Down
Så var det med det, blev ingen praktikplats som jag hade hoppats på. Pratade med butikschefen över telefon igår och han ville som sagt hålla praktikfrågan öppen innan han sa bu eller bä. Idag åkte jag ut till butiken och fick både ett bu och bä kan man säga. Jag passade inte in i hans praktikantmall då jag står utan erfarenhet inom den branschen och visst det kan jag ta. Det jag blir lite irriterad över är att han kunde ha sagt det redan igår i telefon istället för att dra en liten historia om hur bra det är med erfarenhet när jag står mittemot han i butiken. Han var inte otrevlig eller så, men det var en pina för mig att stå där. Tappade musten totalt och hade tårar rinnande nerför kinderna hela vägen hem på bussen. Ja, man ska kunna ta ett nej tack är inte det som är problemet här. Jag är bara så innerligt less på att vara hemma, jag vill duga till någonting. Känner mig ärligt talat värdelös idag, tankar som att jag inte kan någonting rusar fram och tillbaka i huvudet. Jag har ju skrivit tidigare om att jag vill bli någon men att jag samtidigt kom fram till att jag är något. Jag är en kämpe, idag däremot känns den kämpen väldigt liten och drömmen om att komma in på universitetet ännu större.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur mitt liv hade kunnat se ut om mitt förflutna varit annorlunda. Hur det hade sett ut om jag hade kunnat gå klart gymnasiet utan att bli hindrad av det onda. Fast det onda har ju nästan alltid funnits där om vi bortser från det fysiska. Ibland kan man inte låta bli att tänka; varför jag? Det dummaste man kan göra är att skylla på sig själv när det gäller vissa saker i ens liv. Jag valde inte att bli mobbad, jag valde inte att bli deprimerad, jag valde inte att få ont i kroppen. Jag kan välja att inte tänka såhär men det är svårt, jag har levt i ett negativt ekorrhjul så länge att jag nästan sitter fast där. Jag står utanför hjulet men det är väldigt lätt att ramla baklänges och hamna där igen även om jag inte vill vara där och vet att det inte är min plats längre. Jag har fått höra mer än en gång att jag är duktig på att skriva, jag tror det beror på att jag tänker så mycket. Skulle jag inte skriva ut mina tankar, känslor och så vidare så skulle nog mitt huvud sprängas. Det är skönt att få skriva av sig sina tankar och känslor ibland för det är nog inte alltid allt kommer fram när man pratar med någon. Då är det inte för att man vill dölja det utan mer att tankarna ligger aldrig kvar på samma ställe.
Borde ta mig iväg på affären, hade tänkt åka dit på en gång med bussen bara för att men jag behövde hoppa av hemma för en toapaus som jag fortfarande inte har tagit.Ogillar att fara till Ica egentligen, tycker det går så mycket pengar ibland fast man knappt köper något. Just nu ogillar jag det mest för att jag har hamnat i en period där jag inte vet vad jag vill äta eller liknande, har knappt något i kylskåpet och lika tomt ekar det i handlingsdelen i huvudet. Jisses säger jag bara.
Kommentarer
Trackback
