Simply the best

Har hunnit vara hemma ett tag nu efter kvällens spelning, egentligen borde jag tvätta bort ansiktet och tvätta ur lockarna i håret. Givetvis måste jag duscha ikväll igen för att kunna få lika fina lockar imorgon, det blir en billig permanent när man bara flätar håret blött men tyvärr måste man duscha håret väldigt ofta beroende på hur länge man vill ha lockar. Ikväll har jag och Britt-Mari varit på min lillebrors spelning med hans band Extrakt. Innan spelningen började så dök även lillasyster och lillkusin Angelina upp på plats så vi har umgåtts med de. Vi fick även skjuts hem av de vilket var riktigt snällt, jag kom hem ungefär samtidigt som bussen skulle ha gått från stan. Känns som att det var lite mindre folk än sist jag var på en spelning men det gör inte så mycket då vissa Sävar pojkar blir ganska vilda på själva golvet. Sist fick jag ett sår på foten på grund av en moshpit men den här gången kom jag undan med en öldränkt arm. Får höra mer än en gång att det inte är min musiksmak ibland då man har pratat med folk man känner men vad gör det egentligen, det är ju min lillebror som spelar. Jag må kanske inte vara frälst i metal och alla dess namn men Extrakt kommer jag alltid att tycka om. Är inte med vid varje spelning men när jag kommer så brukar jag ha med en dricka till lillebror, dock hade han fått en av pappa nu också men det blir ju bara dubbelt upp!

 

Tidigare idag så åkte jag ner på stan med Britt-Mari då hon skulle ordna doppresenter inför imorgon men först av allt åt vi lunch då båda var väldigt hungriga. När vi hade gjort klart våra ärenden så åkte vi hem till Britt-Mari för att hämta hennes klädombyte och efter det bar det av ner på stan igen för att möta upp mamma. När vi därefter hade gjort klar våra ärenden nere på stan åkte vi och handlade till kvällens middag som blev kött och potatisgratäng. Hade en creme fraiche hemma vilket kändes perfekt då jag kunde göra en kall bearnaisesås från alpnaering. Är osäker på hur det stavas men googlar ni hittar ni säkerligen rätt stavning. Testade på en ny sminkning inför ikväll, körde på svart och turkos inspirerat. Behöver jag säga att jag hade mina nya byxor? Efter att ha använt de i en halvtimme så behöver jag inte använda sängmetoden längre, perfekt! Har fotat min sminkning för att visa hur nöjd jag blev men såg nyss att jag missat några hårstrån så är väl påväg att få ett ögonbryn istället för två. Kommer att visa upp den bilden iallafall. Då min blogg är ganska liten så behöver jag ju inte oroa mig för skvallerbloggar som ska snacka skit om mitt håriga ansikte, haha. Nej, nu borde jag sätta fart och hoppa in i duschen. Kan inte lägga mig allt för sent då jag åker till Sävar vid halv tolv imorgon och ska ju helst vara fixad och klar innan jag kommer till Sävar. Ska försöka att fota på dopet imorgon annars får ni helt enkelt vänta tills jag får tag på andras bilder men någon bild ska jag kunna ta. Jag fotade på Agnes dop med Emma och Lars systemkamera så får se om de vill att jag ska ta hand om den den här gången också. Ring klocka ring, nu ska gossebarnet bli välsignat!

 

