SunMon
Igår var det fortfarande fint väder så jag planerade att gå till och från stan. Halvvägs ner på stan vilket blir ungefär 1,5 km började jag känna av hälarna, great! Blir så irriterad att jag får skavsår lite nu och då för det är inte varje gång. Vet inte riktigt vad det beror på om det är vädret, åtsnörningen eller om det är något annat. Kunde praktiskt taget knappt gå från salongen till bussen sen när jag skulle hem. På salongen gick det lika bra som vanligt, blev däremot fundersam på naglarnas nya form då Frida hade börjat fila men så är det väl med allt nytt? Vi människor är ganska fega att gå utanför gränserna när det gäller vad vi är vana vid. Väl hemma var jag så trött och less på mina saftiga skavsår som tillslut blev även blåsor, jippi. Blev en lugnare kväll än tänkt men jag var helt tömd på energi av någon anledning. Ärligt talat så skyller jag lite på vädret som gick från strålande sol till grå dassigt väder.
Vädret höll i sig ända tills idag och det är fortfarande dåligt. Det betyder alltså att min energi har spolats ner i avloppen just här utanför vid backens slut. Tror mycket av min orkeslöshet beror på att min ledvärk har eskalerat den senaste tiden. Jag brukar bara ha problem vid kyla och ja nu under sommaren vid stark AC till exempel. Nu har jag haft ont fastän det varit över 25 grader! I fredags kunde jag knappt böja upp armen av att ha burit en pantpåse i tio minuter och det vet vi ju alla att en pantpåse inte är tung. Försöker att komma igång med motionen men i och med att energin ligger på noll så tar det emot, vet inte vad det är med mig just nu. Idag har jag däremot motionerat lite på ett annat vis än vanligt. I och med vädret och skavsåren gick jag upp och ner för alla trappor här i mitt hus två gånger. Med vindsvåningen är det fem våningar, glömde att räkna trappstegen. Känns nästan pinsamt att det kändes tungt när jag stånkade upp och ner två fjuttiga gånger men samtidigt med min vikt och skrappliga knän så är det ju bättre än ingenting och jag fick även upp pulsen rejält vilket är jättebra. Nu kan man ju tycka att gå i trappor är fjuttigt men det är bättre än ingenting och det är som sagt jättebra för pulsen. Däremot måste jag tänka på att vara försiktig när jag går nerför då det är sämre för knän i överlag. Resten av kvällen bestod av lite diskande och smsande med Johan som mest. Har velat göra mer men orkade inte ens vila. Ibland är man så trött och orkeslös att man bara stirrar framför sig.
Nej, nu ska jag inte vara allt för negativ. Imorgon kommer en ny dag och förhoppningsvis gladare hälar.
New shape
Efter ungefär sex år har jag nu testat på en ny form på naglarna, har alltid haft avhuggna men nu rockar jag med mandel formade småspetsiga naglar. Jag och Frida valde två rosa färger och paljetter som går i samma ton, tyvärr syns inte paljetterna så bra men i rätt sken glittrar dom. Känner mig som Barbie gone wild.
Lugna dagar
I fredags klev jag upp lite tidigare än tänkt på grund av mitt ryggonda, Emma fick fortsätta sova vidare ett tag innan jag väckte henne. Hon tog sig en dusch och jag bjöd på en gourmét lunch i form av köttbullar och potatismos, haha. Skämt åsido, inget fel på maten i sig men jag brukar alltid bjuda på varma mackor eller så när Emma sover över men nu hade jag inte så mycket pengar så tog det som fanns hemma i stället. Mätta och belåtna tog vi det bara lugnt innan mamma dök upp för att hämta Emma men innan dom for hemåt så var dom kvar ett tag till bara för att umgås. När dom rullade vidare så gick jag ner till tvättstugan för att hänga upp tvätten och sen vidare upp till lägenheten igen för att få bort lite disk innan kvällens matlagning. Lite senare dök Britt-Mari upp och vi tog en promenad till Ica på Berghem för att handla hem till kinagrytan. Hade sedan tidigare planer på att laga kinagrytan den 6 augusti så det blev lite tätt nu men det gör inget för den är så underbart god. Jag har fört in det som tradition att laga kinagrytan på min och Johans årsdag då det var den vi åt det datumet 2011. Egentligen skulle vi äta den dagen innan men då for vi ut och åt med Emma och Lars på Eastern Palace istället. Vi lagade den även i fjol på vår ett års dag så varför inte göra det i år också? Efter middagen så åt vi chokladmousse och såg filmen Oz the great and powerful. Blev en väldigt lugn fredags kväll och natt vilket inte satt helt fel efter förra helgen i Åsele.
I lördags blev jag upphämtad av familjen KPP, vi hade planerat att gå på Gammlia som vi gör någon gång varje år. Öppettiderna hade kollats upp men det hade missats att gårdshusen och det är stängt på grund av reparationer. Kunde dom inte ha reparerat i våras? Vi köpte glass och gick sedan in en sväng på Västerbottens Museum som ligger precis bredvid. Där inne stötte vi även på bröllopsparet som var på väg att gå vidare till den söta lilla kyrkan och gifta sig. Efter lite lek i brorummet så åkte vi vidare och tillslut hamnade jag hemma hos Britt-Mari där jag var bjuden på middag. Blev bjuden på Karlssons istället för Janssons, alltså med skinka. Det passar mig bra då jag inte äter Janssons. Efter middagen gick vi till Ica kvantum för att köpa efterrätt, ja, efterrätt två dagar på raken är inte bra men nu blev det så. På vägen dit så höll Britt-Mari på att bli bajsad på av en gigantisk mås. Ungefär en halvmeter ifrån henne sa det splatt och det var så mycket bajs att det till och med skvätte lite på hennes ben. Inte så roligt just då kanske, men efteråt kunde man ju ha lite roligt åt det. Kvällen fortsatte med marängsviss och packande då Britt-Mari skulle åka till Stockholm på söndagkväll. Hjälpte till litegrann så att hon inte skulle ta med sig för mycket i och med att hon planerade att shoppa i Stockholm också. Det är lite svårt att begränsa sig själv ibland för när man väl är framme kan man ångra något. Fast hej, vad gör det om 100 år? Samtidigt som det blev en sen natt blev den inte allt för sent eftersom jag skulle upp i tid för att göra naglarna på söndagen.
Pappa Lars har ett snyggt grepp om storasysters ben då hon tänkte vara busig och putta på lillebror
Pickalurven
I torsdags blev det precis som planerat och oj så kul vi hade. Jag klev upp i god tid för att kunna göra mig klar inför dagens och kvällens äventyr, ja, nu tar jag inte så lång tid på mig men jag har aldrig varit ett fan av att stressa. Nere på stan var min buss för en gångs skull före Britt-Maris, ja, nu är den före hennes lite då och då men det är väldigt sällan. Vi passade på att gå in på Systembolaget innan Emmas buss från Sävar rullade in då Britt-Mari skulle bjuda på fördrinkar hemma hos henne. Sen mötte vi upp Emma och vi gick vidare mot H&M då dom ligger vid Vasaplan nu istället för mitt inne i smeten på MVG. Vi hamnade lite överallt och ingenstans och gjorde klart våra ärenden innan vi åkte vidare hem till Britt-Mari för lite bubbel. Vårt bubbel bestod av Asti Cinzano, vi brukar även dricka Martini Asti men vi brukar variera ibland för rolighetens skull även fast smakskillnaden inte är så stor. När vi hade bubblat klart så åkte vi vidare in mot stan igen för att äta middag och dricka drinkar på Allstar.
Tråkigt nog var inte vitlöksbröden i sitt bästa skick den här gången, ibland skickas dom in lite för brända och med alldeles för lite ost. Däremot så orkar man aldrig klaga i och med att man redan har hunnit bli hungrig. Till varmrätt brukar jag äta entrecote men ibland testar jag något annat. Den här gången åt jag Alley-Oop green curry chicken som är en thairätt. Den var faktiskt god och jag kan tänka mig att äta den fler gången även om det saknades något för att göra mig riktigt frälst. När vi hade ätit upp tog vi in en Allstarkanna, det planerade vi redan i fjol att vi måste testa. Kannan består av sprite, vin och päron eller hallon likör, vi valde päron. Jisses så god! Den smakade som smält piggelin ungefär, det är helt klart något vi måste experimentera fram att göra hemma också. En kanna kostar 225 kronor och då vi var tre stycken blev det 75 kronor per skalle och vi fick lite mer än två glas var vilket är jättebra prismässigt. Efter kannan testade jag även på drinken Fluff just på grund av namnet men även för innehållet som bestod av smält glass, jordgubbspuré och smultronvodka. Den smakade ungefär som en blaskig milkshake med alkohol i. Den hade gärna fått ha en milkshakes konsistens, då hade jag nog beställt den fler gånger. Blev en väldigt snäll utekväll i och med alkoholhalten sammanlagt och det är precis så det ska vara när det är middag och drinkar inblandade. Tycker nästan det är lite dumt när stupfulla människor sitter och beställer mat som man köper för att njuta av. Ja, fyllemat är ju en sak men till exempel på Allstar är det ju lite mer klass på maten. Nu låter jag nästan som en högfärdsblåsa, förhoppningsvis missförstår man inte min tanke.
