Simply the best

Ja, då var det måndag igen. Jag är lite som katten Gustaf ibland och hatar måndagar, men oftast är det bara på låtsas egentligen. Tror det är min lasagnegen som kan strula till det ibland, ja jag är inne på katten Gustaf än. Idag har det inte hänt så mycket än men lika skönt är det. Fick ett mail från min studievägledare idag då hon har pratat med antagningsservice och enligt dom syns inte mina meriter förens 24 timmar efter att jag har sökt till universitetet. Jag kan tycka att det är lite korkat, hur ska man då vara säker på att ens meriter finns där då? Tycker även att det borde ha stått något om just det på deras sida men det kanske bara är jag som är lite korkad och har missat det. Nu är det under kontroll iallafall, nu är det bara att räkna ner dagarna till fredag då jag äntligen får söka! På fredag är även sista ansökningsdagen till praktikplatsen som jag har varit och lämnat in mitt CV till så förhoppningsvis får man kanske höra något nästa vecka. Tycker att det känns bäst när företag hör av sig och tackar nej iallafall, av alla jobb jag har sökt har jag kanske fått fem mail angående det, det är lite dåligt. Borde företagen inte kunna ha en praktikant som kan sitta hela dagarna och skicka ett nej tack mail?

 

Även om det har varit lugnt idag så har jag inte bara suttit inne, tog bussen ner till stan en sväng för att gå förbi försäkringskassan, efter det väntade disken här hemma. Vid busshållsplatsen var det en äldre karl som började prata med mig, han tyckte att det är så kallt idag, själv sa jag att det är väldigt skönt ute. Däremot så har han bara varit i Sverige i fyra månader och kommer från Etiopien, så är kanske inte så konstigt att han frös. Han berättade om vilka grader han var van, att man kunde gå i t-shirt och shorts hela tiden och så vidare. Det är ganska roligt när folk är sociala vid busshållsplatser ändå. När jag skulle ta bussen hem så höll jag på halka precis innan hållplatsen, foten gled nerför en iskant och både jag och ett äldre par gav ifrån oss ett ljud. När man håller på halka är det väldigt vanligt att man gör en utandning just för att man blir lite rädd. Var lite roligt bara att vi var tre stycken som blev lite rädd. Räcker att jag halkade igår och slog båda mina knän i början på promenaden, behöver jag säga att min promenad bestod av huvudvärk?

 

Har som sagt diskat nu efter att jag kom hem, disken väntade så snällt i diskhon i hopp om min hemkomst. Jag tycker att den hade kunnat diska sig själv och ha stått i diskstället vid min hemkomst men icket sa nicket. Så vad händer nu då? Ja, inte mycket egentligen. Jag sitter och väntar på att Britt-Mari ska komma hit och sen går vi vidare mot Ålidhem för lite post och handlingsärenden. Tänker tänka på hur jag går idag då det är lite uppför och neråt den vägen vi ska gå. Är oftast när det går nerför som mina skor tappar greppet och gör så att jag hamnar i backen. Ikväll blir det kinagryta till middag och oj så jag har längtat! Om jag någonsin blir less på den? Nej nej, jag blir nästan nedstämd varje gång jag tar sista portionen. Gottgottigottgott!