Simply the best

I torsdags drog praktiken igång som sagt och denna gången är det en 10 veckors period, i och med alla röda dagar blir det sammanlagt 44 dagar. Känner mig ganska stressad över praktiken i och med att jag ska hålla i tio pedagogiska aktiviter, ha en självständig vecka, göra ett temaarbete och på det tillkommer det även skriftliga uppgifter, puh! Känner mig inte som en bra fritidslärare i nuläget, mitt hjärnkontor har inte kommit igång riktigt när det kommer till fantasi och kreativitet. Förhoppningsvis behöver jag bara komma in i känslan av att vara på fritids och poff så kommer det igång, vi får se! Hittills har det gått himla bra, mina barn kommer ihåg mig och en av de första frågorna jag fick var; Har du gjort nya naglar nu?

 

Varit fullt upp och nu i helgen har jag även festat två kvällar på raken, när hände det sist liksom? I fredags var jag bjuden till Jessica på tjejkväll, vi drack, pratade, hade en frågelek och så dansade vi. Lite senare bestämdes det att några av oss skulle fara ut, vi hamnade på Allstar där det var knökat med folk, men vi hade jätteroligt! Blev mycket dans och jag kom hem vid tre tiden, la mig vid halv fyra och klev upp dagen därpå vid halv elva för att hinna duscha innan jag skulle ner på stan och möta upp Emma. Nu är det alltså lördag, mötte upp Bim nere på stan och några minuter senare Emma, vi tog en lätt lunch, Bim shoppade lite och sen handlade vi inför kvällen. Bar sedan av hem till mig där jag började att göra mig i ordning och vi bytte av varandra lite nu och då. Vi invigde min nya högtalare, eller ja, jag har ju använt den och så men har aldrig haft en spellista tidigare, kvällen till ära gjorde vi en partylista, därav invigningen. Blev en härlig förfest med mycket skratt och fjantade för att sedan dansa, dansa och åter dansa på Schlagerklubben, den ska tyvärr stänga den 11 april så nu hann vi ju fara dit en andra gång i alla fall.

 

Idag har inte många knop blivit gjorda, är väldigt trött men samtidigt stressad fastän jag inte behöver vara det. Lägg ner Erica! Mamma hämtade hemma där vid 15 tiden och sen när Bim kom ut gick vi till Mariehem för att äta och sen handla. Här hemma har jag sedan gjort i ordning frukost och morgodagens lunchlåda, diskat och försökt vakna till liv. Försökt få några småärenden gjorda men direkt jag gör något mår jag illa, ja jisses, börjar bli gammal. Har suttit och börjat fundera på lite aktiviteter, har ju redan hållit i mellanmålet en gång så där kan jag bocka av en, ja, jag delade ut mellanmålet och höll koll där. Nej, ska ta och skriva ut lite papper och sen slappna av en stund, hela kroppen värker av någon konstig anledning.

 

Bjuder på en pose a la Erica bild, kände mig grymt snygg både i fredags och i lördags vilket är riktigt roligt. Tog pose bilden i fredags, av någon anledning får jag alltid för mig att posa under mina självförtroendeskickar, haha.

 

Igår åkte Johan hem och det kändes som att hjärtat skulle brista i tusen bitar. Jag vet att jag klarar mig och att det blir lättare ju fler dagar som går men vad fan, jag vill ju vara med han hela tiden!

 

