Maxiponken

Jag gjorde mitt val att flytta ner till Sävar igen. Det valet gjorde att jag måste vara ifrån min Max, saknar dig så hjärtat. När jag sitter ensam hemma i lägenheten kan jag nästan se framför mig att du ligger brevid mig i soffan. Hur du ligger och skäller lågt så lågt när du drömmer och hur du verkligen älskar mig. Sorgen att vara ifrån dig börjar bli för jobbig för mig att hålla inne. Har nu bestämt tillsammans med husse att ni ska komma och hälsa på i Oktober, jag hoppas att allt går vägen och att vi ses snart igen. Mitt älskade lilla hjärta, skulle göra allt för att få ha dig hos mig nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0