppas på ett lycklig slut. Jag har min prins och tillslut kommer vi att ha vårat slott. Vad mer kan man önska sig?