Man kan nog säga att vi blev salongsberusade än om man kunde tro att vi var fulla. Tre övertrötta tjejer som är smått alkoholiserade, ja, det kan inte bli annat än livat. På bussen på väg hem till mig så skrattade vi så att vi fick ont i magen. Vi såg även hur folk tittade på oss och hade roligt åt oss. Det bjuder vi på, eller hur tjejer? Kvällen och natten fortsatte i ett väldigt lugnt tempo och det är ju precis så det ska vara. Tack för en jättetrevlig dag och kväll, det gör vi om!
Solig onsdag
I onsdags var det ingen vanlig dag för det var mammas födelsedag! Tog mig en promenad kring halv tio på morgonen bort till sjukhuset där jag skulle hoppa på bussen till Sävar. Jisses vilken värme! Det är inte klokt så fort man vänjer sig vid något och när det sen dyker upp något nytt står man där som en yr höna. Sommarvärmen kom ju och slog ner oss redan i maj månad men efter det har det ju varit lite små kallt ibland. Först blev man van gassande sol för att därefter bli van isande vindar. Nu har värmen kommit tillbaka för stunden igen och ännu en gång måste kroppen få ställa om sig vilket kan ta lite tid. Ibland känns det som att precis när man är van så ändras det igen. Det här med väder är lite klurigt tycker jag.
Framme i Sävar hoppade jag av vid affären för att köpa med mig lunch innan det bar vidare hem till Emma och barnen. Redan när jag skulle gå mellan busshållsplatsen och affären så kom tröttheten och det är några meter ungefär. Sen när jag skulle gå vidare så kände jag för att sätta mig ner på plats och stanna där. Blev så trött i kropp och själ av värmen att jag nästan tappade humöret, på min lilla promenad till Emma så gick jag och sa fula ord och räckte ut tungan som en flåsande hund, vilken syn va? Väl framme så blev det glada miner och lite bus i alla fall så det gör alltid allting lättare. Däremot så har lillebror Elmer haft ett ursäkta mitt språk men ett jävla humör, han har varit så arg och skrikig så det är inte sant. Det gick att distrahera han ibland i någon sekund och han började skratta men lika snabbt som han började skratta så blev han flygförbannad. Förhoppningsvis är det tänder på gång och inte hans personlighet, haha. Efter lunchen blev det den vanliga vilan, även jag passade på då jag inte hade sovit så mycket natten innan. Min kropp och själ har dock varvat ner sen mitt svammel jag och jag mår mycket bättre. När vi hade vilat var det dags att börja bege sig hem till mamma för att fira henne. Även då hann Elmer med att brinna av väldigt mycket och jisses vad man kämpade med att glädja han. Men så är det ju med humör, det kan gå upp och ner. När vi kom fram till mamma togs det fram pussel och barnkanalen gick varm på tv, dock var det nog jag som såg mest men det behöver vi ju inte tala högt om. Lite senare blev det middag som bestod av grillat, gratäng och ett stort gäng vitlöksbröd. Av någon anledning slängde jag in alla tolv i ugnen, det gick nog bara av farten. Dock var det bara två kvar då alla ätit färdigt så nog lyckades jag övertala brödproppning alltid. Senare efter maten blev det fika som bestod av flarntårta, mockarutor, bullar och rån. Det var flera år sen jag åt flarntårta men oj så gott det är. Det är en tunn flarnbotten och uppe på den så har man vaniljvisp och skivade jordgubbar. Mamma fick en ny köksklocka i födelsedagspresent, hon kände att det var dags för en ny då hennes var ända sen hon flyttade hemifrån, vilket var tidigt 80 tal så det kanske var dags även om den är fullt fungerande. Lite senare var vi några som hamnade i soffan och bak i två soffan hörde man hjärtliga skratt både från Agnes och Elmer och då kom Emma och undrade om ingen hade upptäckt dom. Fram kommer två krypande helnakna ungar som var överlyckliga. Blev ett litet tåg med två små rumpor där över vardagsrumsgolvet och vilken syn det var, haha. Däremot så sa vi stopp då Agnes hade tänkt leda ut tåget på balkongen, cementgolv är nog ingen hit att krypa runt på.
Någon timme senare då familjen KPP hade gått hem för att lägga barnen så fick jag skjuts hem av mamma och Emil, vilket lyx. Väl hemma blev det att ta en dusch och varva ner innan det var dags för att sova. Blev inte att sova bort torsdagsmorgonen så mycket då jag skulle upp i tid och göra mig i ordning för mitt stads äventyr med Emma och Britt-Mari.
Tankspridd
Gårdagen började väldigt dåligt, sov knappt något under natten och på morgonkvisten så brast det inombords. Det första jag gjorde var att skicka sms till mamma för att be om hämtning. Hade tagit Furix någon timme tidigare så tanken på att åka buss var helt utesluten ifall tabletterna skulle börja verka vilket dom gjorde ganska snabbt. Redan på väg till Sävar blev jag akut toanödig, sprang in på toaletten på Ica innan jag gick vidare och handlade lite lunch att ta med hem till Emma. Packade mina varor och kände hur det var dags igen att gå på toaletten ännu en gång innan det bar av hem till Emma. Direkt jag öppnade dörren så fick jag se en glad Agnes, det känns alltid lika bra att få se hur glad barnen blir när dom ser en komma och hälsa på. Då jag kom vid lunch tid så satt vi oss ner och åt innan det var dags för att vila. Vi vaknade först efter 15 tiden någon gång och efter det gjorde vi oss redo för att gå hem till mamma där vi skulle bli bjudna på middag. På menyn stod det korvstroganoff och oj så gott det var! Innan vi gick tillbaka hem blev vi också bjudna på chokladbollar innan det var dags för välling. På väg hem gick vi förbi pappa och Kajsa en sväng då dom hade köpt presenter till barnen på marknaden. Jag passade på att leka med grannarnas hundar då dom älskar att jaga bollar. Ja, ena hunden springer runt med sin egen i munnen samtidigt som hon följer efter sin kompis som jagar sin. Väl hemma så visade Agnes stolt upp presenterna för pappa Lars och sen var det läggdags för dom små. Lite senare dök Emil upp och vi hade filmkväll med skräckisen Whisper. Jag är inte jätteförjust i skräckfilmer men kan se dom i sällskap med andra. När vi hade sett klart filmen var det dags att tänka på refrängen och åka hem. Lars var jättesnäll och skjutsade hem mig och med oss fick vi även Emil. Att få skjuts passade perfekt för mig då mitt gosedjur var ute i bilen. Sist när jag och Johan var på Ikea hade jag tänkt köpa ett gosedjur i form av en engelsk bulldog då det är min drömhund. Alltid billigare med ett gosedjur än en riktigt hund eller hur? Blev i alla fall så att jag inte köpte den och jag har ångrat mig sen dess, bad därför Emma och Lars köpa en ifall den fanns kvar och det gjorde den! Kände mig som ett litet barn på julafton igår då jag satt och kramade den i bilen på vägen hem, haha.
Idag började dagen lite bättre än om sömnen inte varit så som jag velat, men men, det är bara att bita ihop. Tyvärr så blir resultatet av mitt mående en förvirrad Erica. Skulle säga mitt personnummer inne på Åhléns och jag fick ett nytt födelsedatum, efter det ville inte mitt betalkort fungera och kön bakom mig växte, jisses vad jag ville säga fula ord högt. Till slut ordnade det sig med betalningen och jag gick vidare mot Ica för att handla hem lite middag. Än om jag inte vill eller har lust att äta så måste jag, ibland tycker jag att det är en dum uppfinning det där med mat. Än om jag inte har viljan eller lusten så blev min middag väldigt god så det är ju positivt. Kvällen har fortsatt med dammsugning och diskning, allt för att försöka koppla bort hjärnan. Elektroniska apprater är så enkla att stänga av, allt som krävs är att man trycker på en knapp eller drar ut en sladd till exempel, men hjärnan då? Ibland skulle hjärnan behöva en avstängningsknapp för stunden. Jag hatar att jag är en tänkare och när jag knappt sover så kan tankar jag inte ens borde komma på komma i dager. Nu blir det ett himla svammel känner jag men det är precis så jag känner mig just nu. Jag vet knappt vart jag står, står jag ens rakt och upprätt?
