För ett tag sedan läste jag ut Pojken som kallades det triologin. Minns när de kom ut, de var alltid utlånade på biblioteket så tillslut glömde jag bort att låna böckerna. Några år senare, ja, mer än några så har jag äntligen läst dessa. Började diskutera med Johan om varför jag egentligen läser hemska och tragiska böcker. Har ett flertal böcker som handlar om barn som varit med om otäcka saker, riktigt otäcka saker, något som en bara vill tro finns i filmernas värld men så är det ju tyvärr inte. Ibland har en funderat om en inte är riktigt klok. Har själv ett tungt bagage, kanske är det därför, men ja, jag har aldrig kunna sätta ord på det. 

 

Nu i sista delen av Dave Pelzer triologi, Pojken som överlevde finns det en kvinna som satt ord på det jag aldrig själv riktigt kunnat. "Jag älskar att läs berättelser om människor som tagit sig ur tragiska situationer. Och för mig är det bästa alltid när någon förmår omvandla den smärta han eller hon upplevt till ett redskap för att hjälpa andra att läka." Hon skriver även "Att överleva är en sak men det handlar också om att återupptäcka alla de delar av själen och sinnet som man måst begrava." "Det handlar om att konfrontera och betvinga det förflutnas fruktade monster och befria alla delar av jaget - oskuldsfullheten, förmågan att leka, skratta, känna förtroende, älskar och hysa tro på sitt eget inneboende värde."

 

Detta är bara några utvalda delar ur hennes kapitel i Daves bok men ja, föll extra mycket för dessa. Samtidigt har jag ju då egentligen haft orden på varför jag läser böcker och ser filmer med otäcka saker. Jag har själv varit med om otäcka saker, nu jämför jag inte med någon annan, skulle jag göra det skulle jag inte se till mitt egna inneboende värde. Dock såg jag inte till det under nästan hela min uppväxt. Vi gör alla olika saker för att överleva, jag begravde allting i flera år och fick då även betala för det. Detta är något jag har skrivit om mer än en gång. Självklart gör det ont att blicka tillbaka, jag kan ångra så mycket nu men vilken skillnad skulle det göra? Jag lever nu och jag kan ta hjälp av mina upplevelser för att hjälpa andra. Brukar säga att jag använder mitt onda för att göra gott för andra. Om så min öppenhet och mina insikter bara hjälper en enda människa så är det värt det. För än om det bara är en människa så är det inte så bara, det är ett liv, ett värde. 

 

Jag hade inte så många vuxna till stöd under min uppväxt, jag hoppas dock kunna vara ett vuxet stöd för dagens barn och ungdomar. Jag vet själv hur värdefullt det är med en vuxen som ser en fasten en inte har bett om hjälp för ja, det är inte alltid så lätt att be om hjälp. Har en tappat sitt eget inneboende värde förtjänar en inte hjälp. Nu är det ju självklart att alla förtjänar hjälp, alla förtjänar att må bra. För mig tog det dock väldigt lång tid att komma på att det även gäller mig. 

 

Mitt mående fortsätter att gå upp och ner, oftast går det neråt. Det jobbigaste är dock tröttheten som jag känner, en trötthet som inte går att vila bort. Än om jag haft en bättre natt är jag fortfarande helt slut när jag vaknar. 

 

Försöker att vara mer öppen och prata om hur jag mår nu. För än om jag ofta plågas av tanken att Johan måste se hur jag mår och så vidare så är det ju bättre att sätta ord på det. Tror att det blir lättare för båda då. Den senaste tiden har varit extra tung, berättade för Johan nästa vecka att jag inte kände någon glädje över att fara till jobbet, ja, att jag inte kände direkt någon glädje för livet alls. Låter kanske dramatiskt men det var lättast att förklara det så. Jag går på autopilot samtidigt som jag försöker att göra bra ifrån mig både hemma och på jobbet, det krockar. I onsdags blev jag överraskad av Johan, han tyckte att vi skulle åka ner till Sävar över helgen. Oftast har jag åkt ner ensam än om jag alltid har velat ha med Johan. 

 

Den här lilla semestern gjorde gott för oss båda. Det var så underbart att få göra något tillsammans. Det började redan i fredags då vi stannade efter vägen för middag i Töre. Pizzerian vi hade besökt för några år sen var nu en av världens bästa vägkrogar. Det var bordsplacering, tända ljus och tre rätters meny. Allt detta, vägg i vägg med en mack. Bara det gjorde helgen, att få vara i den miljön med Johan. Vi kom hem ganska sent till pappa och Kajsa så det blev inte många knop gjorda. Morgonen därpå överraskade vi dock familjen KPP. Det bästa med det var nog att få höra att Agnes nyligt hade frågat om jag skulle komma ner något innan jul, oj så glada de blev. Jag och Johan åkte in till stan en sväng lite senare för att landa hemma hos KPP igen för en tacosmiddag. Lite senare kom mamma och Håkan ut då Agnes och Elmer skulle sova över hos dem, blev alltså två överraskanden på samma dag. Mamma blev så chockad när hon fick se Johan stå i trappan. När barnen hade åkt iväg till stan fick Lars ett ryck och vi åkte också till stan för att spela Shuffleboard och sen även bowling, vilken kväll! Höll dock på att bryta ihop när vi kom tillbaka till Sävar, min sjal var borta! Har haft min sjal i fyra år, är den bästa jag haft och har. Kanske fjantigt att bli ledsen över något materiellt men ja, vissa saker sätter djupa spår i en, de betyder mycket. Satt och tänkte fram och tillbaka vars jag kunde ha tappat den men kunde inte bli klok på det. Dagen efter åkte jag och Johan in till stan igen och då ville jag självklart leta efter sjalen. Vi började med att åka till bowlinghallen och där nästan under ett bildäck låg min sjal som en blöt hög. Tänk att den legat där hela natten och morgonen utan att ha blåst bort. Det var även skönt att bilen inte stod på den, hade varit roligt att be ägaren komma och köra fram lite, haha. Hujja, blev så glad när Johan såg den! Söndagen avslutades hemma hos mamma och Håkan med en middag med alla syskon, syskonbarn och svåger. Tidigare på dagen åt vi brunch hemma hos pappa och Kajsa för att umgås lite extra. Vi hann även med Biltema och Ikea den här helgen, blev dock inte så mycket shoppat men vi har dock spanat på inspiration till vår framtida husrenovering. Ett kök måste vara väldigt stort märkte vi, haha.

