Sjukhusbesök - Uppdatering
I onsdags hade jag som sagt tid hos Fysiologen för ett ultraljud på hjärtat. För att kolla dess funktioner och ifall jag hade trånga kärl. Hade jag haft trånga kärl hade vi kunnat hitta en orsak till min oförklarliga ledvärk, men icket. Än slår detta hjärta starkt och fint, allt såg bara bra ut och det känns bra. Var väldigt roligt att se och höra sitt hjärta och veta att det slår för mig. Undersökningen tog sisådär 40 minuter liggandes i vänster sidoläge. Gjorde lite ont då hon kollade hjärtspetsen och vid strupen men allt gick bara bra. Det mest komiska under besöket var killen som gjorde i ordning mig som det så fint heter inför undersökningen. Våran konversation löd såhär:
Jag: Sa du bar överkropp?
Han: Ja, bar överkropp
Jag: Hur bar?
Han: Helt bar
Visat upp mig i värre situationer via undersökning förr, men att visa brösten för en kille som inte var så gammal var lite hemskt. När det blir för mycket hud med i bilden vill jag helst inte vara med, men man måste ju.
I dag hade jag tid på Öron, Näsa och Hals för att kolla upp mina förstorade lymfkörtlar i halsen ifall dom skulle vara orsaken till min sänkahöjning. Även där såg allt bra ut och jag kände ett nederlag landa på mina axlar. Väldigt skönt att slippa operation, men jag vill så gärna hitta en orsak och inte vara diagnos okänd. Som värst för kväljningsreflexerna var det när hon kände på halsmandlarna med fingrarna. Men det värsta var när hon tog fram fiberoptik för att kolla via näsan. Fick bedövningsspray i näsan och såg säkert halvt förstörd ut. Min blick på fiberoptiken sa nog rätt mycket då sköterskan var gullig och höll om mina axlar under hela undersökningen och fick mig att andas lugnt. Sprayen var äcklig och fiberoptiken var väldigt obehaglig när den kom förbi en viss gräns i näsan. Känslan av bedövningen efteråt var väldigt störande, kändes som att man hade en stor loska mellan hals och näsa, man kunde inte komma ifrån.
På torsdag blir det ännu ett besök för ultraljud på halskärlen då dom tyvärr inte kunde samordna för hals och hjärta. Undersökningarna ligger på olika våningar, samma maskiner men inte samma inställningar. Även där känner jag på mig att allt kommer se bra ut.
Att jag känner ett nederlag då allt ser bra ut kan för många låta dumt. Många lider varje dag och för mig ser allt bra ut. Men sanningen är att jag inte mår bra, haft hög sänka i snart nio månader och vi vet inte varför. Min värk i armar och händer blir aldrig bättre och jag blir spänd för ingenting. Skulle vara så skönt att få en diagnos även om man vill vara frisk, då kan man i alla fall göra något åt det.
Avslutar mitt inlägg med ett klokt citat jag läst på min praktik:
"Som frisk har man tusen önskningar
Som sjuk bara en"
