Simply the best

Har tappat lite fart igen när det gäller att blogga, eller ja i allt kan man nog säga. Jag gjorde kinagrytan i måndags och var ju dum nog att behålla den så stark som jag brukar ha den. Är huvudet dumt får kroppen lida och i det här fallet magen. Jag var jättedålig igår men tror att det beror på mer än att maten var för stark. Så orkeslös som jag blev igår brukar jag inte bli när magen säger hej då och åker berg och dalbana. När jag skulle flytta några tallrikar så tappade jag dom på resten av porslinet, när jag skulle ställa in saker i kylen hamnade det på golvet och när jag skulle göra i ordning diskstället så blev det ett hiskeligt klirrande där också. Hade turen att inget gick sönder iallafall men oj vilken dag. Bestämde mig för att jag skulle ta mig ut på en liten promenad men innan den var jag tvungen att vila för att orka klä på mig överhuvudtaget. Resten av kvällen spenderades i soffan då det inte fanns någon ork till något annat än just soffliggande. Att ha IBS är ett tungt kors att bära ibland ärligt talat. Har aldrig direkt träffat någon som har samma åkomma eller sjukdom om man nu vill kalla den för det. Får ofta frågor om vad man kan göra åt det, vad man kan och inte kan äta och så vidare. Det är problemet för mig ganska ofta, ibland tål jag viss mat jättebra och nästa gång måste jag gå på toa ett tag efter att jag har ätit. Charmerande eller hur? Ibland har jag dock bara jätteont och får int gå på toa, såna gånger vill jag verkligen gå på toa för oftast känns det ju bättre en stund. Men men, har haft problem sen jag var 18 och kommer nog att få leva med det här resten av livet så som min huvudvärk och ledvärk. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden vilket det samtidigt har blivit, har inte dåliga perioder lika ofta nu som förr och det är ju skönt iallafall.

 

Idag har jag varit på ett enligt mig onödigt möte på arbetsförmedlingen. Har fått tre dropin tider där jag ska lämna in mina anteckningar på jobb jag har sökt och så skulle man få tips om nya jobb att söta. Kände redan innan att det inte kunde ge mig så mycket och jag hade rätt, iallafall den här gången. Jag lämnade in mina anteckningar sen skulle jag gå runt och titta på olika jobb och skriva upp minst ett. Alla jobb som låg framme har jag antigen sökt eller hoppat över att söka för att det krävs körkort och utbildning. Så, vad gav mötet? Ingenting ärligt talat. Söka jobb gör jag varje dag hemma och jag känner inget behov av att fara dit och göra det. Vet inte om det är så att dom vill ha koll på att jag söker jobb men det har ju redan sociala. Nej, mer hjälp än såhär borde man verkligen få. Ju längre tid det går ju mer oro känner jag inför framtiden. Jag hoppas verkligen att jag får nå mitt mål nu till hösten för annars vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Det låter kanske negativt men jag vill verkligen inte gå hemma och slå dank, jag vill ha ett socialt liv där jag får känna att jag gör någon nytta.Det enda jag kan göra är att hålla huvudet över vattenytan och hoppas på det bästa, det är onödigt att låta sig dras ner även om det i framtiden kan vara oundvikligt.