Den här torsdagen har gått i lugnets tecken av någon anledning. Fick ju som sagt inte sova så som jag ville så blev väl lite extra seg pågrund av det skulle jag tro. Tror jag hade nattlinne på mig tills klockan började närma sig middagstid, pinsamt kanske men sant. Även om dagen började lugnt så har jag gjort destomer nu ikväll, har tvättat, bäddat rent i sängen, duschat och så slagit in Elmers doppresent. Man kan ju undra varför jag inte gjorde något av det tidigare idag istället för att bara slå dank, så varför? Jag vet inte och kommer inte på något bra svar för den delen heller. Fast jag har inte bara slagit dank ändå, har läst ut en till av Isfolket böckerna, bara sex stycken kvar nu. Verkar vara min fjärde omgång med dessa böcker och den här gången har det tagit lång tid att börja närma sig slutet. Mamma blev lite chockad då jag sa vilken bok jag var på sist hon var här, hon tänkte; du fick ju nyss böcker av mig? Men sen så hämtade jag ju fler nu helgen som var. Är i grund och botten mammas böcker så brukar låna hem några stycken åt gången då det är 47 böcker. Så, varför är jag inte klar redan? Jag har valt att läsa böckerna under skollov, längre resor, helger eller liknande då jag helt enkelt inte kan sluta läsa om jag börjat. Passar på att läsa ut böckerna nu medan jag är arbetslös. Hade jag läst under tiden som jag studerade hade jag nog inte fått samma betyg som jag har fått, så bra är böckerna.

 

Apropå det så ska jag nog ta och börja läsa lite på bok nummer 42, nu är tiden slagen i serien och det är alltid så spännande att komma dit. Av någon anledning minns jag mer från början av serien och mitten än av slutet. Kanske för att det ska bli så spännande som det är? Får ni chansen att läsa Sagan om Isfolket så ta den! Som första bokens namn så blir man trollbunden av denna serie.

 

 

Fick en kommentar om att sängmetoden gör så att tyget slits sönder snabbare och att de går sönder fortare vid låren. Gäller det också fastän man redan har stängt byxorna innan man lägger sig ner på sängen för att dra upp dragkedjan?

 

 

Idag hade jag tänkt försöka sova väldigt länge men jag fick sova ungefär en kvart längre än igår och jag har vaknat flera gånger. Jag och min sömn är aldrig riktigt överrens med varandra av någon anledning, har sovit dåligt i flera år. Nu är det torsdag och det betyder att det snart är helg, ja fastän man är arbetslös ser man fram emot helgen just för att då får man vara ledig då behöver man inte tänka lika mycket på sin jobbsituation. Som sagt, det är torsdag idag ifall ni glömt det redan tänkte jag. Mötet på min praktikplats var i tisdags och hon har fortfarande inte hört av sig. Känns inte så roligt att jag ska vara den som måste höra av mig för att få ett svar inom en snar framtid istället för att behöva gå och vänta. Man känner sig inte lika, ja vad heter det? Eftertraktad? Det är bara att fortsätta kämpa helt enkelt.

 

Imorgon ska jag och Britt-Mari fara på lillebrors spelning på Verket, jag orkade inte fara sist då det var i början på min förkylning och jag var som en gröt i kroppen. Känner även att jag måste fara den här gången för nästa gång de spelar har jag då inte råd att gå och se. Kan ni tänka er det? Min lillebrors band Extrakt ska spela på House Of Metal! Att gå dit går på runt 400 kronor tror jag. Jag är så stolt över min lillebror, när han håller på med sin musik så lever han verkligen upp. Delar med mig av en gammal bild, den är från hans första spelning. Håret är längre och ansiktet oftast lite lurvigare.

 

 

 Idag var dagen med ett stort D..eller ja något. Åkte ut till Strömpilen med Britt-Mari som sällskap då hon ändå slutade mitt på dagen. Jag hade via ett telefonsamtal redan hängt undan byxorna så var säker på att de fanns. Väl i affären bestämde jag mig för att lämna de större då det skulle ha blivit alldeles för stora redan efter någon minut och då överdriver jag inte. Tog hem den mindre storleken vilken är min vanliga och körde på a la säng metoden. Det är en metod som många flickor och kvinnor genom åren har använt. Jag har dock hört att vissa har lagt sig i badkar med vatten och så för att få på sig riktigt tighta byxor. För mig funkar sängmetoden, när jag använder mig av den kan ju folk tycka att man köper för små byxor men ärligt talat så kan jag behöva göra det på byxor som är a la hip hop efter en vecka men slimmade som attan efter en tvätt. Innan vi åkte hem gick vi dock in på Maxi då mamma hade bett mig köpa ut Längtan som de hade ett bra pris på. Samtidigt så letade jag reda på sodastreams smak jordgubb som är jättegod, smakade den hos min kompis Sara för sisådär två veckor sen och blev kär. Köp sodastreams egna smaker när det gäller att få fram eget bubbel vatten. Jag och Johan har testat ett märke som finns på Coop Forum och de smakar verkligen konstgjorda och..vidriga. När jag och Johan letade efter jordgubb förra veckan hittade vi bara jordgubb/citron men vi köpte hem den i allafall. Tyvärr så har ju citrusfrukter som citron och lime en talang att ta över smaken på allt annat och det vill man ju inte. När vi hade handlat klart så bar det av ner på stan där jag blev bjuden på en god lunch. Blev även bjuden på en bit choklad kaka så ja, jag har syndat. Jag har lite svårt att tacka nej när jag har energibrist tyvärr. Ska se till att sköta mig fram tills lördag nu då det är dop. Ska däremot se till att inte överdriva med fikat som man kan råka göra.