 

Tog ledigt i måndags, det hade även Johan gjort då han skulle till tandläkaren i Jokkmokk. I och med detta åkte vi en annan väg en vanligt. Vars det skulle vara bra att stanna och äta visste vi inte, om tiden fanns och så vidare. Satt och högläste för Johan när vi hade bytt plats bakom ratten när han gjorde mig uppmärksam på utsikten. Vi var vid Storforsen, och oj vilken underbar syn. Vi såg då att en kunde äta på hotellet som låg framför så där blev det att stanna. Perfekt nog hade de lunchbuffé vilket gjorde att det sparades tid. Efter det fortsatte resan till Jokkmokk och jag halvsomna samtidigt som jag fortfarande hörde radion emellanåt. Vaknade och vi hade precis kommit in i Jokkmokk, vi hann precis i tid, haha. Apropå högläsning, Johan hade varit smart att ta med sin bok men inte jag så det slutade med att den som åkte läste högt för den som körde. Ljudböcker, vem behöver det? Det blev ett extra fint inslag i vår resa tycker jag. 

 

Jag är fortfarande väldigt trött, nästintill utmattad men den här resan gjorde mycket för själen ändå. Var underbart att få träffa min familj men något av det bästa var alla fina stunder med Johan. Än om vi bor ihop har vi ju inte överdrivet med kvalitetstid tillsammans. Att bo ihop med en skiftsarbetande "hobby"renskötare är inte lätt alla gånger men då är ju dessa stunder ovärderliga. 

 

Som jag skrev tidigare hade jag och Johan årsdag den 6/8 men en extra speciell dag detta år var den 30/7, då hade jag nämligen bott här uppe i ett år och alltså bott ihop med Johan i ett år. 

 

På sätt och vis har flytten varit väldigt lätt för tiden går ju så himla fort men samtidigt så har det varit riktigt stora omställningar också. Jag bodde ändå väldigt centralt i Umeå, det tog lite över en halvtimme för mig att promenera ner på centrum. Jag hade två mataffärer tio minuters promenad bort åt båda hållen. Bodde även väldigt nära universitetet och sjukhuset. Att besöka Umeå nu är ungefär som att vara i Stockholm, haha. Det är verkligen dag och natt. 

 

Nu bor jag i en by där vi är knappt 60 invånare och närmaste samhälle är Gällivare som ligger cirka fem mil bort. Istället för att kunna promenera till bokade tider och så vidare måste jag nu köra bil i nästan en timme. Det blir extra svårt att boka in läkartider och så vidare. Saknar att ha så nära till allting och att kunna göra vissa saker som jag var van vid t ex naglarna, fransarna och håret. Ja, ytliga saker men det var en del av mig. Det jobbigaste har dock varit och är fortfarande att bo långt ifrån min familj. Var van att träffa de nästan varje dag, jobbigast är att missa så mycket med syskonbarnen men nu när de har hälsat på här uppe förstår de nog bättre varför jag inte kan komma lika ofta som jag gjorde tidigare. 

 

Det bästa med flytten är att jag får bo ihop med Johan, det har gjort så stor skillnad för mitt mående. Från att ha drömt mardrömmar praktiskt taget hela tiden så händer det nästan aldrig nu. Min ångestproblematik är mycket bättre än om jag fortfarande får mina sämre dagar, de kommer helt enkelt inte lika ofta. Söndagar är inte längre lika ångestladdade som de var tidigare. Förstår ni hur lätta ens axlar känns? Att få komma hem till Johan varje dag är ovärderligt. Tänk att rösten jag väntade på att få höra första gången vi skulle ses är rösten som jag vill höra resten av mitt liv? Eller ja, vissa gånger vill jag faktiskt att han ska vara tyst, haha. Tror att han omedvetet känner på sig när jag inte är pigg och då kommer det massa svammel och oljud från hans sida. Det är väl kärlek i ett nötskal antar jag. 

 

Har aldrig direkt ångrat flytten, självklart har jag hunnit snudda vid tanken att flytta hem igen, ärligt talat så har det hänt en gång. Men en gång på ett år, det är ju ingenting. Det är ju även så med kärlek, den kan inte vara lull lull och rosa fluffiga moln hela tiden, ibland så kommer det som gör ont och de rosa fluffiga molnen byts ut till svarta vassa moln. Det går aldrig att vara helt överens, viktigast är ju att inse det och att ta det därifrån. I ett förhållande är en två stycken och det får en aldrig glömma bort. Jag är lycklig mer eller mindre varje dag för jag bor tillsammans med den jag älskar. Tidigare trodde jag aldrig att det skulle gå, att lida av psykisk ohälsa men att samtidigt kunna vara lycklig. Men vet ni, det går. Ovärderligt.

 

Tillslut kom min sista vecka på semestern, såg inte fram emot det samtidigt som jag gjorde det. Mitt mående levde lite rövare med mig de två sista veckorna men tror mycket beror på problemet med avloppet men även på grund av andra orsaker. 

 

På tisdagen var det min födelsedag och än om vi hade haft en stor fest redan ville jag gärna ha fika för familjen här uppe. Men ja, energin lyste med sin frånvaro och jag visste inte riktigt hur allting skulle gå ihop, Johan jobbade även eftermiddag. Morsan visste hur jag mådde och hon hade extra energi så fick hjälp av henne med lite bakning. Jag bakade även själv en ananaspaj att bjuda på. Fick också hjälp utav Emma som gjorde en jättegod tårta fylld med dumlefluff och hallonmousse. Hanna hade även fått den briljanta idén att vi kunde ha kalaset hos morsan och farsan, det tog bort många stenar från mina axlar. Jag är så himla glad över de mina här uppe, ibland undrar jag vad jag egentligen har gjort för att förtjäna de. Blev ett jättefint kalas och jag kunde ha startat en blomsterbutik med alla buketter som jag fick. Till och med mamma, Håkan, pappa och Kajsa hade ordnat blombud åt mig. Tyvärr fick jag välja att hämta blommorna i Gällivare eller i Hakkas, hemkörning my ass. Allt som allt hade jag en jättefin födelsedag. 