Under tiden här nere hann vi med rätt mycket ändå, vi var ute på promenader med hundarna, vi var i Sävar två gånger och träffade nästan hela familjen, ena dagen bjöd vi på marängsviss och nästa på semlor, haha. Redan när jag åkte upp till Johan gled jag ifrån mitt lchf tänk i och med en polly påse, köpte den dagen innan tågresan då mitt humör inte var direkt, ja, positivt. Var bara väldigt trött och less efter mycket slit och släng. Sen väl uppe hos Johan åt jag som han då vi inte kunde åka och storhandla som vi brukar på grund av att Johan jobbade eftermiddag. Säkerligen en kass bortförklaring men ibland lägger jag min energi på annat än mat. Veckan hemma hos mig fortsatte likadant med maten plus att jag fikade tre gånger på universitetet, var jag sjuk månntro? Under den här veckan var jag även iväg på en neon grön födelsedagsfest, Johan ville stanna hemma med hundarna och agerade som min chaufför istället, när han hämtade hem mig från natten hade han köpt hem blommor som en överraskning, ah, denna karl alltså, kärlek! Allt som allt har jag haft en jättebra tid och jättebra vecka i överlag, bara synd att vi inte kan vara tillsammans på heltid. Dock skulle mina studier inte fungera lika bra som de gör med fyra hundar på heltid så samtidigt är det bra att vi inte är upp i varandra hela tiden, haha. Är nog det som gör att vårt förhållande fungerar så bra som det gör, vi har båda vårt att sköta. Visst, ska inte ljuga och säga att det är en dans på rosor i alla fall men det underlättar ofantligt att man har mycket att göra och lägga energi på. Just ja, jag har en ny soffa! När jag skulle flytta till eget fick jag överta två gamla soffor varav trean redan då var väldigt sliten, har dolt hålet med en filt men då fyllningen försvunnit i ryggarna vid pinnarna på båda sofforna så kan man lätt göra illa sig. Via en grupp på facebook fick jag en soffa helt gratis, en 15 år gammal trea som är av finskt hantverk, är lite nött och har ett streck bara, jackpot! Jag och Johan köpte även två jättesnygga kuddar efter en sväng på stan, har länge letat efter prydnadskuddar så det var ju menat att vi skulle vänta på denna soffa.

 

Utöver att jag har spenderat tid med Johan har jag även jobbat med ett grupparbete med två klasskamrater. Det handlade om aktionsforskning och åtgärdsprogram, väldigt svårt men väldigt spännande. Idag hade vi redovisning och det gick faktiskt väldigt bra. Kände att rösten försvann lite ibland och jag tappade bort mig en sekund men annars flöt det på väldigt bra. Tittade inte så jättemycket på mina lappar och efteråt kunde jag svara på frågor från publiken, kände mig ganska professionell faktiskt, ja inom mitt yrke alltså, inte inom redovisning, haha. Imorgon och onsdag har vi hemma plugg, vi ska skriva en uppgift som vi även ska jämföra med den tidigare skrivuppgiften vi lämnade in. Min morgondag börjar dock med ett besök hos en hudläkare på sjukhuset, ska bli intressant att få en annans syn på min rosacea, har tyvärr hört lite sämre om privatkliniken jag varit på tidigare. Är även lättare för mig att ta mig till sjukhuset då det är gångavstånd. Kommer bli väldigt intressant att se vad som sägs imorgon och direkt jag kommer hem blir det att försöka plugga. Har halvmycket att göra just nu och vore skönt att få bort det mesta så snabbt som möjligt. På torsdag ska jag även på bio med mamma, Emma och Eve om jag minns rätt, vilka som ska med alltså, är lite snurrig just nu. Nej, dags att luta mig tillbaka litegrann innan det är dags att försöka sova.

 

I onsdags steg jag upp klockan fem på morgonen för att rymma hem till Johan med tåget som gick 06.56. Att jag åker tåg är inte så ovanligt kanske men att jag åker utan att berätta det för Johan är något nytt! I slutet på 2014 hade jag planer på att överraska Johan med ett besök men då helt plötsligt skulle han överraska mig med ett så där sket sig mina planer, däremot följde jag med Johan upp och då överraskade vi hans familj med mitt besök istället vilket också var riktigt roligt. Den här gången lyckades jag med mina planer och det var himla underbart att få överraska Johan! Både han och jag behövde det här, det var som terapi för själen att komma upp hit och få träffa han igen.

 