 

När vi skulle åka hem till mig så blev det att vi klev på vid Renmarkstorget och där såg vi en påse från Kronans droghandel kvarglömd på bänken. Snabb som attan gick jag dit och undersökte vad som var i. Någon hade glömt sina tabletter för akut ångest och jag kände direkt hur det sög till i magen. Kunde nästan känna av paniken som ägaren av påsen nog gjorde. Sen så är det verkligen inga tabletter som barn eller folk utan recept ska få tag på. Vi smällde två flugor i en smäll och gick raka vägen till apoteket. Båda kom på att vi hade ärenden där så då kunde jag passa på att lämna in påsen. Tror aldrig att jag har blivit så uppskattad för en sån tjänst som på apoteket. Hon som fick ta emot påsen blev överlycklig över hur ärlig och ädel jag var som lämnade in påsen så jag fick med mig en liten sollotion hem som kunde vara bra till våren. Sen gick hon till de som jobbar vid receptdiskarna och berättade om mitt ja nästan hjältedåd enligt deras ord. Det som kändes väldigt bra var att precis innan jag lämnade in påsen hade ägaren ringt och frågat om den så de kunde ringa upp på en gång. Känns väldigt bra när man kan göra goda gärningar, det här var min andra den här veckan. I måndags så stod det två stycken framför mig vid bankomaten, först en äldre dam med en krycka och efter det en karl med två kryckor. Den här damen glömmer sin krycka och börjar gå sakta därifrån och jag tänkte; borde inte han framför mig reagera då han står med två kryckor? Han om någon borde ju känna hur viktigt det är att ha. Jag gick iallafall ikapp damen innan hon hann försvinna så då fick hon tillbaka sin krycka. Små sträckor utan gick visst bra men hade nog gått sämre vid en längre sträcka. Jag själv tycker att det är jätteviktigt med goda gärningar, jag gör det så ofta jag kan även om det bara är en tappad vante. Ser jag att någon tappar något håller jag alltid koll om personen märker det eller inte. Tycker även att det är viktigt att man kan vara hövlig och hålla upp dörren åt människor, speciellt de som behöver hjälp. Eftersom jag tycker att det är viktigt kan jag försvinna från de jag är med för ibland passar väldigt många på att gå när en dörr hålls upp.

 

Hur ser ni på goda gärningar?

 

 