Vem är Gnussan?
Nu har det gått lite lång tid emellan inläggen men här kommer i alla fall min fortsättning när det gäller mobbning. Det börjar bli allt mer känt att nätmobbning är väldigt vanligt. Varför skulle det inte vara det? När det gäller internet och datorer så har vuxna oftast inte samma koll som dom kanske har annars, samtidigt kan jag anse att det finns brister annars också. Det här är i alla fall min historia om nätmobbning, det är väldigt viktigt att lyfta fram vad som händer på internet och hur lätt det kan hända.
Vem är Gnussan?
Ja, min blogg, självklart. Samtidigt hatar jag mitt bloggnamn men samtidigt så är det ju en del av mig. När jag skaffade bloggen så hade jag problem att komma på ett namn så det fick bli det jag var van vid även om namnet kan ge mig rysningar ibland.
I grund och botten kommer namnet Gnussan från min första pojkvän, jag började närma mig att fylla 14 år. Det blev mitt smeknamn som det blev mitt namn på internetsidor. Innan Facebook blev stort i Sverige och ja, Umeå, så använde sig många av Umeå sidan Apberget. Det var på den här sidan som mobbningen startade. I och för sig är det inte så ologiskt, mobbade man mig ville man väl kunna kontrollera mig även på internet och inte bara i verkliga livet. Det hemska i det hela är dock hur lätt folk drogs med i att mobba mig fastän dom med all säkerhet inte visste vem jag var. Nu är det ju dock så att rykten har den effekten, något som i början var litet blir tillslut väldigt stort. Allting urartade när jag la ut en skämtbild från min födelsedagsfest, visst, den var inte bra att lägga ut men det är ju inte alltid man tänker så långt när man är 15 år. Jag la ut bilder från festen och mycket mer än det var det inte då tänkte jag. Hur som helst, jag fick en dildo i present och på bilden låtsades jag slicka på den, enligt min åsikt nu så är det inte en sexuellt laddad bild som många säkert kan tro. Som jag skrev tidigare, allting urartade. Jag blev kallad för dildosugare av väldigt många, det eskalerade även till karvare. Jag har aldrig förstått varför jag blev kallad karvare då jag aldrig har skurit mig själv, men även där får man bevis på vilken styrka rykten har. Under den här tiden var jag fortfarande aktiv på chatten, jag var envis och ville visa att jag inte tog illa vid mig. Tillslut blev jag påhoppad för att jag var överviktig, tror det har mycket att göra med att jag inte gömde mig. Jag var 15 år och en dag fick jag höra på chatten att det var en tjej som hade gjort en skämtbild med mig som tema. Jag gick in på hennes sida och hör och häpna, den här tjejen var yngre än mig. Hon var just över tio år gammal och hon hade som sagt gjort en rolig bild enligt henne själv. Den här tjejen hade tryckt in massa kuddar under sina kläder och skrivit att hon var Gnussan, hon hade rent av taggat mig. Redan nu kan man ju tycka att jag borde ha stängt av datorn och gått därifrån men redan här var jag fast. Samtidigt som man ville hålla koll på vad folk skrev om en så ville man ju även lyckas få bekräftelse från andra. Det är väldigt svårt att förklara men jakten på bekräftelse blir som en drog. Den här mobbningen slutade dock inte på internet, den fortsatte ute på stan. När jag hade gått ut nionde klass for jag och några klasskompisar in till stan i och med just skolavslutningen. Det som var menat att bli en trevlig kväll blev en hemsk kväll som satte djupa spår. Tror att vi stod vid Frasses när två personer kom fram, en kille och en tjej, båda var äldre än mig, vilket jag nu kan irritera mig på. Jag blev förföljd där jag stod och dom försökte ta kort på mig, både jag och mina kompisar förstod ju att fick dom något kort på mig skulle det hamna på Apberget och allt skulle fortsätta. Mina kompisar gick runt mig i en skyddande cirkel medan dom här två försökte ta sig runt för att fota mig men tillslut gav dom upp har jag för mig. Jag minns inte riktigt hur allt slutade, det blev svart. Efter det här klarade jag inte av att gå ensam på stan, gick jag ensam blev jag förföljd av okända i min egen ålder som ropade mitt smeknamn och ja, dom ropade ju mer än så men just dessa ord har jag förträngt. Det tog lång tid innan jag klarade av att gå ensam på stan igen för vars jag än gick kände jag mig alltid förföljd. Än idag kan jag ha problem att gå ensam på stan, tittar någon på mig kan jag hinna tänka 100 olika tankar på några sekunder om vad den personen tänker om mig och vet om mig.
Jag såg nyligt en film som handlar om just nätmobbning, den heter Cyberbully och jag tycker att alla borde se den, vuxna som barn. Det är så viktigt att inte blunda för det som händer på internet. Samtidigt är nätmobbning väldigt svårt att hindra och få tag i men vi måste veta att det finns. Det viktigaste man kan göra är att prata med sina barn och medmänniskor om det här. Det är väldigt viktigt att man som vuxen har den här vetskapen och kan föra den vidare till andra så att man kan vara det stöd som kan behövas. Ingen vuxen kan hindra ett barn att vara online på internet, nu kan man få tag på internetförbindelse praktiskt taget överallt. Däremot så kan en vuxen visa sig vara någon man kan lita på och gå till när man behöver hjälp för ingen ska behöva gå igenom det här ensam även fast jag vet att många gör det. Jag själv är ingen bra förebild när det gäller att ta vuxnas hjälp, jag skämdes för mycket och trodde för mycket på alla ord som sas om mig. När man har hört eller läst ett ord många gånger så är det tillslut mer troligt än det man själv anser vara rätt. Mobbning är något som alltid kommer att finnas och därför tycker jag att det är viktigt att man är insatt i hur det kan se ut och hur det kan vara. Som sagt, man kan inte skydda någon från alla faror men man kan hjälpa till så att taggarna inte sticks lika mycket.
9ans skolavslutning
Åsele 2013
I fredags vid 14.30 tiden rullade bilen från Sävar med Åsele som mål, ja, i alla fall var det mitt mål. Pappa, Kajsa, Emil och Eve åkte vidare till Vilhelmina. Efter ett stopp vid Lögdeälven om jag nu inte är helt ute och cyklar så var vi framme i Åsele strax efter 17 tiden. Britt-Mari hade missat mitt sms att jag nästan var framme så vi fick stå ute och vänta ett tag men vad gjorde det när det var fint väder. Lite senare åkte min skjuts vidare och jag gick in i huset med Britt-Mari och Birgit. Blev bjuden på en slags lasagne med mackaroner istället för lasagneplattor och det satt riktigt fint i magen. Kvällens planer bestod av att sitta hemma, dricka cider och bara ha det skönt, kände att det räckte med öltältet en kväll istället för två. Jag och Britt-Mari satt i köket hela kvällen och lallade på med cider och mojito tills vi gick ut en sväng på byn för att kolla läget. Som vanligt gick vi en sväng mot ungdomscampingen och på vägen dit blev vi erbjudna sex av en liten pjuklarv, alltid lika roligt. Natten avslutades med varmkorv och tunnbröd för mig medan Britt-Mari nöjde sig med ramlösa.