Köpte tågbiljetten upp redan vecka 9 och jisses vad svårt det var att inte försäga sig. Vet inte hur många gånger jag höll på att råka kommentera något angående tågresan, speciellt när jag fick en ny telefon som det var fel på vilket resulterade i ett byte som gjorde att tågbiljetterna försvann, jisses! Ja, telefonen kan vi prata om en annan gång, nu kör vi på min överraska Johan plan som visade sig vara den perfekta överraskningen för oss båda. Kvällen innan drog jag en vit lögn om att jag skulle upp tidigt till universitetet och därför kunde han inte ringa när han hade slutat vilket han godtog, ibland börjar jag ju tidigt, haha. Morgonen därpå höll jag mig från att smsa tills klockan var strax efter sju och då satt jag ju på tåget. Hade fått veta kvällen innan att han hade haft en skitdag och då hade jag skrivit att jag hoppades på att onsdagen skulle bli bättre, hihi, det visste jag ju redan att den skulle bli. Tågresorna flöt på utan problem och jag landade i Nattavaara strax före 13, ungefär i samma tid som Johan brukar börja köra till jobbet när han jobbar eftermiddag. Stod kvar en bra stund vid stationen och pratade med mamma i telefonen innan jag började vandra hem till huset, ville inte riskera att han skulle se mig ifall det skulle tankas, min rosa jacka är ju ganska iögonfallande. När jag hade gått en bit ringde Johan som vanligt, undrade vad jag gjorde och ja, jag ljög ju inte när jag sa att jag var ute och gick, utelämnade ju bara att det var i Nattavaara och inte i Umeå. Kom hem till huset och hundarna blev alldeles tokiga, de har verkligen saknat mig, känns skönt att vara så saknad, hade ju varken träffat hundarna eller Johan på nästan två månader, fy vad jobbigt det har varit. Planerna var sen att jag skulle vila men blev att jag städade en del i stället, fick ett ryck, är roligare att städa hos andra än hos en själv. Ja, är ju mitt hus också men är inte här så ofta. Tog det ganska lugnt resten av dagen, hade med mig kinagryta hemifrån som jag värmde upp till middag och sen ja, kunde jag bara vänta. Upplevde lite väl mycket tristess när jag väntade så råkade smälla i mig några chokladflarnskakor, har snart ätit upp alla också, suck, haha.

 

Tillslut blev klockan i alla fall 22 och då slutade Johan. Hade smsat tidigare och dragit ännu en vit lögn om varför han inte kunde ringa. Skrev att Bim skulle ta en senare buss hemifrån mig så han fick smsa när han var hemma så skulle jag ringa och säga god natt. När klockan började närma sig 23 släckte jag ner alla lampor som jag hade tänt och sen väntade jag i mörkret. Hörde hur han körde in med transiten på gården och ställde mig därför upp och började invänta. Hundarna sprang fram och tillbaka mellan mig och dörren tills den öppnades. Inväntade att lampan i hallen skulle tändas och hörde att han var ganska trött innan jag steg fram i dörröppningen och sa; Är det dags att komma hem nu? Han gapade och frågade vad jag gjorde här och ja, jag svarade enkelt att jag var här. Blev många känslor på en och samma gång och ja, kändes overkligt för oss båda att jag var här. Fick höra att jag gjorde hans dag och vecka, fick även nypa han mer än en gång för att visa att det inte var en dröm.

 

Har haft en riktigt bra tid här uppe, är så himla fint med all snö här, blev rentav snöblind direkt jag klev av tåget. Hemma känns det som en blandning mellan vår och höst, här fick man en fjällen känsla på en gång. Första dagen sov vi bort det fina vädret innan Johan skulle åka till jobbet men nästa dag for vi ut med skotern och hundarna, det var underbart! Har även fått testa på livet som husägare, en säkring gick när Johan var på jobbet och givetvis sitter skåpet utomhus. Som tur var kunde jag gå i den höga snön och slapp plumsa i två meters snö, dock råkade Johan säga fel säkring så det resulterade i sammanlagt fem säkringar som gick. Ena gången var jag även utan pannlampa eller mobil nere i källaren, hej panik! Tillslut ordnade det sig då vi kom på att jag fått fel information och tillslut lyste det i huset igen. I fredags blev jag upphämtad av svärmor och vi åkte hem till vita huset där vi åt middag tillsammans med en del av familjen innan det var vidare till Palohuornas där det var festligheter planerade. Kom hem strax innan Johan skulle kliva upp vid fyra på lördagsmorgonen, hade alltså riktigt roligt. När Johan kom hem efter jobbet igår hade vi lite helgmys innan det var dags för sängen och sen ja, idag har jag försökt sova lite extra efter att han åkte till jobbet men det gick ju så där. Har istället hunnit vara ut på en promenad och även läst lite plugg inför imorgon. Ja, tanken var först att jag skulle ta tåget hem ikväll men kändes ganska dumt då Johan går på ledigvecka imorgon och tänker åka ner. Då jag börjar först 13 så kommer vi att åka tidigt på morgonen istället, jisses, kommer bli en lång dag, men vad gör det? När jag kommer hem från universitetet är ju Johan där!