Jag avskyr ordet tisha, har inte förstått varför man säger så istället för t-shirt men iallafall, idag köpte jag en riktigt snygg tisha. Är ännu osäker på jeansen fick inte på mig en storlek mindre som jag hoppades men däremot så verkade inte dragkedjan fungera riktigt som den skulle heller. Den gick knappt att rubba på efteråt heller så ska se om det finns kvar byxor i den storleken på strömpilen imorgon istället. Gillar verkligen byxorna men skulle få plats med ett halvt ben till i de och det gör mig lite ledsen i förtid för då vet jag ju att de kommer att gå ut sig och bli mer hip hop än slim. Imorgon får jag helt enkelt se om jag har för mycket junk in the trunk eller om jag kan få på mig en storlek mindre. Gillar som sagt inte att jag måste gå upp i storlek som jag skrivit tidigare, verkar ha hamnat mitt emellan storlekar igen som jag inte har gjort på flera år. Börjar nästan undra att vikten jag gick upp igen har satt sig på andra ställen än tidigare. Dock kunde jag ju som sagt ha en storlek mindre då jag vägde mer än nu så jag blir lite förvirrad. Men men, på bilden med min nya tshirt som kommer från Kappahl så ser man lite av byxorna. Sträcker på halsen för att ni ska slippa se min dubbelhaka, ack om jag ändå hade en lång hals som det ser ut på bilden men icket mitt huvud sitter praktiskt taget på axlarna, hej tjurnacke! Ber om ursäkt redan nu för stöket i mitt sovrum men blir lätt så då jag mest håller till i vardagsrummet/köksvrån. Borde kanske ta tag i att fota mitt hem snart? Har ju bara bott här i ett år och snart tre månader...bara.

 

 

Idag har jag varit nere på stan, blev en längre tur än vad det var tänkt. Först och främst så promenerade jag ner på stan och givetvis gick mina redan nötta byxor sönder på grund av det. Märkte först nu i helgen att de var nötta så var inställt på att jag skulle behöva köpa ett par nya då mitt andra par också börjar gå sönder. Det är baksidan med former om vi säger så, nöter sönder mina byxor hela tiden vilket inte är så roligt. Helst skulle man ha haft råd med sju par på en gång så att man kan använda byxorna lite mindre än vad man gör nu. Iallafall, gick ner på stan då jag hade några ärenden att ta itu med gällande sociala. Har varit och lämnat in mina papper vilket tog en bra stund. Först och främst gick jag dock och fyllde på mitt månadskort till bussen, har även fått ett nytt kort som ska börja användas den 11 mars. Efter det gick jag vidare till biblioteket för att kopiera lite papper och efter det vidare till banken för att få ut papper även där. Fick vänta i ungefär 40 minuter på banken och tiden riktigt sniglade sig framåt, märkte direkt att det var lite folk på golvet för tillslut kom en anställd och skulle bjuda på godis i väntan på ens tur. Tillslut blev det min tur och mitt besök tog kanske två-tre minuter, då bar det vidare för att lämna in alla papper.

 

När jag hade lämnat in mina papper så gick jag till Kappahl för att titta på byxor. Blev fundersam på om deras byxor börjar bli mindre i storleken för jag var tvungen att ta en storlek större på vissa modeller fastän jag vägde mer då jag köpte en och både två storlekar mindre sist. Antigen så är storlekarna mindre eller så är det mindre stretch. Sa till mamma att de kanske har ordnat så att man ska känna att man behöver gå ner i vikt. Tänkte köpa ett par jeans i en väldigt ljusblå färg som gick på 499, aj säger det i plånboken ja men vad kan man göra? Dock så har ju Kappahl att man får jeans 100 kronor billigare just nu och jag hade kvar pengar på mitt presentkort som jag fick i julklapp. Efter vad som kändes som en timme så skulle jag hänga tillbaka det jag hade provat och leta fram alla kort jag behövde och då såg jag mina byxor. Hittade ett par byxor i en galen färg, jag kommer att synas. Vet inte om jag har något som kan matcha med byxorna men vad gör det då jag älskar färgen? De här byxorna var även billigare än de jag tänkte köpa och vips så blev priset 118 kronor. Det känns väldigt bra då jag var beredd på att få lägga ut minst 400 kronor.