Lördagen började vid halv tio snåret ungefär, till frunch blev vi bjudna på äggröra och prinskorv. Smakar mycket bättre hemma hos Birgit än på hotell bara så ni vet, tror det kallas kärlek va? Dagen till ära så regnade det, är det någon som är chockad? Självklart kan det inte vara fint väder då det är marknad. Tur nog var jag smart och packade med mig regnkappan, den kom till användning hela dagen. I år köpte jag tre par crocs, ja nu köper jag aldrig äkta men dom känns nästan som äkta. Har börjat köpa två par bara för att kunna variera i färg och nu köpte jag också ett par till Johan då han tappade sin ena toffel. Som planerat köpte jag även en handväska som vi hade tänkt köpa i fjol men längden till bankomaten gjorde att det sköts upp till i år. Nu kan man ju tycka att handväskor kan man köpa överallt och hela tiden men inte en sån här. Min handväska är samiskt hantverk, förutom den så köpte jag även ett halssmycke, en ren i silver. Som alla vet så har jag snöat in väldigt mycket på det samiska men det kan jag stå för. Jag har alltid tyckt att det har varit intressant och nu har jag ju också fått uppleva så mycket. Jag har ju för sjuttsingen till och med en egen livs levande ren. Av någon anledning så har jag velat ha det i flera år så nu kan jag ju bocka av det från min bucket list. Tyvärr har jag inte fått se min ren något då hon är ute i skogen och ränner men fick veta sist jag var uppe hos Johan att hans pappa hade sett min ren och hon hade vuxit fint. Nu blev det ett litet sidospår här men det gör väl inget? När vi hade gått ett tag på marknaden och kände oss nöjda så gick vi tillbaka till huset där det bjöds på fika. Efter fikat gick vi tillbaka till marknaden och kollade runt lite till. Jag var nöjd med mina inköp så min börs fick kallna medan fötterna fick fortsätta vara varma. När vi kom tillbaka var det nästan dags för att äta redan, jisses så bortskämd man har blivit. Vi hade planerat att grilla men i och med vädret så valde vi bort det. Vi var även osäkra på om vi skulle orka gå ut eller inte men vi bestämde oss för att göra oss festfina även om vi skulle bli hemma. Vädret skärpte sig så vi bestämde oss för att gå en sväng till ett av öltälten då vi ändå hade en gratis cider som väntade på oss. Innan det satt vi ju som sagt hemma och förfestade, den här kvällen med cider och groggar. Jistanes så onykter jag blev, höll knappt få på mig skorna då det inte fanns ett långt skohorn och tillslut höll jag på ramla i hallen. Birgit fick sig i alla fall ett riktigt gott skratt så det kan jag bjuda på. Väl på öltältet så dansade vi ett tag till Riff Raff Ruff som enligt mig bara är bra när dom är på större ställen för då bryr dom sig mer, lite senare tog vi oss vidare till baren för att ordna cider. När vi satt oss ner så kände vi hur kallt det verkligen var så därför bestämde vi oss för att börja dra oss tillbaka nästan på en gång. Förutom kylan så fick vi även nog av en kille som raggade på Britt-Mari, jisses vilken människa alltså. Nej, tack och hej, vi tog oss hem och avslutade ännu en natt med varmkorv och bröd men den här natten åt både Britt-Mari och Birgit också.
I söndags så blev det ännu lugnare puckar än dagen innan. Vi satt hemma i huset och väntade in pappa, Kajsa, Emil och Eve och när dom hade kommit begav vi oss ut på marknaden igen där vi var ett bra tag innan vi gick och köpte med oss mat hem. När vi hade ätit så gick vi till hembygdsområdet för att se Robin Stjernberg uppträda. Det var riktigt bra även om jag alltid blir irriterad på att dom som är så långa alltid ska pricka av att ställa sig framför mig. Lyckades filma min favoritlåt än om filmen blev väldigt skakig i och med att jag fick sträcka så mycket på armarna, men det är ju bättre än inget enligt mig. När klockan började närma sig runt 19.30 började vår resa hem mot Umeå och Sävar. Som vanligt är det väldigt skönt att komma hem hur roligt man än har haft det. En annan som var glad åt att se mig komma hem var Mirabelle, möttes i dörren både av prat och kurrande så även hon var nöjd.
Babysitter
Allt blir lite hipp som happ i nu läget men jag har haft fullt upp hela tiden känns det som. I och med att jag var borta i tre veckor så har jag varit mycket hemma i Sävar men jag har även umgåtts mycket med Britt-Mari. Ja, nu ser det ju ut så annars också men nu har jag lagt mest av krut på mina nära och kära. Natten till igår sov jag som sagt knappt någonting men jag klev ändå upp i god tid även om jag inte hade behövt det. Började morgonen med lite frukost innan jag tog en stärkande promenad till sjukhuset för att ta bussen därifrån. Det var riktigt härligt att vara ute och promenera i solen halv sju på morgonen, var väldigt lite folk i rörelse och man kunde bara vara. Var framme i Sävar vid 07.35 och jag klev in i ett nyvaknat hem. Pappa Lars hade vaknat sekunderna innan jag öppnade dörren och samma med Agnes tror jag. Emma och Elmer låg och drog sig tills Agnes vaknade och efter det klev alla upp. Morgonen började med välling och självklart blev det bus efteråt. Pappa kom ut där vid nio tiden och efter det for Emma och Lars iväg på sin mini semester till Sundsvall. Agnes blev lite gnölig och ville ha ryggsäcken också som mamma och pappa men sen blev det lugna gatan. Eller ja, lugna och lugna, det blev bus för fulla muggar. Innan lunch tog vi oss en promenad till affären och på vägen hem fick Agnes oss vuxna att springa. Ja, nu blev det mer lätt jogging men det blev mycket motion på vägen hem. Lite måste man ju hänga med, eller hur morfar? Eve kom ut där vid 14 tiden men då låg jag och halvsov uppe med Elmer, han ville först inte vila alls men fick han att vila litegrann i alla fall. Det är ju inte konstigt att det blev konstigt då varken mamma eller pappa var hemma. Här kom storamoster och skulle dela storsängen, hur ska det gå tänkte han nog. Dagen fortsatte med bus,lek och glada miner. Hux flux blev det läggdags och läggningen av båda barnen gick bara bra, Agnes fick upp oss till rummet två gånger för hon saknade något men sen somnade hon och det var i ungefär tolv timmar den stintan sov fick jag höra i morse när jag kom tillbaka. Jag gick till mamma ett tag efter att dom hade somnat och där satt vi uppe en stund innan sängdags. Jag hoppades på att få sova men vaknade flera gånger, dummade mig och sa att det var mina modersinstinkter, barnen hade kanske vaknat då jag vaknade. En av gångerna hade faktiskt Elmer vaknat så jag kanske inte är helt ute och cyklar.
Idag kom jag tillbaka där vid åtta snåret och det blev glada miner. Barnen åt välling och myste med Eve även om Agnes ville ha flaskan skakad mer än en gång. Tror hon gillar att få uppmärksamhet från tre stycken, men vem skulle inte göra det? Idag blev jag bara där cirka fyra timmar dock. Imorgon åker jag till Åsele och här hemma har jag haft massa sysslor att göra innan morgondagen. Har turen att få åka bil både till och från Åsele då pappa, Kajsa, Emil och Eve åker till Vilhelmina imorgon och även kommer till marknaden på söndag. Känns perfekt att få spara busspengarna till något annat som till exempel mat eller så. Tycker det är hemskt hur dyrt det är att åka buss. En vuxenbiljett går loss på runt 190 kronor för 16 mil. När jag åker tåg åker jag en tur på 45-50 mil billigare. I och för säg åker jag på ungdomsbiljett men det brukar inte skilja så mycket.
Från en plats till en annan, så ser mitt liv ut just nu men det är ju inte helt fel det heller. Hoppas på trevligt väder nu i helgen då det blir både att gå på marknad och så öltält på kvällen. Vi har även planer på att grilla så då vill vi gärna ha uppehåll i alla fall. Ska bli riktigt roligt att träffa Birgit igen då vi ses ganska sällan. I och med att jag och Britt-Mari har känt varandra i snart tio år så har Birgit blivit en extra mamma för mig. Hur bra har man det inte då?
MonTue
I måndags spelade vädret spratt med mig mer än en gång. På förmiddagen hade jag planerat att ta en promenad ner på stan då jag hade glömt att lämna in ett papper men nej det spöregnade. När jag klev på bussen sken solen, se där ja! Nere på stan ordnade jag mina ärenden och tog bussen hem igen. Vädret gjorde mig även väldigt trött, innan jag åkte till stan så blev det en vila på ungefär en timme och sen när jag kom hem igen fick det lov att bli en sån vila igen. Senare under kvällen hade jag planerat ännu promenad ner på stan men även den sköts upp på grund av spöregn. Däremot så lät jag inte spöregnet stoppa mig från att se lillebrors band Extrakt spela och dom var lika bra som alltid fastän dom såg ut som små blöta hundvalpar. Tänk på cocker spaniels som spelar thrash metal, ungefär så såg dom ut. När spelningen var slut vad kom fram då om inte solen? Sagt och gjort, jag promenerade hem och äntligen fick jag min promenad. Det kändes riktigt härligt att knäppa upp regnjackan och gå hem i ett nytvättat Umeå som luktade regn och sommar.