 

Som många vet har det varit mycket runt omkring mig den senaste tiden och det har även varit mer än vad jag har berättat här. Det här är min blogg, här skriver jag mina tankar, glada som ledsna, lätta som tunga men självklart väljer jag också vad som skrivs. Många gånger finns det mycket som jag skulle vilja släppa ut, det riktigt vill rinna ut från fingrarna men jag håller inne det för jag vill inte såra någon. Handlar det inte bara om mig, även om det just vid tillfället är endast mina tankar så kan jag inte göra så mot någon. Dock är det inte säkert att alla jag känner skulle bli sårade men vissa saker är ju helt enkelt alldeles för privata då det handlar om mer än en person. Tänker väldigt mycket på andra men jag har börjat tänka mycket mer på mig själv och det är bra.

 

Har börjat bli mer egoistisk, kom fram till det i somras med stöttning av min psykolog. Är ju som sagt en tänkare, tänker praktiskt taget hela tiden, tänker alldeles för mycket. Ibland är dock min tankefunktion väldigt bra, jag har blivit så mycket starkare i mig själv sen jag valde att börja tänka på just mig. Senaste tiden har tankar kring mitt mående och mitt liv florerat ganska mycket i mitt huvud. Mitt liv har verkligen inte varit en dans på rosor samtidigt som jag har många fina rosor i mitt liv som stärker mig. Tankarna kan lätt hamna vid att man undrar varför just en själv ska behöva stå ut med vissa saker och varför man har varit med om så mycket skit. Det här är ju något som inte syns utåt alla gånger men många i min närhet vet om hur det verkligen är. Jag har kommit himla långt i mitt liv och jag är väldigt stolt över mig själv. Utåt sett kan man nog tänka att jag har det väldigt bra, och ja, självklart har jag det men..ibland är det verkligen inte bra. På grund av mitt skiftande mående har jag valt att vara öppen, jag har mina dippar och det måste folk veta om, ibland orkar jag inte lika mycket. I och med att jag har mina fysiska problem också så förvärras ju dessa vid mina dippar, det är kanske inte lätt för någon att förstå, har man inte varit där själv är det väldigt svårt att förstå. Ibland känns det som att varje dag är en kamp, jag vill klara så mycket. Ibland vill man lägga sig ner och bara stanna där, men till vilken nytta? Hur mörkt det än har varit och ibland är så har jag alltid letts av hoppet, enligt mig är hoppet det sista som lämnar människan. Känns ganska häftigt när jag tänker efter, hur nerbruten jag än har varit så har hoppet om framtiden alltid lockat mig uppåt. Hur ska det kunna bli bättre om vi inte tillåter det? Om vi väljer att backa, ligga kvar eller försvinna, hur ska det då kunna bli bra? Känns också ganska häftigt att jag har klarat av allt i mitt liv, har nog börjat kunna ta till mig av ord jag har fått höra av folk i min närhet. För mig har det ju inte varit så speciellt, jag är van mitt mående och mina krämpor, jag måste ju fortsätta kämpa om jag vill komma framåt. Det ger ofantligt med styrka när jag märker att många verkligen ser mig för den jag är och för kampen jag kämpar med hela tiden.

 

Jag fick titeln fighter av en psykolog jag träffade för några år sedan, det var första gången som jag kunde ta till mig något. När det är som mörkast kan även jag börja ifrågasätta livet och varför det är just jag som får vara med om skiten men samtidigt, hade jag inte varit en fighter hade jag inte hamnat där. Börjat se det lite som att vi som får dessa prövningar klarar av det, vi är starka nog. Har jag klarat mig hittills så  kommer jag aldrig att sluta kriga och i så fall tar jag gärna bördan för någon som inte klarar av det. Men samtidigt mitt i allt krigande får jag inte glömma bort mig själv. Glöm aldrig bort er själva, mår inte ni bra kan ni inte göra någon nytta för någon i er närhet eller för er själva. Självklart ska man göra så mycket man kan, finnas till så mycket som man kan, men kom ihåg att sätta gränser, ni är också viktiga, det finns bara en av er. Ta på er manteln och var er egen superhjälte!

Det blev ett besök på gymmet i onsdags och det var även första gången som jag tränade på fastande mage. Brukar bara äta mellan 12-21 och jag var på gymmet strax efter 10. Ville testa i alla fall och det gick riktigt bra, skippade dock rodden i och med att jag varit utan träning ett tag och så fastande mage på det då, ville inte riskera ett svimanfall.

 

Cardio motionscykel 7 minuter