 

Resten av veckan flöt på, jag hade hunnit bli less på problemet med att diska då det inte alltid var så bra väder och så vidare så klurade på hur vi skulle kunna lösa det. Frågade då Johan om det inte skulle funka att slänga ut diskmaskinens slang utanför fönstret, men då dök det upp lite att tänka på så jag tänkte vidare och kom då på att det kanske skulle fungera med en hink, och det gjorde det! Åh vilken lättnad, blev mycket enklare med det mesta. Det lilla kan göra mycket i det stora hela. 

 

På fredagen for jag på fotvård, hade tänkt tanken många gånger tidigare, till och med Johan hade skickat en bild när en gammal klasskompis till han startade upp i Hakkas med fotvård. Nu under den här veckan fick vi reklam om detta och jag såg det som ett tecken. Bokade in en behandling och valde att få det som 30 års present av Johan, fick utöver det också en bra pannlampa som är bra att ha nu när mörkret börjar komma. Men i alla fall, fotvården var gudomlig! Måste se till att åka tillbaka med jämna mellanrum för hur trötta är inte ens fötter efter att ha sprungit på betonggolv och asfalt hela dagarna? 

 

Dagen efter blev det kalas hos min yngsta svåger med sambo då Madde fyllde år då och Tobbi fyllde år dagen efter. Efter kalaset gick jag hem för att göra mig i ordning, äta middag och få med Johan en sväng tillbaka då det var fest på kvällen. Han jobbade tolv timmars men tänkte att han kunde vara med en stund. Det blev en rejäl fest och ja, jag kände mig gammal och vågar nog inte dricka med ungdomen igen, haha! Valde även att promenera hem i mörkret och regnet fastän jag blivit erbjuden skjuts men tänkte att äsch det är inte så långt. Det är långt när en är onykter, bär på saker och vädret är äckligt, det tog lång tid. Gick lite sicksack i vattenpölar och ibland var jag nära dikeskanten då sa jag åt mig själv att där skulle jag inte vara. Haha, ja jisses, satt uppe en timme innan Johan vaknade till och undrade vad jag hittade på. La mig sen i sängen och pratade på om vad som hade hänt efter att han hade gått hem. Var inte pigg på söndagen, inte alls, hujja, låg praktiskt taget hela dagen. Johan skämtade och sa att jag firat att jag skulle börja jobba igen, kontrade då med att jag hade försökt glömma att jobbet började igen. Visst hade det varit skönt att fortsätta vara ledig men självklart längtade jag tillbaka till mina barn och mina kollegor. Vi skrattar alltid så gott i personalrummet och ja, det känns så bra. 

 

Allt som allt, det blev mycket fika den här veckan, jag åt ju även tårta tillsammans med Johan senare under veckan i och med att han jobbade. Vi firade lite tillsammans än om vi redan hade gjort det tidigare och på min födelsedag. Hur ofta fyller en 30 liksom? Apropå att fylla 30, har fått så många underbara present och alla syns inte på bilden som ni ser. Utöver det på bilden har jag fått en skål målad med renar (fylld med godis och örhängen som syns på bilden), pengar, en ring med ett utskuret renhuvud och en fåtölj med tillhörande fotpall och en kudde att ha i fåtöljen. Nej, har inte plats för en just nu men älskar modellen då min storasyster fick en sådan när hon fyllde 30. Hennes är däremot ljusgrön, min är gul. Den är tänkt inför framtiden då vi har byggt ut och har ett vardagsrum. Drömmer om en läshörna. 

 

Vilket avslut på semestern va?

 

Mitt inlägg om mina två sista semesterveckor försvann som sagt, alla mina ord glider väl runt ute i periferin någonstans. Sak samma, jag försöker igen men nu blir det uppdelat. Det går inte att skriva om ett helt inlägg som en satt med i över en halvtimme. 

 

Min näst sista vecka startade med ett viktigt datum, nämligen den 6/8, det vill säga min och Johans årsdag. Sju år rättare sagt, tänk att det har varit vi i hela sju år. Vi har även varit sambos i ett år nu i sommar, wow. Men i alla fall, den här dagen jobbade Johan förmiddag men jag var ändå inte ensam då familjen KPP hade bestämt sig för att stanna en extra dag. Fick umgås lite extra och det känns riktigt bra. Jag är även väldigt imponerad över barnen som aldrig klagade över att behöva gå på utedass. Tror de tycker att det var spännande med utedass, speciellt då vårt är ett dubbelsitsigt. Är väldigt glad över att det gamla utedasset stod kvar på gården, dock var det fullt med bråte så Johan har med hjälp tömt det, grävt en grop och flyttat utedasset. Senare på kvällen rev vi kåtan, var skönt att ha något att göra. Blir alltid lite nere när familjen åker hem. 

 

Att avloppet gick kaputt stal väldigt mycket av min energi om jag ska vara ärligt. Utedass på min ära men när det började bli kallt på nätterna var det jobbigt och jag kan tyvärr inte bara huka mig vid husknuten. Men ja, en lär sig ju att uppskatta det en har extra mycket vid tillfällen som dessa. Att jag har en uppfinningsrik sambo är även det väldigt uppskattat. Huxflux hade vi en diskstation och en värmavatten station ute på gården. Vi kunde diska och tvätta oss utomhus. Jag däremot ville verkligen inte tvätta mig utomhus. Bekväm? Tja, lite, plus att jag verkligen mig obekväm med tanken att stå där joddlandes med löddar och en bil rullar in. Vi fick hursom duscha och tvätta hemma hos morsan och farsan vilket var ovärderligt. Vi har fått väldigt mycket hjälp med det här dilemmat, både Johan och Peter har jobbat dubbelskift kan en säga. Först har de varit på jobbet och sen har de fortsatt här hemma med att gräva upp avloppet och rensa bort det som grävts. Från huset och till brunnen så är det en sträcka på cirka 35 meter, det är inte ett litet jobb. 

