Ibland

Ibland vill jag skrika
Ibland vill jag gråta
Ibland vill jag gömma mig
 
Just nu känns det lite som en blandning av det där, en liten meningslös text jag kom på nu. Ibland tänker jag alldeles för mycket. Det kan bero på att min dag inte började så bra, fastän jag har träffat folk idag så var jag tvungen att påminna mig om det. Att vara ensam ett helt dygn är ingenting som funkar för mig längre sen jag gick sönder, en biverkning brukar jag kalla det. Ibland hjälper det att träffa en annan människa i tio minuter och ibland hjälper det att prata med någon över telefon i tio minuter. Men ikväll verkar ingenting av det ha hjälpt. Jag mår ändå inte så dåligt som det kan låta men jag har en olustig känsla i kroppen som kramar om insidan på mig och då menar jag inte en varm och go kram från någon man älskar.
 
Jag sätter för hög press på mig själv och jag vet inte riktigt hur det ska få ett slut. Behöver jag en ledig dag så behöver jag det, man ska inte behöva må dåligt bara för att man inte har suttit med näsan i en kursbok hela dagen och kvällen men oftast är det hjälpen. Jag vill inte plugga non stop för jag behöver det inte! Men ändå känner jag den där pressen hela tiden att lyckas bra, visa att jag kan och få mitt slutbetyg i tid. Jag tror inte att jag hade känt samma press om jag inte hade gått sönder sommaren 2010. Förhoppningsvis släpper den här pressen då jag har fått mitt slutbetyg. Jag vill så gärna bli någon.
 
För att låta lite positiv så kan jag berätta att det gick väldigt bra för mig på mitt prov i psykologi 2a kursen. Fick faktiskt ett B, vilket motsvarar det gamla VG+ skillnaden nu är ju bara att det syns i betyget att man är väldigt nära A. Har prov på fredag i företagsekonomi 1 och förhoppningsvis går det vägen, jag blir nöjd med ett E. Så länge jag klarar kursen så är det bra, kan lägga mer fokus på den efter vecka 42 då min psykologi 2a och svenska retorik ska vara klar.
 
Jag vet att jag kan och att jag är någon, men jag vill bli något mer.
 
Ibland används ordet Jag väldigt mycket, 32 gånger, 33 om man räknar med den här meningen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0