I tisdags åkte jag ner till stan ännu en gång och mötte upp mamma. Vi tog oss en stadsdag tillsammans då det inte händer så ofta. Vi började med att äta lunch tillsammans och sen skulle jag gå och kolla på ett par skor. Har inga sommarskor som sitter fast på foten så ville hitta något enkelt och inte för dyrt. Veckan innan såg jag ett par svarta tygskor med nitar på som passar perfekt både till vardags och fest så dom ville jag prova. Som tur var satt dom som ett smäck på foten, kommer säkerligen på skavsår men då är det ju bra att det finns skavsårsplåster. Förutom tygskorna hittade jag även ett par svarta boots med lite högre klack, även dom satt som ett smäck så nu får även jag komma upp från jordytan litegrann ibland. Nu kan mina inköp räknas som onödiga och så vidare av vissa men det är upp till dom. Det är sällan jag tar mig råd till skor som passar både till vardags och fest. Som med byxor nöter jag tyvärr skor väldigt snabbt också i och med att jag går inåt med hälarna. Sen så blev slutsumman inte farlig alls, Skopunkten är ju så bra att dom har kampanjen; Köp tre, få billigaste gratis och så köp två få billigaste paret till halva priset. Blev att mamma köpte ett par också så då delade vi på gratis paret prismässigt sen så hade jag även lite bonus. Har fått två par skor för priset av ett ungefär kan man säga och det är alltid lika kul att lyckas få till ett bra klipp när man väl köper sånt som skor eller kläder till exempel. Förutom att jag kom undan billigt med skorna så hade jag det också så lyxigt att jag hade fått med mig matlåda hem från Britt-Mari då hon åkte till Åsele redan i måndags. Har haft mer problem med ledvärken sen i lördags ungefär och i tisdags gjorde det ont bara att hålla i en gaffel så det var guld värt att kunna slänga in mat i mikron. Hade planerat en tidig kväll i och med att jag skulle åka till Sävar redan med 07.05 bussen men mina grannar fick för sig att det var lill lördag och det var ett himla liv halva natten och på grund av det blev Mirabelle orolig så hon lät inte mig sova heller. Fick då sova minst två timmar i sträck i alla fall och det är ju bättre än ingen sömn alls.
Köttkorv
I söndags åkte jag hem till Britt-Mari som planerat men först så började min dag med Furix. Ibland vill mina vätskedrivande fungera och i söndags gjorde dom det ännu en gång. Gången innan tappade jag som sagt 1,7 kg enbart i vätska och nu i söndags tappade jag 1,1 kg. Att det är enbart vätska vet jag eftersom jag väger mig innan jag tar dom här tabletterna. När det kändes som att jag hade gått färdigt på toaletten så begav jag mig till bussen. Väl framme hos Britt-Mari så städade hon på övervåningen så jag satt mig där nere och kollade igenom lite tidningar. Efter det bar det av till affären innan det blev middag och vilken middag sen, den satt som ett smäck i magen kan jag lova.
Kvällen fortsatte med film och vi valde att se Den magiska leksaksaffären, har alltid velat se den men har alltid missat början när den har gått på tv. Inte visste jag att Britt-Mari hade den ståendes i hyllan hemma, men men, nu vet jag det, haha. Den är helt klart sevärd för barn så som vuxen. Jag blir ju som sagt aldrig riktigt vuxen. När kvällen började närma sig natt tog jag sista bussen hem och vilken bussresa sen. Fastän jag hade igång musik i lurarna så hörde jag hur en kille började gorma och ha sig mot en tjej innan han klev av. Nu känner jag igen alla tre som åkte och dom brukar oftast åka alla tre tillsammans när jag lyckas åka samma buss. Av någon anledning så sätter sig vissas ansikten på minnet. Ibland behöver jag bara se en person en gång och sen glömmer jag inte bort människan.
En perfekt söndag, god mat, underbart sällskap och en liten promenad som grädde på moset.
Såg en fin bil under promenaden
Rensa
Imorse när jag vaknade klädde jag på mig och pratade lite med mamma innan jag gick vidare hem till familjen KPP. Där var alla uppe förutom herren i huset som kom hem sent efter en blöt kväll ute, däremot fick han kliva upp en stund efter att jag kom dit eftersom jag och Emma skulle vidare hem till pappa och Kajsa. Hann gosa lite med mina små hjärtan och oj vad det stärker själen att få se dom le mot mig. Jag och Elmer hann till och med ett lite dansnummer som vi nog kan döpa till skaka rumpa. Han älskar att man håller han i händerna och går med han än om hans ben spretar åt alla håll och balans inte är något han riktigt behärskar än. Det var även så vi dansade, höll han i händerna och buggade loss litegrann medan vi väntade på att pappan skulle komma ner. Framme hos pappa och Kajsa blev jag och Emma bjudna på frukost, vilket lyx. Goda frallor och kokt ägg sitter som ett smäck i magen innan man ska ta tag i att rensa förråd. Vi hann med väldigt mycket fastän vi tyvärr inte hann slänga allt skräp i och med att återvinningen stängde redan tolv vilket jag tycker är snäppet för tidigt, men men. Jag hade inte så mycket i förrådet och tyvärr hittade jag inte min docka som jag verkligen vill hitta. Förhoppningsvis finns den inne i lägenheten hos dom, jag hoppas hoppas hoppas. Det är bara en dock men den betyder jättemycket för mig, fick den av farmor och farfar. Med dockan hörde ett födelsebevis vilket jag hittade idag, där hade jag till och med skrivit ner min dockas namn. Jag fick en liten pojke och han döptes till Johan, lite roligt nu då jag är ihop med en Johan. Farmor hade också stickat kläder till min docka och för några år sen hittade jag alla plagg. Emma hittade sin flick docka så jag blev glad för hennes skull. Minns hur gott farmor och farfar skrattade åt hur mycket jag tog hand om min docka, till och med när vi åkte bil satt jag fast han med bälte. Vad jag saknar min farfars skratt, snart har det gått fem år. Nå, även om jag inte hittade dockan så hittade jag lite smått och gott som egna små sagor, någon gammal speldosa och så, det är ju också roligt att få ha kvar en stund.
Efter många om och men var vi iallafall så klar vi kunde bli i förrådet, då bar det vidare in för att bli bjudna på en sen lunch i form av varmkorv med bröd. Många kan tycka att det känns snålt när dom bjuder på varmkorv men jag älskar det! Enkelt och himmelskt gott, kan det bli bättre? När vi hade ätit klart och plockat undan fick jag skjuts hem till stan i och med att jag och Britt-Mari skulle ha en grillmiddag tillsammans. Först trodde jag inte att det skulle gå att grilla för elden slocknade efter någon minut då det blåste så mycket men efter sisådär tio minuter, en kvart så såg vi att det fanns en tapper glöd. Slängde på kotletterna och längtade tills middagen även om jag hade ätit en sen lunch och oj så gott det blev. Efter maten tog vi oss en promenad till Ica Berghem och handlade lite, mest av allt var vi ute efter en liten promenad. När vi kom igen bjöd Britt-Mari på en ny sorts glass, ska vara att man kan göra mjukglass hemma. Den påminde mer om vanlig glass och smälte fortare än mjukglass men god var den i alla fall, det kanske är det viktigaste? Sen blev det inte många knop gjorda vill jag lova. Mycket skratt och prat har vi då hunnit med i alla fall och imorgon blir det mer eftersom jag ska hem till Britt-Mari och äta middag. Hos henne står det köttkorv och hemmagjort potatismos på menyn, mums! Nu kan man ju tro att jag inte gör så mycket mer än att äta hela tiden men det gör jag faktiskt. Apropå annat än att äta. Jag tappade ju allt som hade med squats och hantlar att göra för ett tag sedan. Missade någon dag och sen var det kört. Nu i veckan har jag dock kört 30 squats en dag och jisses vilken träningsvärk jag fick i benen. Det är ju nästan pinsamt då jag kom upp i att köra mer än 40 per dag i veckan. Det positiva med att man tycker att det känns pinsamt är ju dock att man kanske lyckas ta sig i kragen igen och köra på.
Käftsmäll
Minns knappt vad jag gjorde i torsdags men det var nog inte så mycket som hände ärligt talat. Jag mötte upp Britt-Mari nere på stan som bestämt och där gick vi runt och gjorde hennes ärenden. När vi var klara kände jag hur min halsbränna började hälsa på så vi gick vidare mot Kafé Station där jag tog en skagenmacka, oj så god den var. Har varit utan mina halsbränne problem ett bra tag men nu under min andra jobbvecka uppe i norr så kom den tillbaka, gissa om jag blev irriterad. Innan jag hinner känna hunger så kommer halsbrännan och hälsar på, jätteroligt, jag skrattar nästan ihjäl mig. Nej, nu ska vi vara positiva. Senare under dagen när vi kändes oss färdiga i kropp och själ så bestämde sig Britt-Mari för att bjuda mig på Costas. Det var praktiskt taget folktomt där medan det var knökfullt på Allstars, det är med all säkerhet den stora uteserveringen som lockar där, själv så sitter jag gärna inomhus faktiskt. När vi var mätta och belåtna så tog vi bussen hem till mig och ja, vi tog det bara lugnt. För mig blev det en tidigare natt än vanligt i och med min planerade Sävar tripp morgonen därpå.