 

Jag själv försökte att sköta om jobben inomhus men ja, att inte kunna diska vare sig i vasken eller diskmaskinen gjorde att en blev lite grönhårig. Kunde inte riktigt göra det jag helst ville men tja, ibland måste en ju ändra på sina planer eller hur? 

 

Blev en ganska lugn vecka, förutom det vanliga dagliga bestyret så läste jag mycket. Låg rent utav på mage på sängen, det händer typ aldrig. Var även en tur till tandläkaren men ja, jag har bara otur där känner jag. Lagar gamla lagningar men sen blir något fel och jag får ont vilket jag inte hade innan. Men men, det löser sig det med. Måste bara bli bättre på att boka en ny tid när det gäller såna problem. Fick höra det sist, hör av dig direkt, gå inte och ha ont igen. Ja, så bra gick det, haha. 

 

Åh, jag blir ju grönhårig!

 

Jag har alldeles nyss suttit och skrivit ett inlägg om mina två sista veckor på semestern. Jag infogar bilder och publicerar inlägget. Vad händer? Det enda som finns kvar är rubriken, bilderna ligger dock snällt kvar i mitt bildarkiv men vart försvann själva inlägget? 

 

Åh, hade ju skrivit jättemycket...

 

 

 

I det tidigare inlägget skrev jag 30 års festen men som ni även kanske läste så firades jag tillsammans med min svägerska Emma, två 30 åringar blir ju tillsammans 60. 

 

Festen höll till här hemma på Paradisgården, vi satt upp en kåta på ängen då det ärligt talat kändes mer som oss än ett partytält. Till middag bjöd vi på hamburgare och souvas, vi valde att ha två alternativ då inte alla äter viltkött, ja, på min sida det vill säga, haha. Vi valde att ha ett rocka billy tema och dekorationerna skulle gå så mycket som möjligt i rosa och turkos. Jag blev så himla nöjd med hur fint Emma dekorerade med ballongerna och serpentinerna på lördagsmorgonen, hon fick fria händer då jag var så trött och knappt hade sovit. Skulle ju givetvis få mens vid fyra på morgonen på festdagen...

 

I början blev det lite gnöl från vissa håll då vi hade tema men jag tycker att alla gjorde ett jättefint jobb. Vi sa ju även att det inte är ett krav och en måste inte gå all in, det ska ju vara roligt att komma. Vi blev över 30 stycken som samlades, så underbart. Festen flöt på som bäst de första två timmarna då vi skulle äta. Johan ställde upp och skötte matlagningen på två muurikkor. Drycken fick gästerna hämta själva i vattenisfyllda baljor, vi hade både läsk, festis, cider och öl. Som sagt, det flöt på bara bra tills vid 18 tiden kanske. Då kommer en gäst ut från toaletten och säger att det är stock. Nå fy satan i helvete känner vi, Johan och ett par tappra grabbar höll på med avloppet från då tills vid ett på natten kanske utan framgång. Först fick de bort problemet men det visade sig att det bara sköts mot stammen vilket gjorde allt värre. Ja, många planer förstördes, vi hade planerat att ha lekar och så skulle jag och Johan få festa tillsammans för första gången på länge. Gissa hur bra det gick, haha. Som sagt, det var den stora smällen, avloppet blev oanvändbart. Folk blev skjutsade till toaletter. Vi har ett gammalt utedass men detta var inte i bruk under festen och var fyllt med skrot. Dock så tackade vi för att det fanns kvällen efter. 

 

En stor fest måste ju krackelera någonstans eller hur? Dock så var alla jättenöjda och jag är också det, tappade bara farten litegrann vilket blev tråkigt. Kände mig som en partypooper senare på natten när jag ville få hem de sista festdeltagarna, haha. De gick dock vidare med lillebror och Lars till lillstugan för "efter"fest. Jag blev helt kvitt de efter fyra, haha, ja. Dock så tar jag det som ett himla bra betyg på kvällen. Folk trivdes och hade trevligt. Viktigast av allt, våra familjer fick umgås ordentligt. Är så imponerad över Agnes och Elmer sen som sov igenom allt oljud, var lite orolig ibland då deras fönster var öppet men de sov som klubbade sälar. 

 

Allt som allt, en väldigt underbar kväll. Är så tacksam för all hjälp och allt deltagande i samband med festen och problemen som dök upp. Har ni möjligheten att hyra en kåta, gör det! Nu ordnade ju vi med att sätta upp och ta ner den själv men i alla fall. Det var så mäktigt att få se den stå på ängen, åh, får nästan rysningar. Jag var med och tog ner kåtan, nu kan jag säga att jag har gjort det också, häftigt! 

 

Det blev inte fotat så mycket under kvällen som tänkt på grund av alla omständigheter men ett av de bästa fotona måste ju vara på Hanna och Tobbi. När de anlände kände ingen igen de först. De sa; Vi har nog missförstått, vi trodde att det var Leif och Billy, inte rockabilly. Haha, vilken idé! Ni har kanske sett Leif och Billy från Sörbäcken på youtube? Guld värt i alla fall. 

 

 

Min tredje semester vecka var knökfull, redan på måndagen hade jag planer. Kom som sagt hem från Sävar kvällen innan. 

 

Innan jag gick på semester hade jag känt av att något var fel med en tand, lyste med ficklampan på telefonen och såg att jag hade en spricka. Nu var det som tur var bara en gammal lagning som hade börjat gå sönder och inget värre. Detta började min måndag efter Sävar med, ett tandläkarbesök.Tanden blev lagad och på onsdagen var jag tillbaka för att göra en hel undersökning i och med att jag inte hade varit hos en tandläkare på säkert fem-sex år. Går hos en privat och förutom en vanlig undersökning fick jag även göra en riktig röntgen, blev lite paff när hon kommenterade mina piercingar. Fick gå in i ett rum där jag skulle hålla i två handtag samtidigt som jag skulle bita fast en metallgrej (vet inte vad det var för material) mellan tänderna. På så sätt fick de en rejäl överblick vilket var häftigt att se själv också. 

