Simply the best

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och allt jag missar. Jag får inte se när du växer, jag får inte se när du lär dig nya saker. Jag saknar att se dig komma springandes då man kommer hem. Jag saknar att se dig brevid mig i soffan både då jag är glad och ledsen. Jag saknar att ha dig brevid mig i sängen på morgonen. Jag saknar att känna värmen som jag känner då jag ser dig sova. Jag saknar att ha mitt hjärta, det känns så tomt.

Jag hatar att bo i en lägenhet där man inte får ha husdjur. Jag hatar att det inte finns ett bättre hem för mig, ett hem där du kan vara hos mig. Jag hatar känslan av att du har glömt mig...

Livet som ensamstående sjukskriven är inte det lättaste just nu. Känns som om det mesta ska gå käpprätt åt helvetet. Idag fick jag hem en räkning på 195 kr som ska betalas så fort som möjligt. Det känns inte så positivt då man har -16 kr på kontot. Äntligen har jag fått bort allt som måste göras då man flyttar och så kommer det här som en blixt från klar himmel. Jag hoppas på att jag bara har en helvetes start och att det lugnar ner sig i framtiden. Vet inte hur allt blir annars, jag vill inte!

Den 2 oktober har jag fått tid för EMG och nej det är inte en popgrupp som EMD utan jag ska på en elektromyografi undersökning. Syftet med undersökningen är att undersöka mina muskler och nerver. Orsaken till det är att jag haft problem med armarna sen fjol sommar och det börjar bara bli värre. I början hade jag bara problem att bära tyngder, nu har jag även domningsproblem. Mina händer börjar bli värre också, har svårt att hålla fast t.ex en skål med en hand. Är väldigt lätt att handen fastnar i grepp då jag burit något. Blir som sagt bara värre och värre och jag hoppas på att denna undersökning visar något. Jag har hellre ett fel som kräver en operation än att jag går runt och har ont. För att få hjälp i dagens vård måste man helst ha ett fel som visas svart på vitt.

Undersökningen inleds vanligen med en mätning av nervledshastigheter. Elektroder fästs på huden för att fånga upp svaga elektriska signaler från muskler och nerver. Nerverna stimuleras med strömstötar som kan upplevas lite obehagliga. Efter det kommer jag undersökas av en läkare som sticker en tunn nålelektrod i en eller flera muskler.

Elektroder är jag van vid då jag testat på en tens maskin, men tunn nålelektrod nerstucken i en muskel? Det låter lite obehagligt enligt mig. Jag tror dock allt att kommer gå bara fin fint. Jag vill så gärna få bort problemet i mina armar, smärtan är näst intill outhärdlig. Har nyligt fyllt 21 år men känner mig som en gammal tant som är påväg ner i graven. Wish me luck!

Jag gjorde mitt val att flytta ner till Sävar igen. Det valet gjorde att jag måste vara ifrån min Max, saknar dig så hjärtat. När jag sitter ensam hemma i lägenheten kan jag nästan se framför mig att du ligger brevid mig i soffan. Hur du ligger och skäller lågt så lågt när du drömmer och hur du verkligen älskar mig. Sorgen att vara ifrån dig börjar bli för jobbig för mig att hålla inne. Har nu bestämt tillsammans med husse att ni ska komma och hälsa på i Oktober, jag hoppas att allt går vägen och att vi ses snart igen. Mitt älskade lilla hjärta, skulle göra allt för att få ha dig hos mig nu.

Inatt tog Patrick Swayze sitt sista andetag, hans kamp mot cancern är över. Han blev 57 år gammal. Patrick är och förblir en stor skådespelare. Vem kan glömma Dirty Dancing och Ghost? Han har medverkat i flera filmer men dom där två är mina favoriter. Vi har förlorat en stor stjärna. Vila i frid Patrick.

1952-2009

"Nobody puts baby in the corner"

Ibland vet man inte vart man ska ta vägen och ibland vet man inte om man valt rätt väg. Jag har valt en väg som gör att jag känner mig mer ensam än vanligt för tillfället, just för att jag inte är van vid den här ensamheten. Det är många som säger att man får ta sitt eget ansvar efter vilket vägval man gjort, men alla vill väl ha lite hjälp på vägen i alla fall? Alla gör vi våra egna val och allt för många skyller allt på andra. Har jag valt en väg som de jag känner inte tycker om så är det något som dom ska ta upp. Jag vill inte att någon av de mina går runt och känner att det är fel för mig och även för dom. Alla måste göra sin röst hörd för att allt ska kännas rättvist, det går inte att känna sig orättvist behandlad och sen aldrig ta upp det. Man förstör inte bara för sig själv då utan även för andra. Hur ska jag veta att något känns fel då det inte tas upp? Hur ska jag veta att jag gör fel? Det här med vägval är inte lätt, alltid är det någon som skadas. Man måste som sagt välja sin egen väg men även vara öppen för vad andra tycker. Dom man känner måste även vara öppen för att man vill ta en annan väg. Livet är inte alltid lätt. Man måste helt enkelt försöka göra det bästa man kan av det, inget är för evigt.