Simply the best

Den 6/4 åkte jag äntligen upp till Johan efter att vi inte setts på 86 långa dagar. Som vanligt åkte jag tåg då jag anser det vara mest bekvämt och det är det ju verkligen. För vanlighetens skull så var tåget försenat och eftersom jag åkte på långfredagen så kan ni ju gissa hur mycket folk som skulle åka uppåt med skidor och allt vad det heter. Hann med tåget i Boden den här gången däremot vilket fick mig att vilja glädjetjuta litegrann men jag ville bara av tåget! Under resan stod en äldre man bakom mitt säte, antog att han inte hade någon plats och ville kolla på filmen jag satt och kollade på. Vid två tillfällen tyckte jag att han tog kort med sin mobil men då tänkte jag; Nej, det kan han ju inte ha gjort. Eller? Lite senare började han fråga ut mig om mitt namn och om han fick fota mig. Jag sa att jag inte ville vara med på kort och då avslöjade han att han hade smygfotat min urringning två gånger, han undrade om det var ok. Jag sa till han att det verkligen inte passade sig! Vid dessa stunder borde man ha en knapp vid sätet så att en tågvärd kan komma för att kunna ta tag i det hela. Då det var mycket småbarn i närheten och den här mannen stank alkohol vågade jag inte heller utmana ödet genom att ryta åt han. Efter många om och men var jag äntligen framme i Gällivare hos mitt hjärta. Mina fjantiga tankar om att Johan inte skulle anse mig fin och allt det där längre flög sin kos på en gång, kändes som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Den dagen spenderade vi tillsammans i lägenheten med god middag, god dryck och varandra. Går inte att beskriva med ord hur glad både jag och Johan var åt att få hålla om varandra igen, bara att få se han ansikte mot ansikte fick mig att vilja utbrista i ett glädjetjut.

Lördagen spenderade vi i Purnu då vi var bjudna på påskmiddag och vi var hela gänget där. Var riktigt härligt att få träffa gänget igen. Det bjöds på mycket god mat och många goda skratt och så fortsatte våran helg. På söndagen åkte vi tillbaka till Purnu för att grilla, när vi kom fram hade de varit och lämnat en skoter åt oss så vi begav oss till de andra en bit bort inne i skogen. Ungdomarna åkte tefat nerför en backe men jag höll mig gärna kvar på skotern då det var skare nästan överallt. Hej elefant på porslins fat kände jag ungefär. Lite senare ville Johan åka hem för att hämta kompispulkan och visste kunde jag följa med. Däremot hade han en elak plan, han skulle få mig att antigen köra skoter eller tolka. Jag valde det senare fastän jag aldrig gjort det då skoterkörande kändes osäkert då jag aldrig kört i det området. Johan hade i alla fall väldigt roligt åt mig och fotade några bilder. Väl framme blev jag lämnad nedanför backen för jag VÄGRADE åka uppför backen, jisses! Vi krälade oss uppför backen, eller ja i alla fall jag krälade. Fick verkligen känna mig som en elefant på porslinsfat senare då jag skulle ta mig upp bakom Emma på skotern, sjönk ner om och om igen och satan vad ont jag fick. Fick ett väldigt fint ömmande blåmärke på benet. Bakom skotern skulle Johan, Axel och Sebban tolka och det gick väl sådär, men tillslut var vi framme vid elden igen. Vi la oss på en fäll var och njöt av det fina påskvädret samtidigt som det började grillas korv, Tobbi skulle försöka sig på att grilla ägg men det gick väl sådär. En tanke som slog mig med ganska rejäl kraft var; Det här är deras vardagsliv, de har allt runt knuten. För mig kändes det som att vara på semester i fjällen. Det säger ganska mycket om hur olika vi lever. Vi avslutade dagen med Megamind och sen blev det goda tårtor hos Hanna och Peter i deras stuga. Blev en sen middag men vilken middag sen vi blev bjuden på. Man behöver aldrig gå hungrig!

Måndagen spenderade vi ett tag hemma hos Emma och Sebban där vi spelade en snabb version av monopol innan det bar iväg till jobbet för Emma. Jag och Johan åkte hem till lägenheten till middag och sen åkte vi till Purnu där jag var inbjuden på alpnaerings party som innehöll kryddor och dylikt. Blev en trevlig kväll med kvinnorna i familjen Örtstam plus en av deras släktingar. Eftersom Emma jobbade kunde hon tyvärr inte närvara. Klockan slog ganska mycket innan vi tog oss hem och morgonen därpå ringde klockan 06.30. Det var nu dags att åka hem till Umeå men på vägen gjorde vi ett snabbt stopp på Ikea i Haparanda då jag hade sett att de hade en rullgardin i rätt mått för mitt sovrum! Vi köpte även ut en barnmatsstol till mamma som hon kan ha hemma när Agnes hälsar på och tillslut även Mini som vi alla längtar efter. Vårat Ikea besök blev sammanlagt en timme ungefär och då hade vi hunnit köpa korv också! Värre var det för Maria som var på Ikea någon dag senare i Sundsvall, de var där i 10 timmar! Hujja hujja säger jag bara.

Det här var min påskhelg i stora drag och det har varit underbart!