 

Under dessa Gällivare besök stor shoppade jag och Johan inför den kommande 30 års festen, min svägerska Emma fyllde 30 i juni och jag skulle fylla i augusti så vi slog ihop firandet. Vi inhandlade massa läsk, annan dryck, chips och ja, lite smått och gott som skulle behövas. Något annat häftigt som hände under de här dagarna var att en kåta sattes upp på ängen inför festen. Wow säger jag bara! Johan fick hjälp utav några kompisar och huxflux var den uppsatt. 

 

Sen kom torsdag och oj vad jag hade sett fram emot den här dagen. Dagen började dock med att fortsätta städa, morsan var snäll och städade lill stugan som vi köpte tidigare i våras för att ha mer sovplatser. Vid middagstid fick jag äntligen träffa familjen KPP, det var första gången för Lars och barnen att vara här uppe och jag såg verkligen fram emot att få visa mitt och Johans hem.Tror barnen var mer än nöjda med sin visit här uppe utöver festen då de fått bada, åka skoter, fyrhjuling och åkgräsklippare. Utöver det har de även fått öva på att kasta lasso men även att vara renkalvar som skulle hålla sig undan lassot, haha. 

 

På fredagen kom resten av familjen upp, tänk att jag äntligen har fått ha alla här uppe tillsammans. Det var även roligt att våra familjer skulle träffas hela fadderullan för första gången. Den här kvällen bestod av att ordna lite i kåtan inför lördagens festligheter men även av att umgås.Tror faktiskt att festdagen ska få ett eget inlägg så jag hoppar direkt till söndagen. Söndagen blev ganska lugn efter festligheterna och nästan alla i min familj skulle åka hem och vidare på roadtrip. Familjen KPP stannade dock kvar till måndagen och jisses vad tungt det blev sen när det var så tomt. Något av det roligaste den här veckan var hur bra kompis barnen blev med hundarna. I början var de lite rädda och höll gärna lite avstånd men i slutet på deras visit var det svårt att slita sig från hundarna. Agnes blev riktigt glad i hundarna, innan de for skulle det fotas och filmas. Blev en underbar vecka med en stor bang, men det får ni veta mer om när jag skriver om 30 års festen. 

 

Jag sov i kökssoffan under familjevisiten, Mirabelle blev väldigt nöjd över det

Mina två första veckor på semestern spenderades i hemmatrakterna men två nätter spenderades även i Lycksele. Det innebär att jag har kört över 100 mil på mina två första veckor, haha, jisses. Ja, inte i sträck men i och med alla turer. 

 

Körde hem till Sävar på en söndag, det var väldigt varmt och kvavt men efter Norrfjärden vid Piteå började det att regna skurvis vilket gjorde att de sista 20 milen blev svalare, det tackade jag för än om det finns ac i bilen. Det var så obeskrivligt skönt att få komma hem och träffa barnen, jisses, är jobbigt att missa deras framsteg samtdigit som jag ändå blir uppdaterad om dessa. 

 

Dagen efter bar det i alla fall av till Lycksele och deras camping, vi hade hyrt en stuga för två nätter och oj vilket läge! Vi hade utsikt över älven och badplatsen, jag, hör och häpna, promenerade i endast baddräkt med ett badlakan slängt över axeln ner till badplatsen. Justja, bilfärden dit gick faktiskt väldigt bra, är cirka 12 mil eller något från Sävar, i en by var det dock sänkt hastighet på grund av ett cykelbansbygge, detta innebar även att vissa sträckor var enfiliga. Inget problem i sig men på ena sträckan mötte jag en stressad bil, det var min tur att köra, i vänster fil för att sedan svänga över till höger det vill säga, den mötande bilen orkar inte stanna utan börjar köra strax innan jag ska byta fil igen, denna stressade herre ligger halvt och kör i diket bara för att ta sig förbi, hujeda mig. 

 

Det blir svårt att återberätta Lycksele resan men den bestod utav mycket bad, god mat, musik, underbart sällskap, barnen hyrde trampbilar, vi spelade fotboll och bäst utav allt ett besök på Lycksele djurpark. Vi åkte tåget den här gången, en barndomsdröm blev sann! Haha, skämt åsido, har alltid velat åka tåget inne på djurparken och nu passade det perfekt i och med värmen. Vi hade aldrig orkat gå upp och ner, ner och upp i den hettan som var. Ville inte lämna campingen faktiskt, vi hade det så himla bra där. Men ja, vill en ha det bra kostar det också skjortan. 

 

Väl hemma i Sävar och Umeå igen hann jag med ganska mycket samtidigt som jag inte gjorde det men hann med både kinamat, blåbärsmjukglass, shopping, bio (Mamma Mia - Here we go again och Hotell Transylvanien 3), Sävar pizza och massa annat trevligt. Vi hann med att vara i Ivarsboda och bada bubbelpool och jag hann även få en klipp- och färgtid hos min gamla frisör, vilken lycka! Sista kvällen neröver spenderades i stan med bion, mat och kika på UFF's parad när vi var nere vid älven. Hade gärna hunnit med mer och träffat mer människor men jag är samtidigt himla nöjd med min semester hemmavid. Jag fick det bästa utav det bästa. Två veckor gick dock väldigt fort och det var tillslut dags att köra hem. 

 

Som vanligt var det skitjobbigt men så himla skönt också, jag hör hemma med Johan, så är det bara. Plus att vi hade massor att hinna med min tredje semester vecka men det får ni veta om i ett senare inlägg. 

 

Min semester hade inte kunnat börja bättre, åh, blir varm bara jag tänker tillbaka på dessa veckor.

 

Vart ska jag egentligen börja? Det har hänt så väldigt mycket sedan jag skrev sist att en knappt minns allting själv. Är i allafall inne på min sista semester vecka, tog ut fem veckor och herre jistanes vad tiden har gått fort samtidigt som den inte har gjort det. Bara det är en himla stor grej för mig, jag, Erica har haft betald semester. Efter år av sjukskrivningar har jag läst upp mitt slutbetyg, läst en högskoleutbildning, tagit körkort och fått min allra första tillsvidare anställning. Det är ju så gigantiskt stort att ja, det går inte att förklara med ord. 

