Viktigt
Från en dag till en annan så var hon inte bara en mamma, hon blev en mamma till en mördare. Kan inte sätta mig in i hennes situation och vill inte göra det i framtiden heller om jag själv får barn. Det gör ont i mitt hjärta att läsa vad hon och hennes familj har fått gå igenom. I och med sonens brott så har även de resterande i hans familj setts som brottslingar. Hon har fått kommentarer om att mammor som hon borde tvångssteriliseras och liknande, vet inte om det blir ordagrant nu men ni förstår kanske vart jag vill komma. Varför blir hela familjen dömd? Gjorde de något fel i hans uppfostran, hade han ett dåligt liv, är hans familj likadan? Frågorna kan säkert hagla som gigantiska hagel bollar men man får ju inte glömma att hans familj är offer också.
Jag lider med kvinnan som blev mördad och hennes anhöriga, ingen ska behöva förlora sitt liv på det sättet. Men vad har då inte den här killens familj förlorat? Man får inte glömma bort hans familj bara för att han är den dömda, de har inte bett han att begå det här brottet. De har inte bett honom att göra som han gjorde.
Skulle jag kunna älska någon som har gjort ett sånt här brott? Svårt att säga utan att veta, men jag tror inte att man kan sluta älska någon. Personen är fortfarande en mamma, pappa, syster, bror, släkting eller vän. Det man kan göra är att ta avstånd från handlingen som har gjorts. Norrlandsmamman har inte slutat älska sin son fastän hon till och med kände kvinnan som miste sitt liv. Kärlek är en stark kraft, det krävs mycket för att den ska försvinna. Skulle någon i min familj döda en annan familjemedlem så vet jag däremot inte om kärleken skulle finnas kvar. Kanske väldigt djupt inom mig men allt skulle nog bli förstört.
Med det här inlägget så vill jag lyfta fram de anhöriga till brottslingar. De behöver minst lika mycket stöd som offrets familj för de är också offer. Ingen vill vara med om det här, aldrig någonsin.
Jag lyfter av hatten för norrlandsmamman som berättar om det här i sin blogg. Hon visar att man kan vara stark. Hon visar även folks baksidor som man tyvärr ser för mycket av. Som jag skrev nyligt i ett av mina tal, vi människor bär på en inneboende som heter nyfikenhet. Ibland kan den här inneboende vara god och ibland kan den vara ond. Med ond så menar jag alla hemska kommentarer som folk skriver. De skriver de dessutom anonymt, vad vinner man på det? Jag förstår om man är arg på någon, men den här mamman har inte gjort något fel. Vill man uttrycka sina åsikter kan man som hon skrivit skaffa en egen blogg eller helt enkelt skita i att läsa hennes. Det är även min filosofi, gillar folk inte det de ser/läser och så vidare, titta inte!
Ensam är inte alltid stark, tillsammans kan vi göra allting bättre. Det gäller bara att vilja det, va den medmänniska som du själv vill bli bemött av.
Kommentarer
Postat av: makethedayscount.blogg.se
Jätte bra skrivet! <3
Svar:
Gnussan
Postat av: annsoh
Vill du vara med och tävla om att bli Veckans Intervju?
- Vill DU synas vid sidan av bloggen i 1 vecka och bli länkad samt få en personlig liten interjuv!? :) - Då har du chansen nu! Anmäl dig och skriv '' jag är med '' Lycka till! :)
http://annsoh.blogg.se/2012/october/veckans-intervju-anmal-dig.html#comment
Trackback