Igår möttes jag av samma fina väder på morgonen så även nu tog jag en promenad till sjukhuset för att hoppa på bussen där. Hoppade även av vid Ica som sist för att köpa med mig lunch. Köpte även med mig en Ben & Jerry till Lars i och med hans födelsedag. Ja, nu är ju inte glass så speciellt kanske men utan idéer och utan ett välfyllt konto så funkar det fin fint. Det är ju faktiskt tanken som räknas även om det är diamanter eller lerkakor eller hur? När jag hade lunchat tillsammans med familjen KPP och dom gått för att vila så gick jag vidare hem till mamma för att hjälpa henne med Hope. Hemma hos mamma har vi katterna Melody och Hope, dom fyllde också år, sju år om jag inte minns fel. I alla fall, Hope får ofta hemska tovor och den här gången var det rejält så det rådde vi bot på genom att raka bort lite päls, snyggt blir det inte men hon mår så mycket bättre. Apropå må bättre, innan jag gick iväg till mamma fick jag se mitt antagningsbesked. Jag fick tyvärr inte komma in på universitetet och jag känner mig jättebesviken ärligt talat. Svarade däremot ja till reservplatser på båda utbildningarna så nu är det bara att vänta till andra antagningsbeskedet. Det första var som sagt på Lars födelsedag igår, det andra är på min och Johans årsdag den 6 augusti, hur fult är inte det? Tyvärr kan jag inte rå för att jag känner mig lite misslyckad men samtidigt vet jag att det inte är så. Kollar man på siffrorna så är jag ju inte ensam om att inte ha kommit in, men i alla fall, det här har varit mitt mål i två år och jag kände mig så nära. I år har det varit 64975 behöriga som sökte till Umeå Universitet och av de sökande antogs 25543 stycken. Så, ensam är jag verkligen inte men ändå känns det som ett slag i magen. Det är bara att hålla tummarna nu, annars får jag helt enkelt vänta och söka till nästa höst. På väg hem till mamma mötte jag pappa som fick mitt tråkiga besked och sen var det bara att föra det vidare till mamma när jag var där. Nu var jag inställd på att inte komma in så smällen tog inte lika hårt som den kunde ha gjort men nog hade jag hoppats. När vi hade hjälpt Hope med pälsen så tog vi oss varsin styrkande Baileys, ja tröstetår som man kan kalla det även om det inte är så seriöst med just ordet tröst. Efter några rysningar, ja, jag får hyrven ibland av likör av någon anledning, då gick vi i alla fall en sväng på affären och när vi kom tillbaka så gick jag vidare hem till familjen KPP. Där blev jag bjuden på middag och sen ramlade gästerna in till Lars födelsedagsfika. Senare mot kvällskvisten så for Lars, hans syster och Emil till stan för att fara på krogen. Själv så stannade jag kvar hos Emma ett tag innan jag gick hem till mamma för att sova över. Det blev inget förrådsrensande efter kalaset så det sköts upp till lördag förmiddag. Liksom, livet kan inte stanna upp bara för att man fått en liten käftsmäll, det är bara att vända andra kinden till och köra på. Med stödet från nära och kära klarar man praktiskt taget allt.
Min tidiga födelsedagspresent uppskattades av Mirabelle också
Början
Nu har snart början på min första vecka hemma tagit slut, nu är vi ju i mitten och snart är även denna vecka slut. Det är hemskt hur fort tiden går ibland även fast man tycker att man inte gör någonting.
I måndags åkte jag som sagt hem till Sävar. Klev upp runt halv nio på morgonen och gjorde mig i ordning innan jag tog en promenad till sjukhuset där jag fyllde på mitt busskort. Var skönt att passa på att ta en liten promenad i och med solen som sken, däremot så var det bara solen som var varm. Framme i Sävar så hoppade jag av vid Ica för att handla med mig lite lunch hem till familjen KPP. Väl framme hos dom möttes jag av synen att Emma, Agnes och Elmer satt utanför dörren på asfalten och var konstnärer, ja, Elmer ville som mest smaka på grus men dom andra hade ritat så fint. Det är nästan hemskt hur fort barnen växer när man är borta, speciellt Elmer utvecklas för fulla muggar. Nu har vår lilla prins börjat kunna dra sig upp ståendes, han kryper på sitt eget lilla grodvis och han älskar att vinka. Vi började vår dag med att äta lunch tillsammans innan det var dags för att vila. Jag brukar passa på att vila nere på soffan beroende på hur jag har sovit och den här gången var det vilo dags för mig. Men vad kommer precis när jag håller på att somna? En fluga! Vad är det med flugor och människor egentligen? Dom vill alltid surra runt omkring en för att sedan landa på något jobbigt ställe den här gången i mitt öra. Det var den vilostunden det. Lite senare när alla vaknat så kom mamma och Eve förbi. Då fick Agnes visa sin nya koja ännu en gång och oj så hyperglad man kan vara över något nytt. Hon blev som skogstokig om man nämnde kojan och sprang direkt till altanen för att få visa. Blev mycket prat och bus och lite senare när vi hade ätit mellanmål så kom även Lars hem. Till middag blev jag bjuden på leverbiff med ris, brunsås och lingonsylt. Jisses, det är snudden på himmelriket! Senare på kvällen kom också pappa, Kajsa och Emil ut på besök så då fick jag ju träffa hela min familj på en och samma dag, perfekt va? När barnen hade börjat lägga sig så gick jag och Emma över till pappa för att hämta lite gamla påslakan och så fick jag testa lite kläder som Kajsa skulle skänka bort. Tack så mycket för kläderna Kajsa! Sen blev det bråttom hem till familjen KPP igen, Emma hade glömt bort att det skulle komma ut en kille och kolla på en vagn som dom har haft till salu. Vagnen blev såld och inne blev det film med Lars och Emil. När filmen var slut så fick jag skjuts hem av Emil och Lars. Det är ingen hemlighet att jag är besviken på länstrafiken sen dom ändrade bussturerna och tog bort nattbussen till exempel. Nu är senaste bussen till stan på sommaren klockan 20.00. Men hallå? Dom har en buss som går från stan 21.55 så varför inte ha kvar 21.15 som kommer in till stan 21.45? Nej, jag är verkligen besviken. Förutom besvikelsen så hade jag en jättefin dag och kväll hemma med dom mina.
Igår mötte jag upp Britt-Mari nere på stan då hon hade några ärenden. Kände på en gång; Jisses! Det märks verkligen hur annorlunda livet där uppe är mot för här. Ja, vi var ju in till Gällivare och så men inte att man gick på stan som jag gjorde nu då igår. Människor och fordon överallt, kändes som dag och natt mot för hur jag har haft det. Ja, vi har ju praktiskt taget alltid haft besök och så men på stan är ju dom flesta okända ansikten som stressar förbi bara. Det blev några timmar på stan och det är ju motion det med i sig så det är ju välkommet. Kvällen fortsatte som vanligt med mycket prat och mycket skratt som vanligt. Blev en väldigt sen natt i och med att jag har stora problem att ta mig i säng nu då jag inte är med Johan. Det är jobbigt att ha en stor säng och veta att han inte kommer hem och lägger sig. Sov ju ofta själv i och med hans jobb nu då jag var uppe men då visste jag ju alltid att han skulle komma hem. Men men, tillslut kommer jag väl att kunna slappna av litegrann, jag är ju van det här även om det är väldigt jobbigt nu när jag nyligt åkt ifrån han. Nej, nu ska jag inte fastna i en sån spiral igen. I natt ska jag lyckas att gå och lägga mig i tid. Hur jag än gör så är vi ju ifrån varandra ett tag ändå.