 

Hade någon berättat för mig för några år sedan vart jag skulle vara nu och vad jag skulle ha klarat av skulle den personen nog ha blivit utskrattad och fått frågan om hen är allvarlig. Ni som känner mig vet ju att det bara är några år sedan som jag först då har börjat känna mig som någon och insett mitt människovärde. Som sagt, det jag har nu och det jag har avklarat fanns inte ens på kartan tidigare. Hurra för mig och min kämparglöd, hurra för att jag aldrig gav och aldrig kommer att ge upp. Ja, en ska aldrig säga aldrig men har jag för fasiken tagit mig ända hit trots kampen mot min psykiska ohälsa varje dag så är det väl ingen idé att ge upp? Kampen mot mina demoner kommer jag nog alltid att få ta, de verkar inte försvinna än om jag oftast mår mycket bättre. Just nu mår jag dock jättedåligt och det är tungt. Känner mig så tom många gånger och har ingen vidare matlust. Men vet ni, det fixar jag också, mina demoner kan bita sig i svansen och hålla käften, jag tror ändå inte på något utav vad de säger. Med det menar jag inte att jag hör röster men när måendet är sämre går tankegångarna om mig själv sämre också, det behövs inte så mycket för att en ska tro dåligt om sig själv tyvärr. 

 

Det löser sig alltid, på något vis. Jag är aldrig ensam än om hjärnan ibland vill lura en till att känna så. Det är bara jag som måste bli duktigare på att prata med de jag står nära. Få bort de gamla tankarna om att jag inte ska lägga mina bördor på någon annan, att vara en börda, det är ju egentligen bara dumheter. Tror snarare det är en börda för de som är nära mig att se när jag mår dåligt utan att jag berättar. För vad en egentlligen oftast behöver är en som lyssnar och försöker förstå. Ärligt talat förstår jag knappt sällan själv varför, då kan det vara skönare att sitta tillsammans i en båt och vara förvirrad om ni förstår vad jag menar. 

 

Nu ska inte det här bli så långrandigt tänkte jag men vill gärna skriva om min första semester. Satt nyligen och läste igenom gamla inlägg och kände att det är på tiden att jag kommer igång med skrivande igen. Det är så roligt att kunna gå tillbaka och läsa, blir påmind om så mycket. Ska försöka bli bättre, får börja med min semster men då den varit så lång får jag dela upp det, blir väl en roman annars, haha. 

 

 

 

 

För ungefär en månad sen åkte jag hem till familjen, den här gången följde Johan med och det gjorde så gott i själen att jag vet inte. Det var bara pappa och mamma som visste att vi skulle komma ner, resterande familjemedlemmar ville jag överraska. 

 

Jag passade på att ta ledigt klämdagen som var och på så sätt kunde vi köra ner på torsdagen och få en lite längre helg hemma med min familj. Först och främst landade vi hemma hos pappa och Kajsa innan vi gick över hem till familjen KPP. Nu blev det smygande gång, först kollade vi om de var ute på gården och sen gick vi på andra sidan gården för att de inte skulle kunna hinna se. Framme vid lägenheten så såg vi att Emma var inne i köket, hon hann även reagera på ljud och såg en rutig ärm, mer än så hann hon inte uppfatta innan jag öppnade dörren och sa högt; Hallå i stugan! 

 

Agnes och Elmer som var på väg ut på altanen med Eve stannade upp och blev lite chockade, Eve sa fint och vackert; Vad fan gör du här? Självklart i chocktillstånd, haha. Emma började gråta vilket jag faktiskt hade sett framför mig redan och även jag gjorde det. Hujja, det är så jobbigt att bo långt i från min familj än om jag har min egen här uppe som jag trivs så bra med. Men det är ju just det, det är inte enbart jobbigt för mig utan även för de andra i min familj och därför tar det lite extra hårt på mig många gånger. Jag får ju så lätt dåligt samvete många gånger fastän det inte behövs. Barnen blev överlyckliga över att Johan följde med, de ville leka på en gång och visa en massa saker. Själv landade jag i en stol ute på altanen en stund. 

 

Under den här visiten hann vi med att äta god mat då både pappa och mamma bjöd på godsaker på sitt håll. Mamma drog ihop en grillkväll huxflux vilket blev snurrigt för vissa men det var ju bara för att mamma visste att vi skulle komma ner, haha. Jag och Johan for även en sväng till Avion och shoppade nödvändigtheter plus lite annat som kanske inte var lika nödvändigt, men hur ofta är en och shoppar i gallerior nu för tiden? Vi ordnade med mobilt bredband då Telia alldeles nyligt klippte våran kopparlinje för att välkomna framtiden. Sen att flera bya förlorade sin fasta telefon och i och med det internet, vad gör det? Det erbjöds självklart andra alternativ men ja, dessa är som en fis i rymden. Men sak samma just nu, vi hann även besöka min kusin Viktoria och hennes man Johan som hade fått sitt tredje barn, mitt kusinbarn Oscar. Ville passa på att få snusa på bäbis, tror han var runt sex veckor då, minnet är inte det bästa. 

 

Vi hade riktigt tur med vädret under helgen och jag fick min haklappebränna precis som alla andra år, lär mig aldrig. Påbörjade den hemma hos Viktoria och Johan, avslutade den hemma hos familjen KPP när vi åt glass ute på altanen. Till middag åt vi pizza från puben, oj så god den var! Det finns vissa saker jag saknar i matväg från Sävar och Umeå, pubens pizza (Sävar pizza, slurp), kinamat och blåbärsmjukglass. Det blev tyvärr ingen kinamat den här gången så har redan sagt till Johan att min nästa tripp blir dyr. Har tänkt vara hemma i två veckor och ja, då hinner jag ju med att äta både kinamat mer än en gång. 

 

Den här helgen gjorde gott i själen för både mig och Johan. Lite miljöombyte skadar aldrig, det är ett bra tips. Byt miljö ibland, det mår du gott av. 

