Simply the best

Idag rymde jag hemifrån hem till Sävar, kände hur mina känslor växte inombords som en bubbla och att bristningsgränsen var nära. Igår blev jag lite ledsen på kvällen i och med att jag saknar Johan väldigt mycket och idag så vaknade jag ur en dröm där vi höll om varandra. Känslorna var precis som när vi brukar ses igen så det blev ett väldigt starkt uppvaknande kan man säga. Kände hur tårarna började rinna efter kinden och tänkte; nej, jag rymmer! Väl i Sävar så sov hela familjen KPP som jag hade tänkt våldgästa, de svarade inte i telefonen så jag chansade för annars så har jag ju resten av familjen. Blev att jag gick hem till pappa och Eve ett tag innan jag och Eve fortsatte vidare till KPPs. En viss liten dam blev väldigt glad att se oss då det betyder lekkompisar, däremot så var det Eve som lekte mest idag, jag var en latoxe och hamnade i soffan ett tag.

 

Dagen och kvällen fortsatte med fåret Shaun, middag, titta på hemmafilmade filmer och så vidare. Är fortfarande lika roligt att Agnes har börjat säga våra namn. Ikväll trodde jag nästan att mitt namn skulle slitas ut då hon sa det väldigt ofta samtidigt som hon log. Dock så tror jag att höra hon säga sitt eget namn är det bästa, hon blir extra glad och stolt då. När Agnes hade lagt sig började jag och Emma se på Familjen Annorlunda och det gjorde att jag höll på att missa bussen, men hann precis med den och kunde tillslut andas ut på bussen.

 

Idag skulle de ha möte på min framtida praktikplats, ja, jag borde som sagt få komma dit. Förhoppningsvis så hör hon av sig imorgon om vad de kom fram till och när jag borde komma dit för att prata. Håll tummarna!

 

Bilden är gammal och har inget med inlägget att göra men vad gör det? Vad jag gör? Det vet jag inte.