Simply the best

Det är nästan hemskt hur sviken man kan bli som människa, hur mycket är det tänkt att en människa ska orka? Jag orkar inte bli mer sviken, varken av människor som kallar sig för ens vän eller av människor inom myndigheten. Själv gör man allt för att leva upp till kraven som ställs på en, men vad får man tillbaka?

Igår fick jag reda på lite jobbiga saker angående en jag sett som min vän, min stöttepelare. Han vet vad jag har varit med om, han vet om mina känslor och så dyker något sånt här upp. Jag bröt ihop, jag mådde så illa att jag ville spy. Jag visste inte alls vad jag skulle ta mig till med informationen och vet nog fortfarande inte det.

Idag fick jag veta att det har tjabblats ännu en gång då det gäller mina pengar. Pengar som jag blev lovad i slutet på förra veckan. Dessa pengar är inte ens skickade och idag går räkningarna ut. Jag har knappt någon mat hemma och jag hade planerat att köpa julklappar idag. Är väldigt besviken då den här personen vet vad jag tycker om att det blir såhär, man börjar nästan undra vart ursäkten är. Jag gör allt som krävs, tillbaka får jag stress, oro och besvikelse känslor i kroppen. Jag orkar inte det här, ska det vara så svårt att förstå?

Jag behöver inte sånt här den här veckan, har fullt upp med allt nytt på AF rehab och att klara av det.