Simply the best

Nu har det gått lite lång tid emellan inläggen men här kommer i alla fall min fortsättning när det gäller mobbning. Det börjar bli allt mer känt att nätmobbning är väldigt vanligt. Varför skulle det inte vara det? När det gäller internet och datorer så har vuxna oftast inte samma koll som dom kanske har annars, samtidigt kan jag anse att det finns brister annars också. Det här är i alla fall min historia om nätmobbning, det är väldigt viktigt att lyfta fram vad som händer på internet och hur lätt det kan hända.

 

Vem är Gnussan?

 

Ja, min blogg, självklart. Samtidigt hatar jag mitt bloggnamn men samtidigt så är det ju en del av mig. När jag skaffade bloggen så hade jag problem att komma på ett namn så det fick bli det jag var van vid även om namnet kan ge mig rysningar ibland. 

 

I grund och botten kommer namnet Gnussan från min första pojkvän, jag började närma mig att fylla 14 år. Det blev mitt smeknamn som det blev mitt namn på internetsidor. Innan Facebook blev stort i Sverige och ja, Umeå, så använde sig många av Umeå sidan Apberget. Det var på den här sidan som mobbningen startade. I och för sig är det inte så ologiskt, mobbade man mig ville man väl kunna kontrollera mig även på internet och inte bara i verkliga livet. Det hemska i det hela är dock hur lätt folk drogs med i att mobba mig fastän dom med all säkerhet inte visste vem jag var. Nu är det ju dock så att rykten har den effekten, något som i början var litet blir tillslut väldigt stort. Allting urartade när jag la ut en skämtbild från min födelsedagsfest, visst, den var inte bra att lägga ut men det är ju inte alltid man tänker så långt när man är 15 år. Jag la ut bilder från festen och mycket mer än det var det inte då tänkte jag. Hur som helst, jag fick en dildo i present och på bilden låtsades jag slicka på den, enligt min åsikt nu så är det inte en sexuellt laddad bild som många säkert kan tro. Som jag skrev tidigare, allting urartade. Jag blev kallad för dildosugare av väldigt många, det eskalerade även till karvare. Jag har aldrig förstått varför jag blev kallad karvare då jag aldrig har skurit mig själv, men även där får man bevis på vilken styrka rykten har. Under den här tiden var jag fortfarande aktiv på chatten, jag var envis och ville visa att jag inte tog illa vid mig. Tillslut blev jag påhoppad för att jag var överviktig, tror det har mycket att göra med att jag inte gömde mig. Jag var 15 år och en dag fick jag höra på chatten att det var en tjej som hade gjort en skämtbild med mig som tema. Jag gick in på hennes sida och hör och häpna, den här tjejen var yngre än mig. Hon var just över tio år gammal och hon hade som sagt gjort en rolig bild enligt henne själv. Den här tjejen hade tryckt in massa kuddar under sina kläder och skrivit att hon var Gnussan, hon hade rent av taggat mig. Redan nu kan man ju tycka att jag borde ha stängt av datorn och gått därifrån men redan här var jag fast. Samtidigt som man ville hålla koll på vad folk skrev om en så ville man ju även lyckas få bekräftelse från andra. Det är väldigt svårt att förklara men jakten på bekräftelse blir som en drog. Den här mobbningen slutade dock inte på internet, den fortsatte ute på stan. När jag hade gått ut nionde klass for jag och några klasskompisar in till stan i och med just skolavslutningen. Det som var menat att bli en trevlig kväll blev en hemsk kväll som satte djupa spår. Tror att vi stod vid Frasses när två personer kom fram, en kille och en tjej, båda var äldre än mig, vilket jag nu kan irritera mig på. Jag blev förföljd där jag stod och dom försökte ta kort på mig, både jag och mina kompisar förstod ju att fick dom något kort på mig skulle det hamna på Apberget och allt skulle fortsätta. Mina kompisar gick runt mig i en skyddande cirkel medan dom här två försökte ta sig runt för att fota mig men tillslut gav dom upp har jag för mig. Jag minns inte riktigt hur allt slutade, det blev svart. Efter det här klarade jag inte av att gå ensam på stan, gick jag ensam blev jag förföljd av okända i min egen ålder som ropade mitt smeknamn och ja, dom ropade ju mer än så men just dessa ord har jag förträngt. Det tog lång tid innan jag klarade av att gå ensam på stan igen för vars jag än gick kände jag mig alltid förföljd. Än idag kan jag ha problem att gå ensam på stan, tittar någon på mig kan jag hinna tänka 100 olika tankar på några sekunder om vad den personen tänker om mig och vet om mig.

 

Jag såg nyligt en film som handlar om just nätmobbning, den heter Cyberbully och jag tycker att alla borde se den, vuxna som barn. Det är så viktigt att inte blunda för det som händer på internet. Samtidigt är nätmobbning väldigt svårt att hindra och få tag i men vi måste veta att det finns. Det viktigaste man kan göra är att prata med sina barn och medmänniskor om det här. Det är väldigt viktigt att man som vuxen har den här vetskapen och kan föra den vidare till andra så att man kan vara det stöd som kan behövas. Ingen vuxen kan hindra ett barn att vara online på internet, nu kan man få tag på internetförbindelse praktiskt taget överallt. Däremot så kan en vuxen visa sig vara någon man kan lita på och gå till när man behöver hjälp för ingen ska behöva gå igenom det här ensam även fast jag vet att många gör det. Jag själv är ingen bra förebild när det gäller att ta vuxnas hjälp, jag skämdes för mycket och trodde för mycket på alla ord som sas om mig. När man har hört eller läst ett ord många gånger så är det tillslut mer troligt än det man själv anser vara rätt. Mobbning är något som alltid kommer att finnas och därför tycker jag att det är viktigt att man är insatt i hur det kan se ut och hur det kan vara. Som sagt, man kan inte skydda någon från alla faror men man kan hjälpa till så att taggarna inte sticks lika mycket.