Ett år
Ett år har gått sedan jag blev stadsbo, ett helt år? Ibland är det nästan hemskt hur fort tiden går, speciellt om man tittar på Agnes. För ett år sedan var hon en liten klump som skulle lära sig gå, nu är hon en stor tjej som fyller 2 år nästa vecka och här springs det fram och tillbaka. Däremot så ska man inte tänka allt för mycket på hur snabbt tiden går, för är man som jag och tänker för mycket kan tankarna hamna så långt bort att man tänker på döden. Så, lev i nuet, tänk inte för mycket på framtiden. I sinom tid ordnar sig allting på något vis.
Så, hur känns det att ha bott i stan ett helt år? Ja, det är både och. Jag trivs väldigt bra i min lägenhet, jag har nära till två mataffärer, nära till både komvux och universitetet, bussarna går väldigt ofta och min linje går hela vägen till Britt-Mari. Ja inte ända fram till dörren tyvärr men slipper byta buss på Vasaplan vilket är guld värt. Det finns mycket som är bra med att bo i stan men hemma i Sävar så har jag ju det som betyder allt, min familj. Får nästan dåligt samvete ibland då jag tänker på hur lite jag är hos min familj motför när jag bodde i Sävar. Jag var hemma hos familjen KPP nästan varje dag och kunde praktiskt taget följa Agnes i alla hennes framsteg, känner att jag missar så mycket nu med Elmer då jag bor i stan. Men för att tänka positivt så kan man ju se det såhär, vart jag än är så finns alltid min familj kvar. Vart jag än är så bär jag de med mig i mitt hjärta och jag vet att de bär mig i sitt.
Livet blir helt enkelt vad man gör det till. Se till att leva nu, väntar man kan det vara försent.
Kommentarer
Trackback