Idag har det då inte hänt många knop. Något trevligt är i alla fall att mitt vätskedrivande hjälpte den här gången och jag fick tappa 1,1 kilo efter att ha sprungit på toa några gånger. Det är ingen hemlighet att jag går upp varje gång jag är uppe hos Johan. Det är väldigt tråkigt i och med att jag nådde mitt mål och sen svällde upp igen både i vätska och fett, men men, det är bara att ta nya tag och sköta sig nu då man är hemma igen. Ärligt talat så sköter jag mig väl inte perfekt nu heller men det är så svårt ibland. Jag vet, man ska bara göra det, man ska inte gnälla och så vídare. Usch vad jag känner mig negativ just nu när det gäller mycket och ja, nästan allt men det är som sagt bara att ta nya dag. Imorgon är en ny dag och då är det bara att tänka ljusa tankar. Förutom att jag har duschat idag så har jag även lagat korvstroganoff och så tvättat litegrann. Kände tidigare idag att det var dags att ta tag i livet litegrann. Imorgon ska jag vara med Britt-Mari och vi ska mötas upp på stan ännu en gång då hon har lite mer ärenden. Sen dagen efter det, ja då är det fredag. Ska åka hem till Sävar och börja rensa lite i pappas förråd, förutom det så fyller Lars år och även mammas katter. Men det är inte bara det heller, på fredag är det tänkt att jag ska få veta om jag har kommit in eller inte på något av mina val på universitetet. Tror det är därför jag känner mig svamlig inombords också. Det börjar närma sig ett svar och samtidigt som man vill tänka positivt så vill man inte det ifall man inte kommer in alls. Ja, den som lever får se på fredag. Ska vara tyst nu så att papegojan i mig inte kikar fram allt för mycket. Wish me luck!
Fick en liten blomma av Agnes
Coming home
I söndags åkte jag hem som planerat än om det var jättejobbigt. Samtidigt som det var jättejobbigt var det jätteskönt. Det är nog många som inte kan förstå hur det sliter i hjärtat på en när man lever så som jag och Johan lever. Våra liv är även så olika att det nästan kan kännas som en spark i magen ibland. Vi lever i två helt olika världar och det märks ju väldigt mycket när man åker emellan. Det går inte ens att förklara hur jobbigt det är tror jag, men varje gång vi åker ifrån varandra så fattas det en stor bit. Ja, nu kan jag ju inte tala för Johan i och för sig men jag vet att det är väldigt jobbigt för han också. Vi förväntar oss ju att den andra ska ligga bredvid i sängen, att vi ska kunna pussas god natt, att vi ska kunna hålla handen tills vi håller på att somna. I natt skrev jag till Johan att jag saknar hans skuldra i mitt öga. Även om jag blir väckt flera gånger av att Johan rör sig mycket i sängen så vill jag inte byta ut det mot en tom säng. Jag kan inte slappna av när han inte är i samma säng, det går bara inte.
I alla fall, i söndags packade jag klart medan jag lät Johan sova vidare då han har varit ute i ren skogen väldigt mycket. Lite senare under dagen åt vi lunch tillsammans och sen åkte vi till Hakkas med Aila för att handla hem lite och så för att jag skulle handla med mig lite att ha på tåget. När klockan började närma sig avgångsdags skjutsade Johan mig till Nattaavara där vi blev sittandes i deras lilla väntrum ett tag i och med att tåget blev en kvart försenat. Tänker fortfarande på hur Johan låg i mitt knä och jag strök över hans hår, det är såna stunder jag aldrig vill glömma. Jag håller tag i dom och ser till att dom inte försvinner. Tillslut kom tåget och det var dags att få en sista kram och puss. Då mer än någonsin sliter det i hjärtat, jag är förundrad över att mitt hjärta fortfarande sitter kvar i bröstet och slår varje dag. Båda tågresorna gick bra och när jag närmade mig Umeå så möttes jag av sol men jag kunde inte riktigt njuta av det eftersom det kändes så molnigt i alla fall. Jag hade ju lämnat min sol kvar uppe i Purnu, hur går det ihop? Framme i Umeå så ringde jag en taxi, orkade inte slita något mer med min tunga väska som till och med Johan har kommenterat vikten på. Tänk då jag som har fått lyfta den in och ur två tåg! Hade dock tur i Boden, mitt tåg från Nattaavara stannade precis vid vagnen jag skulle åka i. Hemma i lägenheten så var Britt-Mari kvar för att umgås med mig, sen hade hon nog svårt för att lämna Mirabelle. Visst är det förunderligt hur snabbt man blir van vid att ha djur intill sig? Jag har ju samma problem när jag lämnar djuren hemma i byn. Vi hann med mycket prat och skratt innan sista bussen gick för Britt-Mari och hon hann även överraska mig för mamma och pappas räkning. I sovrummet hade hon ställt upp en för tidig födelsedags present från mamma och pappa. Fick veta i fjol på min födelsedag att min födelsedagspresent var slut så jag skulle få den i år i stället. Vad visste jag inte och inte kom jag ihåg det nu heller att jag skulle få det tänkta i år. Jag trodde först dock att Mirabelle skulle ha klöst på den nya sängen eller något så öppnade inte dörren med glädje, haha. Så, vad stod inne i mitt rum? En rosa baden baden! Såg en i fjol och sa att en sån vill jag ha på balkongen. Nu är ju inte jag en sån som solar men tänk hur skönt det är att kunna få halvligga ute på balkongen och läsa en bok till exempel? Tack så mycket för presenten och tack så mycket för kattvakten och allt som hört där till! Kärlek, kärlek, kärlek!
Blev en sen kväll men inte allt för sen eftersom jag planerade att åka hem till Sävar dagen efter. Jag har saknat min familj så mycket så att få träffa dom så fort som möjligt var en självklarhet. Som sagt, det är så skönt att vara hemma men nu har jag ju två hem och var jag än är så saknar jag ju alltid det andra.
Kentajärvi
Kentajärvi
Igår var det kalvmärkning i Kentajärvi som stod på schemat. Tidigare under dagen bjöds det på renskav och potatis här hemma vilket alltid smakar himmelskt, jag älskar renskav och potatis. Med oss från morgonen hade vi lilla Elias då mamma och pappa var på en undersökning med en av tvillingflickorna. Han är allt en liten busråtta den killen och oj så mycket jag saknar Agnes då jag umgås med han. Det känns lite som att dom är av samma skrot och korn ibland. Senare under dagen blev det dags för att äta middag innan det var dags att bege sig ut i ren skogen men jag fick lov att stanna hemma. Min kropp sa upp sig, värken tog plats i ryggen, i huvudet, i äggstockarna, ja överallt kan man nog säga. Jag mådde illa, jag kände mig lite febrig och så vidare, det blev verkligen allt på en gång. Kändes jättetråkigt att behöva stanna hemma men samtidigt så är ju hagen en bit bort. Jag älskar verkligen att vara med på kalvmärkningarna även om jag inte orkar vara med lika länge som många andra. Innan Johan far sa han dock åt mig att ringa om jag blev piggare, då skulle han hämta mig. Några timmar senare kände jag mig lite bättre även om inte tillräcklig men jag kände att det fick bära eller brista! Ringde Johan som sa att han var en timme bort så han beordrade mig att vila lite. När jag väl höll på somna så började jag drömma att jag blev överfallen av en björn i Kentajärvi, jag hade till och med ett blåmärke på handen av en björntass. I samma veva pep brandlarmet till då batteriet var slut, snacka om att jag blev rädd! Efter det var det kört, så fort jag låg ner så pirrade det i armar och ben, hela min kropp gick in i ett restless skede. Tillslut kom Johan och jag gjorde mig färdig och sen begav vi oss till Kentajärvi. Först dock vi med oss sladden däremot för att dra den efter fyrhjulingen efter promenadvägen till hagen för att få bort ojämnheter och sten. När vi kom fram till där vi skulle lämna bilen så kopplades sladden fast, jag tog på mig hörselkåpor och hoppade upp på fyrhjulingen och Johan satte sig framför för att köra till ren hagen som ligger fem kilometer in i skogen. Under färden blev det ryckigt och hoppigt i och med all sten men även geggigt i och med alla fyrhjulingsspår. Johan sa åt mig att kliva av och gå en liten bit för att slippa bli lerig, lite senare råkar han dock fara med skon mot mitt lår, jag blev alltså lerig i alla fall, haha. Men visst är det så, direkt man säger saker som akta, du kan bli smutsig, akta, du kan ramla och så vidare så händer det.
