Simply the best

Reumatolog och shopping låter nog som en salig blandning. Men ska man till sjukhuset kan man väl passa på att åka ner på stan också? Min morgon började då klockan närmade sig halv nio. Tror det är första gången jag pratar så nyvaknad i telefon och att det är så mörkt i rummet. Tillslut tog jag mig i alla fall upp och gjorde mig i ordning inför stadsbesöket. Blev upphämtad just efter tio av mamma och Emma, efter det for vi till andra sidan ån för att hämta upp Eve. Sen bar det iväg till sjukhuset där jag hade tid klockan elva hos reumatologen. Väl där inne fick jag berätta om min sjukdomsbakgrund och sen fick jag klä av mig, stå där i tunika och göra olika konster. Gå så, böj så och så vidare. Efter en stunds klämmande på mina leder och försök till att fånga mitt blodtryck så kände sig läkaren till slut klar. Hon hittade inget reumatiskt fel som tur var, men jag ska skickas vidare till fys labb på grund av olika blodtryck i armarna då det kan innebära trånga kärl.

Det roligaste under alla hundra försök till att hitta mitt blodtryck var att hon lämnade dörren öppen då jag låg där halvnaken. Hörde en busvissling och blev rejält förvirrad då jag inte visste vem det var. Sen helt plötsligt dyker Eve upp i dörren och kollar läget. Hon har även väldigt roligt åt mitt utseende och fotar en säkert väldigt charmerande bild. Efter många om och men är jag klar. Är skönt att jag inte har någon reumatisk sjukdom men är samtidigt jobbigt att stå kvar på samma ruta och stampa. Jag vill veta vad som är fel!

Efter sjukhuset fick jag och Emma skjuts ner på stan. Vi tog oss en välbehövlig lunch på Frasses, måste jag säga att vi åt chickensticks? Det är en klassiker för oss, så himla gott! När man inte kände sig lika tom i magen längre påbörjade vi inhandlandet. Jag har köpt en stjärna till granen, grenuttag, eladventsstake, röd filtduk i form av hjärta och två julklappar. Även Emma har köpt lite julklappar och vi avslutade våran dag på stan med en fika på Café Station. Jag tog en chokladmousstårta med grädde medans Emma valde en pekanpaj med grädde och kolasås. Sen två riktigt kalla coca-cola på det, kan det bli så mycket bättre? Ja kanske om vi hade haft råd att gotta oss med kina mat eller liknande också. Men jag kände att min dag blivit lite väl dyr då den gick på över 700 kronor. Jag skyllder dock på sjukhusbesöket som gick på 300 kronor, men nu har jag i alla fall lagt ut flera hundra på läkarbesök så nu har jag frikort. Fri fri fri!

Tack till min kära syster Emma för en trevlig dag. Kan även skjuta in ett tack till mamma för skjutsen till läkaren och Eves busvissling. Även lilla Lars kan få ett tack då han tog med oss hem efter jobbet!

Puss & Kram chokladbanan