 

Nu är det ett tag sedan jag hade tänkt uppdatera resterande dagar om min tid hemma i södern men vad fasiken, det kan jag göra nu ändå. Bättre sent än aldrig eller hur var det? 

 

Tisdagen blev ännu en stadsdag men nu blev det nere på centrum. Först bar det av till mitt andra hem i Umeå, Naildesign School. Mötte upp mamma för att äta lunch på Eurasia, ja, jag ville hinna äta där en gång till, haha. Efter lunchen gick jag till Britt-Maris jobb för att hinna träffa henne. När jag var ner till jul hade hon åkt hem och ja, samma nu till påsk. Matchar dåligt att ses när det är högtidshelger helt enkelt. Blev nere lite längre då jag var sjukskriven och då vi inte hade träffats sen i somras var det på tiden. När en har bästa vänner märks det aldrig att en har varit ifrån varandra. Spelar ingen roll om en inte pratar eller hörs vid varje dag, när en ses är allt som vanligt. Det kändes som att det var igår vi träffades. Sen bar det av hem till Sävar igen där jag först handlade åt familjen KPP då de var sjuka och sen for jag till min kusin Viktoria för att köpa några skjortor till Johan. Hann träffa alla systrar Eriksson under min visit och det var så roligt. Jag har ganska många kusiner men systrarna Eriksson är några som vi umgåtts nästan mest med under barndomen. Spenderade sen min sista kväll hemma med pappa och Kajsa. 

 

Minns inte riktigt när jag började köra hem på onsdagen men kom hem vid cirka 16.30 i alla fall. Bilresan upp gick bara bra än om det är tusen gånger roligare att ha med någon i bilen. När jag kom hem var uppfarten blockerad av snö och jag såg hur en traktor var där och skottade. Givetvis nu tänkte jag, vi har en person som plogar åt oss under vintern. For och ställde mig i en korsning för att vänta, skrev sedan till Johan och undrade vars han var. Tji fick jag när det var han i traktorn, haha. Han hade lånat den för att skrapa gården, han skottade fram vägen till mig så att jag kunde få landa. 

 

Som sagt, jag och min storasyster åkte hem till Sävar på skärtorsdagen. För första gången blev det snurrigt med packningen än fast denna resa var planerad och jag har åkt på spontana resor utan problem tidigare. Problemet låg dock i att veckan inte blev riktigt som den skulle och därför försvann dagar och timmar kan en säga. Jag packade först på torsdags morgonen. Gick även och väntade på att få veta om Johan skulle med eller inte och sen for han iväg och kom aldrig hem. Ja, ibland kan jag stressa upp mig för ingenting, haha. Glömde det mesta i alla fall kändes det som.

 

Tillslut hade vi packat i alla fall men ingen Johan, visste nu att han inte skulle med men sen hade han som sagt fastnat hos sin svåger för att beställa delar. Jag hann köra till brevlådan och såg då hur hundarna sprang över vägen och in på gården så förstod att Johan kom hem då. Klev ur bilen och gick tillbaka upp till huset för att få krama och pussa han hej då. Jag och Emma for först på affären i Hakkas för att hämta ut ett paket och handla lite till resan, givetvis skulle halva Hakkas påskhandla då så vi fastnade nog i över en halvtimme på affären, haha. Blev en mellanlandning i Töre, min blåsa höll i ungefär två timmar, tack för den mamma! Där träffade vi även en släkting till Johan det var oväntat. 

 

Sen stannade vi först i Jävre där vi åt middag på MD's, deras kycklingwok är så himla god! Dock var den lite väl salt den här gången men ja, vi blev ju mätta i alla fall. Efter lite tankning och handling inne på affären som låg bredvid började vi att åka sista etappen, vi hade cirka 17 mil kvar hem. Kan inte klaga på resan, det var jätteroligt att ha med Emma i bilen, det är första gången hon åker långt med mig bakom ratten, haha. Vi åt godis, drack dricka och sjöng med i gamla klassiska låtar. Jag drack förresten dricka för första gången medan jag körde, den ni! Vågade väl testa nu då jag ändå hade sällskap. Väl framme i Sävar blev barnen överlyckliga att få träffa sin mamma igen men även mig, deras moster, sist var i julas.Stannade kvar ungefär en timme innan jag åkte vidare till gården bredvid hem till pappa och Kajsa där jag skulle bo. Kan inte med ord beskriva hur skönt det var att åter sitta hemma i fotöljen med utsträckta ben. Det blir en helt annan känsla att komma hem då en inte kan göra det så ofta. 

 

Då min farmor fyllde år på skärtorsdagen skulle pappa, Kajsa och Eve hälsa på hos farmor på långfredagen så då passade jag på att följa med. Träffade henne senast på nyårsdagen och ja, hade känts dumt att inte passa på då jag ändå var hemma. Hon blev jätteglad och överraskad över mitt besök. Vi blev bjudna på både smörgåstårta, gräddtårta och småkakor. Jag fick även träffa min faster Kia, hennes man Leif och deras yngsta dotter Angelina. Efter firandet blev jag avsläppt hemma hos mamma och Håkan, vi åkte sedan vidare till Eurasia där jag blev bjuden på middag. Jag säger bara det, Umeås kinamat är så himla mycket bättre än den i Gällivare. Maten försvann väldigt snabbt från tallriken, kändes nästen som gyllene guld som rann ner i strupen. 

 

På påskafton bar det av in till stan med pappa och Kajsa.Tanken var att köpa en bh då jag glömde nästan precis allting hemma. Det slutade däremot med två bhar, två mysbyxor, sockar, en klänning, en tunika och ett par icebugskängor. Avion är ett hemskt ställe, haha. Vi träffade även Angelina ännu en gång och hennes näst äldsta storasyster Vanessa var med, roligt! Känns alltid kul att träffa så många som möjligt fastän det sällan är planerat. Vi kom hem vid 15 tiden, då bytte jag om och piffade upp mig för att sedan tillsammans med lillasyster hämta upp lillebror i stan för att åka hem till mamma och Håkan på påskmiddag. Hade önskat mig ett påskägg och jag fick ett! Fick även en massa nagellack nu då jag inte har gelenaglar längre. 