Efter en stund var vi framme vid Kentajärvi och klockan hann bli runt två om jag inte minns helt galet. Det är så underbart vackert i Kentajärvi med sjön och allting. Jag hann vara med på en märkning och vägning med en del av hjorden innan det var dags senare att få in en till. Men innan dess hann jag grilla korv, dricka fruktsoppa, äta en macka, en finsk korv och så smaka grillad färsk aborre som minstingen i familjen, Tobias, fångat. När det hade gått tre timmar började min kropp säga emot mig, både ryggen och knäna så det blev dags att börja tänka på refrängen för mig. Innan det såg jag som sagt på när dom släppte ut en del av hjorden och senare fick jag även höra och se när dom drev in nästa. Dom driver in renarna med hjälp av skotrar, hundar och rop. Det låter ungefär som ett gäng mänskliga hundar fast samtidigt började jag tänka lite på Ronja rövardotter också. Vi stannade kvar ett tag för att Johan skulle få ha lite koll på om dom hade några renar i den här delen, efter det skulle jag få skjuts hem. Det finns som sagt inget som slår ljudet från renarna, jag älskar det! Något annat jag älskar med Kentajärvi är att det finns ett utedass, med dubbelhål till och med. Minns jag rätt kallas hålen för fjöl men även något mer. Ja, utedass kanske inte är så mysigt men jag kan inte gå på toa ute i skogen så för mig är det perfekt. Sen att man måste gå över en bäck via stenar är ju inte helt fel heller, snacka om mini äventyr, haha. Tillslut bar det av hemåt och jag tror vi kom hem till huset vid sju tiden på morgonen. Vi åt tillsammans innan Johan åkte tillbaka och jag gick och la mig. Vaknade om vart annat och tänkte kliva upp men jag hade ju bara sovit någon timme, någon måtta fick det ju faktiskt vara, sova bör man. Som vanligt ligger jag och väntar på att Johan ska komma hem, till och med drömde att han kom in i sovrummet. När jag klev upp välkomnades jag av synen att Nikka hade tagit en av mina arbetsskor från sovrummet till hallen och så bitit sönder den, jättekul. Det positiva med det hela är att skorna inte var så dyra men tyvärr inte så nötta heller, jaja, så går det när man har en valp i huset som byter tänder och är lite understimulerad skulle jag tro. Tror klockan började närma sig runt 15 tiden då Johan, Aila, Tobias, Hanna, Pelle och Stina kom hem. Efter lite vila och mat åkte alla utom Aila tillbaka. Under tiden dom var hemma kom även Emma förbi så jag hann träffa henne lite extra nu innan jag åker imorgon, roligt roligt.
Ikväll har jag duschat och även börjat packa, kändes bättre att stanna hemma ikväll och ordna det mesta inför resan imorgon i och med att det inte finns några tider i ren skogen. Däremot så har jag bett Johan om att han inte ska komma hem alldeles för sent då jag vill hinna umgås på förmiddagen imorgon innan han ska skjutsa mig till tåget. Det är det enda kravet jag har haft på han den här veckan då han har varit i ren skogen, visst är jag snäll? Haha, skämt åsido men som jag har skrivit tidigare, jag visste om det här innan jag åkte upp därför har jag inte försökt ändra på något i hans schema även om jag har bett om morgondagen, att vi får vara vi helt enkelt.
Blev tyvärr inte så mycket bilder på renarna men hellre det än många dåliga bilder. I och med farten i hagen så blir nästan alla bilder suddiga vilket inte är så roligt. Helst av allt måste man vara på plats själv i en ren hage och fånga upplevelsen med hjärtat.
Tredje veckan som lapp
Ja, tidsmässigt så har jag varit här uppe i tre veckor nu. Imorgon åker jag hem till mitt och jag hoppas verkligen att det inte strular allt för mycket med tågen, det vill jag inte. Har varit en lugn tredje vecka då Johan mestadels har varit i renskogen och jag har dolat på här hemma i huset väntades på han. Av någon anledning kan jag inte riktigt slappna av förens han är hemma även om han går och lägger sig när jag kliver upp. I måndags var vi som sagt i Liikavaara på en liten kalvmärkning innan det bar av ut i ren skogen igen för han. I tisdags var det Alpnaerings party hemma hos Hanna. Där fick vi prova på citronmeliss te, ja nu dricker ju inte jag te annars men har faktiskt beställt just citronmeliss te då det ska vara bra. Det ska vara både lugnande och stärkande vilket jag tycker låter jättebra. Vi blev även bjudna på goda tårtor som vanligt och kvällen var väldigt trevlig som alltid med mitt gäng. Vad har då jag gjort mer? Ja, det står lite stilla men under veckan som gått har jag träffat två av Johans fastrar med deras respektive, det har varit riktigt roligt att få träffa så många nu under den här tiden.
I torsdags klev jag upp tidigt för att följa med Aila och handla i Hakkas, först av allt släppte vi av Axel vid hans sommarjobb, sen åkte vi vidare till Skröven där vi träffade en av Ailas systrar och hennes karl. Efter det åkte vi vidare till Storberget där vi träffade ännu en syster. När vi kom tillbaka till Hakkas handlade vi inför middagen som skulle bestå både av min kinagryta och så en indonesisk gryta som vi blev bjudna på i fjol på Emma och Sebbans bröllop. Vi blev över tio stycken som åt tillsammans och det var riktigt trevligt. Lite senare efter middagen bytte jag och Aila om för att åka hem till Johans tredje faster som fyllde 70 år. Där blev vi bjudna på sill tårta, tårta, kakor, taco paj med sallad, vin, öl, baileys och mycket mer. Var väldigt många okända ansikten där för mig men kändes roligt att få komma ut och hitta på något istället för att bara gå hemma och vänta på Johan. Ja, nu har jag ju kunnat hitta på små saker att göra utan han också men blir ju aldrig lika roligt.
Tiden går fort när man har roligt, imorgon ska jag som sagt hem och samtidigt som det är jätteskönt så är det jobbigt också. Fick höra nyligt att det känns som att jag bara har varit uppe en vecka och ja, varför ska jag åka hem? Känns väldigt roligt att få höra att man är så önskad här uppe också men givetvis måste jag ju hem till min familj där hemma också. Jisses vad jag saknar dom.
Mannen som talar med hundar
Liikavaara
Ja, nu är jag lite osäker på namnet på platsen där vi var, finns en by in mot Gällivare med samma namn men nu var vi ute i skogen efter en annan väg. Förhoppningsvis stämmer min rubrik men även om den inte gör det så vad gör det om 100 år?
Igår kväll for Johan ut i renskogen där vid 23 tiden, han kom hem igen där mot fem tiden på morgonen. Ikväll for han vid 21 så får se hur länge han blir ute. Nu finns det med all säkerhet dom som kan anse att Johan är dum som far ut i renskogen i flera timmar nu då jag är här uppe men dom tankarna kan man sudda bort på en gång. Jag visste redan innan jag bokade min resa hit upp att kalvmärkningen skulle börja. Vad vore jag för människa om jag sa till Johan att han banne i mig får stanna hemma med mig då jag är här? Vem är jag att säga till någon att inte göra det personen älskar. Vi har ju ändå jobbat båda två mina två första veckor här uppe så det blir inte så annorlunda mot för första veckan då han jobbade natt. Jag själv skulle vilja följa med till renskogen men i och med att jag inte orkar med samma timmar så går det inte alla gånger, speciellt nu när jag har så ont i ryggen så vill jag inte riskera att bli sämre. Vore bara jobbigt för Johan att behöva tänka på mig också medan han ska jobba i skogen för det är allt annat än lugnt när det väl drar igång. Dock som början på inlägget visar så var jag iväg en sväng med Johan och hans pappa Bertil idag till Liikavaara, vi for en lång bit efter en skogsväg med pickisen innan vi var framme vid en mindre ren hage. Ja, långt och långt var det väl inte men kändes så. Så idag trotsade jag min rygg och följde med på en mindre kalvmärkning med ungefär 300 renar. Vi var där i ungefär två timmar, dom hade inga renar där och Johan behövde vila inför i natt så vi åkte hemåt. Man kan tycka att det ska vara stressigt när alla renar dundrar förbi och ropar på varandra. Minns inte vad det heter när renar gör så men det påminner om ordet roaking kanske. Någon som är insatt får gärna tillrättavisa mig då jag inte alls minns klart och tydligt hur det heter och verkligen inte vet hur det stavas. Men i alla fall, det är inte stressigt ett endaste dugg, ja, inte om man som jag står och tittar på. Direkt jag kliver in i hagen blir jag rofylld. Jag älskar att se hur dom dundrar förbi mig med bara någon millimeter, jag älskar att höra hur vajorna och kalvarna letar efter varandra. Blev inga foton den här gången, det är ingen idé när det är sån far på dom små liven. Filmade däremot en snutt då jag inte kan få nog av ljudet som vissa nog kan anse som oljud.
