Simply the best

Jag vet att jag borde ta och skärpa mig men jag orkar ärligt talat inte. Jag hatar att jag blir trött tidigt och inte kan sova från 6-7 på morgonen utan oro. Jag lägger mest kraft på skolan och det känns också fel, men man känner inte att man har tid till så mycket annat. Hur kan folk studera och jobba samtidigt? Vore skönt att kunna trycka på en knapp så att allt kändes bra igen och att man hade orken till att bry sig om alllting man borde bry sig om. Haft en väldigt dålig start på morgonen så jag hoppas det känns bättre snart. När sömnen är som den är kan jag få agressionsutbrott som då förstör hela dagen. Mirabelle väckte mig mer än en gång och det gjorde mig så arg att jag ville stanna hemma men till vilken nytta? Ibland så bor hopplösheten på mina axlar och det känns som om det aldrig kommer bli lättare och bättre, men jag hoppas! Nu på morgonen hade jag slutprov i människan socialt & kulturellt, kändes väl helt okej men ändå inte. Jag borde i alla fall ha klarat kursen och isåfall är jag 100 poäng rikare.

Nästa vecka åker jag upp till hjärtat för första gången, känns väldigt nervöst vill jag lova! Förutom att jag ska åka tåg och byta en gång i Boden så ska jag också träffa hans familj för första gången. Jag är oftast väldigt nervös i början och vet inte riktigt hur jag ska bete mig men det tror jag hans familj förstår. Jag kommer nog inte vara den enda nervösa..hoppas jag. Efter en helg uppe i Purnu ska jag och Johan åka ner till mig då jag har höstlov, förhoppningsvis känns allt lite bättre då. Då har jag sex veckor kvar av den här terminen sen är det jul. I julklapp önskar jag mig en oroslös kropp, att få sova som vanligt igen och att flytten blir något bra för mig. Vet inte om man kan slå in det eller så, men försöka går ju.

Jag bär ditt hjärta i mitt hjärta