 

Då jag hade gått i sammanlagt nästan fem kilometer och tappat 400 kalorier, ja säkert fler då jag testade mer än ett par byxor och jag kokade av värmen så bestämde jag mig för att ta buss hem. Jag hoppade på vid Renmarkstorget och redan där var bussen överfull, som tur var klev flera av på Vasaplan men lika många skulle på så jag snabbade mig för att få en plats. Vid sjukhuset var det samma visa, mycket folk och även vid Samhällsvetarhuset vilket är hållplatsen före min. Såg en lucka och klev av där vid Ica Berghem iallafall och gick den biten hem vilket är en promenad på ungefär tio minuter för mig. Så sammanlagt har jag nog promenerat fem kilometer idag vilket känns riktigt bra. Något som inte känns lika bra är bomben som har slagit ner i mitt hem i form av disk och saker som jag inte vet vart jag har plats för. Igårkväll dammsugade jag och kände att förkylningen har sina klor i mig ännu eftersom jag blev alldeles svettigt vilket inte är så normalt nu på vintern och så är min lägenhet inte så stor heller. Så resultatet från dagens bravader är en sliten Erica så bombnedslaget får vänta, har tänkt försöka stiga upp lite tidigare och iallafall ta itu med disken innan jag ska ner på stan för att få fixa naglarna. Fick beröm för naglarna på banken idag faktiskt av hon som tog emot mig. Berättade att jag skulle fixa de imorgon och fick höra att de såg helt nya ut. Det känns inte helt fel då jag har haft de i några veckor nu. Det märks väldigt väl att vintern har varit mildare i år då mina naglar mår bättre än annars.

 

Däremot så är vintern inte snäll mot min hy. Är torrare än förr och skulle gärna ta ett rivjärn och dra det mot ansiktet. Tycker även att jag är mer finnig än vanligt och blir lätt att jag får små skorpor om jag beslutar mig för att klämma de. Intressant va? Funderar på att prata med min läkare om min hy för att se om det kanske har med bytet av ppiller att göra. Har ätit yasmine sen 2007 vilket är ett ppiller som är till för att hålla undan mina cystor. Man kan säga att ppiller är en medicin för mig, tyvärr räknas den inte till högkostnadskortet. Men iallafall, för ungefär ett år sen fick jag byta tillbaka till cerazette som jag hade från allra första början, det är ett minipiller, skillnaden är att det inte är något östrogen i de och jag får ingen mens. Jag var på ett återbesök för ett år sen på kvinnokliniken och pratade då om ett väldigt fult åderbrock som jag har fått, enligt hon som undersökte mig så är det en ytligt blodpropp, därav bytet till minipiller igen. Ppiller förhöjer risken för en blodpropp om man är överviktig och yasmine förhöjde även risken så jag dubblade mina risker kan man säga. Eller ja, läkaren som gav mig receptet gjorde det. Har tyvärr haft åderbrock väldigt länge och jag hatar ärligt talat mina ben. Tidigare har jag inte haft ådror som står ut så långt ner på benen men det har börjat dra sig neråt vilket inte är så roligt på sommaren. Vet inte hur länge jag har haft åderbrock men det är i flera år och ja, min övervikt och mina gener är ju självklart de stora bovarna. Tyvärr kan man inte få hjälp med att ta bort åderbrock om man nu inte har rejäla problem för nu räknas det till skönhetsoperation. Visst vill jag få bort de då jag avskyr mina ben utseendemässigt men ibland är de i vägen också. Det kan klia och göra ont men värst är där min ytliga blodpropp är. Enligt min läkare på vårdcentralen ska jag bara hålla koll så att det inte kryper uppåt för då kan det bli farligt men det blir aldrig bättre fastän jag använder salvan som han ordinerade. Är brunt runtikring och det är nästan alltid hårt på benet. I början kunde jag knappt ligga på vänster sida för att mitt högra ben då tog i och gjorde ont. Kunde knappt ha täcket emot. Kan ha ont då och då nu också men känner också av att det spänner på en annan del i benet väldigt ofta. Ungefär som träningsvärk men ändå inte och nu senaste tiden så har jag känt av det väldigt ofta. Är säkert inget farligt men jag mår inte bra av det iallafall och därför kan det vara viktigt att undersöka helvetet. Ja, det är ett helvete även om mina åderbrock inte är så stora. Vackert är det inte och ord från människor biter sig lätt fast hur mycket man inte vill det.

