Simply the best

Läste precis ett blogginlägg angående sjukdomar, det fick mig att börja tänka litegrann. I inlägget och kommentarerna fanns det synpunkter som; min sjukdom syns inte och folk förstår inte. Här kommer någon och klagar på sin huvudvärk medan jag har ont hela tiden överallt och så vidare. Var även en kommentar från en som har diabetes om att folk som tjatar om sånt de vill ha är bortskämda.

 

Jag kan tycka att det är fel att tänka så ärligt talat. Det är inte roligt att ha värk som inte går över eller en sjukdom som följer med en under hela livet. Jag vet själv hur jobbigt det är att ha ont. Jag har ont i huvudet mer eller mindre varje dag, jag har problem med lederna i armarna och händerna, ibland kan jag knappt lyfta upp en påse från Ica upp på köksbänken. Har på senaste tiden börjat få ont i mina knän också, givetvis gör kylan allt värre när det gäller mina leder. Så jag vet alltså hur det är att ha ont utan att folk kan se det och förstå. Men ger det mig rätten att bli irriterad på folk som gnäller på sin huvudvärk? Har man sällan huvudvärk eller liknande kan det vara jättejobbigt när man väl får det.

 

Är det bara vi som har kroniska tillstånd som har rätten att gnälla? Självklart kan man känna irritation på folk som ibland gnäller på småsaker och gör allt till en stor grej. Men ändå?

 

Jag kan gnälla ofta när jag har ont eller så gör jag vackra miner, ibland försöker jag att inte visa någonting och kan vara envis då någon erbjuder sig att bära min korg eller kasse. Enda gången jag kan bli irriterad på att någon gnäller över sin huvudvärk eller liknande är om de anser att jag borde visa respekt och vara tyst eller så medan de kan skita totalt i om jag mår dåligt. Allt handlar om att ge och ta. Jag ger respekt till folk som ger mig respekt tillbaka. Samtidigt så kan man ju inte gå runt och tänka; varför ska jag bry mig om någon som har huvudvärk en gång om året när jag har det varje dag. Bryr du dig inte om de i din närhet har de ingen skyldighet att bry sig om dig även om man själv kan anse att man har det värre. Alla kan inte förstå eller sätta sig in i hur ont man kan ha, det enda man kan försöka göra är att förklara och sist men inte minst bry dig om.

 

Ingen vill vara sjuk, livet är orättvist. Det enda man kan göra är att göra sitt bästa av det hela och aldrig släppa hoppet. Hoppet är det sista som lämnar människan.