 

Blev utfrågad hela helgen av Agnes och Elmer när och om jag skulle komma hem till dem. Fick även frågan om varför jag bara kom på kvällen. Därför lovade jag att komma ut dagen efter redan på dagen och stanna till kvällen. Påskdagen spenderades alltså hemma hos familjen KPP hela dagen och kvällen. Tror även det var då jag, Emma och Lars såg The purge 3, på väg hem var det dimma, väldigt passande...

 

På annandag påsk bar det av in till stan igen med Emma och Eve. Vi hamnade på Avion och ja, jag lyckades att shoppa igen. Denna gång två bhar till och två slags koftor. Efter stadsbesöket var det påskmiddag hemma hos pappa och Kajsa. Efter middagen avslutade jag kvällen tillsammans med Emmao och Eve hemma hos henne med en filmkväll. 

 

Det fanns många lugna stunder än om det inte verkar så. Passade dock på att kunna göra så mycket som möjligt innan jag skulle åka hem. Dock så åkte jag hem först på onsdagen så har två dagar kvar hemma men dessa hör ju inte till påskhelgen. Blev lite annorlunda än tänkt dock dessa två sista dagar då alla i familjen KPP förutom Elmer fick magsjuka natten till tisdagen. Det får bli en annan novell. 

 

Att komma igång med bloggandet igen går sisådär, livet sätter ärligt talat käppar i hjulet för mig. Den senaste tiden har varit väldigt jobbig men inte enbart för mig och därför väljer jag att inte skriva mer om det. Jag vill ju kunna ventilera som vanligt men i och med att det inte bara handlar om mig så går det inte. Därför väljer jag att göra en halvdan ventilering. Min tanke är inte att väcka nyfikenhet men jag måste som sagt få ur mig en del. 

 

Den 25 mars kom Emma upp, jag hämtade henne från tåget i Nattavaara. Det var första gången jag hämtade någon från tåget, det var en konstig men härlig känsla. På tisdagen testade vi på något helt nytt, nämligen seans. På förmiddagen hade vi varsin privat seans med Pehr Trollsveden, med hjälp av kort läste han hur vår framtid skulle se ut i ett år framåt. Det första han sa när jag skulle sätta mig var att han såg mycket skratt omkring mig. Sedan började han att lägga ut korten och först la han själva grunden. Fick höra att det finns mycket mental ohälsa runtomkring mig och att jag tar väldigt mycket ansvar, jag skulle släppa mammarollen. Så här skulle det alltid se ut runt omkring mig. 

 

Sedan gick allt väldigt fort, minns inte precis allt han sa om månaderna men minns en del. På jobbfronten såg det bra ut, jag skulle inte förlora det och skulle nog tyvärr jobba kvar i flera år. Ja, nu är det hans ord, inte mina, haha. Utöver det så skulle någon större aktivitet hända på jobbet. Augusti månad skulle vara bra men i oktober och november kunde det bli tyngre. 

 

Det blev även funderingar kring vårt hus och om vi ville göra något med det. Berättade att vi ville bygga ut och han sa att till hösten skulle vi skriva på ett dubbel kontrakt så skulle vi ta lån var det bara att göra det nu. Vi skulle även bestämma oss för om vi skulle göra allt arbete själv eller om vi skulle anlita någon och isåfall skulle vi anlita en liten firma med lång erfarenhet. Han kollade även hur det var med Johan och kunde konstatera på en gång att han var väldigt kär i mig. Att han var en person som vill ut och göra saker, att han inte kan sitta stilla. Något som var väldigt viktigt var att Johan behöver bli pappa, att han skulle bli en fantastisk pappa. Även jag behövde bli mamma. Min stöttning av Johans val i livet, det vill säga renskogen är väldigt viktigt. Där går det inte att säga att jag inte stöttar honom iallafall, vi stöttar varandra helt enkelt. Pehr tyckte att vi skulle gifta oss och det snart, ville Johan ha samiskt bröllop så var det så det skulle bli. Min känsla efter pratet om Johan och det ekonomiska är att mannens behov är väldigt viktiga och att ekonomi spelar stor roll. Vet inte om det bara är jag som uppfattade det så men ja, både kvinnans och mannens behov är lika viktiga enligt mig. Pengar skulle vi ha så att vi klarade oss och kunde unna oss saker och det kan jag väl leva med. Allt som allt skulle mitt år se bra ut än om vissa månader skulle bli tyngre. 

 

På kvällen mötte vi upp morsan (Johans mamma), syster Emma och svägerskorna Madde och Alexandra i Hakkas Folkets hus på en stor seans med Pehr Trollsveden. Vi var ganska många vilket jag tyckte var roligt. Träffade även på kvinnan som var med i Sveriges fetaste hundar. Såg det programmet i och med att en från Gällivare var med och nu träffade jag även henne, tog tillfället i akt och pratade lite om programmet, det var roligt. Men i alla fall stor seansen gick till så att Pehr satt framför oss alla och valde ut olika personer som han såg döda människor runtomkring. Sen berättade han om tre personer han såg och den utvalda personen fick välja en person som hen ville få prata med. Han valde ut morsan och hörde på henne att alla tre var på pricken folk som hon har förlorat. Det var väldigt spännande. Enligt många är medium och så vidare bara ett påhitt, bluff, båg och allt vad en kan höra. Tja, jag vet inte. Jag vet inte om det finns något där ute men samtidigt vill jag tro att det gör det. Jag hade hoppats på att få prata med min farfar Göran, någon dag kanske jag får göra det. 

 

Dagarna gick väldigt fort och plötsligt var det skärtorsdag och det var dags för mig och Emma att åka hem till Sävar. Lyckades inte locka med Johan vilket var tråkigt då jag vet att min familj i Sävar saknar honom men nästa gång får han väl lov att följa med helt enkelt. Jag som är så envis annars backade, haha. Var hemma torsdag till onsdag men det får bli ett annat inlägg.

 

Någon som blev väldigt glad över Emmas besök, ja, förutom jag och Johan då...och hundarna