 

 

 

Såg nu att en del av det jag skriv i mitt tidigare inlägg inte kom med. Under veckan som Johan var här så såg vi säsong 2 och 3 av Sons of anarchy. Har ni inte sett den så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Kan dock avslöja att det händer väldigt mycket i serien som gör att ja, iallafall jag får ont i magen ibland och vill stänga av men samtidigt så kan man inte det. Blir att se säsong 4 när vi är med varandra igen och sen är det bara att invänta säsong 5 och 6. Märks väldigt mycket att vi har nött två säsonger så tätt inpå varandra för direkt vi har sagt något agressivt för att skämta så har vi sagt; Ingen mer soa för dig! Ja, nu är det väl inte ordagrant då det har blivit olika varje gång men nog blir man påverkad av serien alltid.

 

 

 Vet att jag inte har uppdaterat så bra de senaste dagarna men jag hade ju iallafall förvarnat om det. För det första så har jag ju inte haft orken på grund av saker i min närhet som tagit mycket energi och för det andra så har Johan varit här hela veckan som varit och när han är här så sitter jag inte lika mycket vid datorn vilket är ganska logiskt egentligen.

 

Det har varit riktigt underbart att få ha haft Johan är under en vecka då vi har två speciella dagar. Både fettisdag och alla hjärtans dag. I år så gjorde jag och Johan egna semlor och oj så goda de blev! Vi tog med oss ett gäng nybakade semlor till familjen KPP i lördags och bjöd där och de gick åt. Vi blev även bjudna på kladdkaka så man kan nog kalla det för fetlördag också. På alla hjärtans dag blev jag överraskad med ett litet träd, en degskrapa och godishjärtan uppe i trädet. Jag har klivit upp tidigt varje dag nu då Johan var här, visst klockan nio är inte så tidigt egentligen men för mig är det tidigt nu då jag inte har någon sysselsättning. Han for ut på morgonen med Bullen och åkte till Obs (Ja, det heter coop forum nu, men vem bryr sig? Brukar kalla coop i Gällivare för Obs också) för att ordna överraskningen. Hade sett trädet tidigare under veckan och sa att ett sånt skulle jag vilja ha någon gång. Inte trodde jag att den tokern skulle fara och köpa det heller. Vår alla hjärtans dag blev inte precis som vi hade tänkt oss då vi hade tänkt gå på bio. Givetvis gick inte filmen då, istället for vi hem till familjen KPP och överraskade med cirkuslego och mockasiner med Bamse på. Förutom legot som vi köpte i onsdags så var vi även och köpte Elmers doppresent. Min lilla groda börjar bli så stor, snart springer han runt som Agnes gör. Jisses vad tiden går fort. Då det inte blev någon bio i torsdags så tog vi vår biodejt på fredagen istället, det var första gången vi gick på bio tillsammans och första gången vi satt i plusstolar och såg på 3D bio. Vi såg filmen Röjar Ralf vilket många hade listat ut då vi pratade om bio, filmen var helt klart sevärd och jag blev till och med blödig. Jisses vad blödig jag är hela tiden, lycka och sorg ja då kommer tårarna. Nu kunde man ju dölja det i mörkret och bakom glasögonen. Varit en riktigt fetvecka den här veckan, till bion blev det både dricka, godis och popcorn. Ibland måste man faktiskt få unna sig även om vi kanske unnade oss lite väl mycket.

 

Usch vad jag saknar Johan, känner mig aldrig riktigt hel när han inte är här.

 

Jag har som vanligt varit dålig på att uppdatera, det beror mycket på att det är kaos just nu. Det är kaos runtikring mig och det är kaos inuti mig. Vet inte när jag kommer att få tillbaka min ork för just nu är den väldigt långt borta, känns som att den har tagit och köpt en one way ticket runt jorden.

 

Fick en fråga om hur det går angående praktiken så vill i allafall svara på det. I torsdags hörde jag av mig själv till hon som har i det hela. Ungefär en halvtimme senare ringde hon upp mig och jag ska dit på tisdag för ett möte. Något går förhoppningsvis i allafall framåt i mitt liv. Bestäms det att jag ska praktisera där så ska det först vara ett möte mellan mig, praktikplatsen, arbetsförmedlingen och facket. Får berätta mer efter mötet om hur det gick och så vidare. Jag behöver verkligen det här för att inte gå under.

