Simply the best

Har inte varit en hemlighet vilket nervvrak jag har varit i över en månads tid. Ensamhet är ingenting jag har fruktat tidigare för jag har nära hem. Under den här tiden har ensamheten varit som ett slag i magen. Att gå hem till lägenheten, att vakna upp i lägenheten. Det har varit ett rent helvete men det jobbigaste med att må såhär är att jag inte kan hantera det. Dom här känslorna har jag aldrig varit med om, eller ja i en kort period i fjol sommar, men aldrig då jag varit där jag hör hemma...aldrig. Känslan av att vilja spy, svimma och gråta på samma gång har tagit andan ur mig. Att vakna i panik och känna att går man inte ut ur lägenheten så går man sönder, hur hanterar man det? Jag trodde tidigare att jag var på rätt väg, men sen så ramlade jag ner igen. Nu har jag varit påväg upp i en veckas tid. Jag vet att hur jobbigt det än är, hur misslyckad jag än känner mig så måste jag sudda bort dom tankarna. Därför lägger jag in en text om just misslyckande som jag tycker är väldigt bra. Tillägnar även texten till en väldigt kär person i min närhet, du vet nog vem du är. Tillsammans ska vi ta oss ifrån dessa negativa och hopplösa känslor! Tillsammans klarar vi allt <3

Ett misslyckande betyder inte att jag är en förlorare, det betyder att jag inte har lyckats än.
Ett misslyckande betyder inte att jag ingenting har åstadkommit, det betyder att jag lärt mig något.
Ett misslyckande betyder inte att jag saknar förmåga, det betyder att jag måste göra något annorlunda.
Ett misslyckande betyder inte att jag är värdelös, det betyder att jag inte är perfekt.
Ett misslyckande betyder inte att jag slösat bort mitt liv, det betyder att jag har en bra anledning att börja om.
Ett misslyckande betyder inte att jag aldrig mer kommer att lyckas, det betyder att jag får öva mer.

På min gård där jag bor har vi en damm och i den dammen kryllar det av grodyngel. Hur, när varför? Jag vet inte, jag vet bara att en viss irriterande granne irriterade mig angående det i morse. Vart är det trevligt att skrika; Hördedu! Är det du som stoppat grodyngel i dammen?! Jag var nära att svara; Hördedu jag heter Erica. Jag fyller snart 22 år, nog borde jag ha annat att roa mig med än att fiska upp grodyngel för att sen stoppa dom i en damm med regnvatten, eller? Är nådigt less på "pantertanterna" som ska lägga sig i allting och tror att dom vet så mycket för att dom levt längre. Tycker att alla människor ska leva sitt eget liv och inte lägga sig i andras. Är faktiskt inte så trevligt att känna sig bevakad av hökar.

I nästan alla år har vi firat midsommar nere i Ivarsboda och så blev det i år också. Klarblå himmel, gassande sol och svalkande vindar. Kan det bli bättre? Vid själva firandet var det proppat med folk som anslöt sig till både tävlingarna, dansen och sist men inte minst lottköpning. Jag vann på en lott och valde ett par små hemstickade sockar, som är riktigt fina. Jag vann även 100 myggbett och färg på kroppen. Då själva firandet var slut gick vi tillbaka till stugan för att fika. Sen bar det av hem mot Sävar igen där vi skulle fortsätta firandet hemma hos morbror. Där blev det grillning, pilkastning, kubb och ett spel vars namn jag inte kommer ihåg.

Igår åkte vi tillbaka till Ivarsboda på kvällen till en annan stuga. Där blev det mycket skratt och prat i flera timmar. Självklart så åkte vi ner i oldsen även om det blev trångt både fram och bak.

Hoppas att alla ni andra haft en lika bra midsommar som jag!

 

Ibland tror jag inte riktigt att Mirabelle har alla hästar i hagen...

Det är inte många som får uppleva sin 90 års dag. Det fick min morfar göra i lördags, grattis krutgubbe! I princip alla barnbarn och barnbarnsbarn kom och vi är inte få. Lägg dit morfars fem syskon och hans sex barn. Man kan nog säga att vi är en stor familj, tyvärr inte med så bra kontakt som vi borde ha. Fina blommor, gott fika och glatt sällskap, bättre födelsedag kan man nog inte få.

Jag tror att jag sakta men säkert är påväg tillbaka. Tar dagen som den kommer och försöker att hålla huvudet kallt.

I fredags kom Britt-Mari hit och det var tänkt att vi skulle gå på puben. Kvällen började med att hon, jag och mamma åt en god middag tillsammans. Drack lite cider och såg finalen på Talang, helt klart rätt tjej som vann. När vi var i närheten av puben verkade det mesta dött och mina farhågor om att inga skulle vara där stämde väldigt mycket. Bandet satt och kollade på tv, satt några människor där inne och det var stendött. Pinsamt, pinsamt på min ära. Här var man fixad och lite smått salongsberusad och så vill man inte ens gå in. Våran kväll avslutades istället hemma hos Emma där vi såg Helen's små underverk.

I lördags for vi tre tjejer till stan för att kolla läget. Blev lite shopping för dom andra och lite fönstershopping för mig. Efter stadsvandrandet fortsatte vi hem till Britt-Mari där vi var bjuden på middag. Middagen bestod av kycklinggryta, vitlöksbröd, chorizo och kladdkaka med grädde och hallon. Blev en sen natt då det lätt blir så i tjejers sällskap. Är ju så mycket som ska pratas om och skratta åt.

Här hemma går allt sin stilla gång, beroende på hur tokig Mirabelle är det vill säga. Hon växer så det knakar och äter även där efter. Hon har börjat varva ner lite vilket gör att även jag gör det. Allt kanske ordnar sig tillslut?

Puss & Kram chokladbanan