Ibland känns det som att man bankar huvudet hårt i en betongvägg om och om igen, jag behöver inte göra det i verkligheten när den känslan hälsar på. Ibland är man så jävla ursäkta språket maktlös och det tar mer på krafterna än många runtikring en kan förstå. Ibland kan jag vara positiv och tänka tillbaka på den där regnbågen som gjorde allt så bra men ibland dyker den inte upp hur mycket jag än tittar ut mot den gråa himlen och hoppas. Allt runtikring mig just nu tär väldigt mycket på mig och det har börjats märkas på mitt måeende. Vad gör man när man inte vet vad man ska göra och när man väl gör något får man känslan av att man gör fel i allafall?

 

 

Idag rymde jag hemifrån hem till Sävar, kände hur mina känslor växte inombords som en bubbla och att bristningsgränsen var nära. Igår blev jag lite ledsen på kvällen i och med att jag saknar Johan väldigt mycket och idag så vaknade jag ur en dröm där vi höll om varandra. Känslorna var precis som när vi brukar ses igen så det blev ett väldigt starkt uppvaknande kan man säga. Kände hur tårarna började rinna efter kinden och tänkte; nej, jag rymmer! Väl i Sävar så sov hela familjen KPP som jag hade tänkt våldgästa, de svarade inte i telefonen så jag chansade för annars så har jag ju resten av familjen. Blev att jag gick hem till pappa och Eve ett tag innan jag och Eve fortsatte vidare till KPPs. En viss liten dam blev väldigt glad att se oss då det betyder lekkompisar, däremot så var det Eve som lekte mest idag, jag var en latoxe och hamnade i soffan ett tag.

 

Dagen och kvällen fortsatte med fåret Shaun, middag, titta på hemmafilmade filmer och så vidare. Är fortfarande lika roligt att Agnes har börjat säga våra namn. Ikväll trodde jag nästan att mitt namn skulle slitas ut då hon sa det väldigt ofta samtidigt som hon log. Dock så tror jag att höra hon säga sitt eget namn är det bästa, hon blir extra glad och stolt då. När Agnes hade lagt sig började jag och Emma se på Familjen Annorlunda och det gjorde att jag höll på att missa bussen, men hann precis med den och kunde tillslut andas ut på bussen.

 

Idag skulle de ha möte på min framtida praktikplats, ja, jag borde som sagt få komma dit. Förhoppningsvis så hör hon av sig imorgon om vad de kom fram till och när jag borde komma dit för att prata. Håll tummarna!

 

Bilden är gammal och har inget med inlägget att göra men vad gör det? Vad jag gör? Det vet jag inte.

 

 

Något som jag är väldigt duktig på är att tänka alldeles för mycket. Det är inte alla gånger det måste vara något dåligt men ibland kan jag hålla på att missa att jag ska av bussen till exempel för där sitter jag med musik i lurarna och tankar fulla hjärnan. Lyssnade nyligt på en låt medan jag stod och väntade på bussen, började genast tänka på mitt förhållande som jag hade innan jag träffade Johan. Jag vet att Johan har läst mina gamla inlägg om mitt dåvarande förhållande och ibland läser jag själv mina gamla inlägg för att få tiden att gå eller helt enkelt bara för att minnas sånt jag har gjort. En diskussion som alltid kommer att diskuteras är huruvida man ska göra med till exempel gåvor, bilder, inlägg och så vidare när det gäller ens före detta partner. Ska man slänga allting eller ska man behålla allting? När jag läser mina gamla kärleks inlägg så blir jag nästan illamående, hur kunde jag tro att jag var så kär när förhållandet bara var på låtsas i slutändan enligt mig. Jag har skrivit månads inlägg och så vidare, det haglar av gulligullan vilket det inte gör på samma sätt nu när jag har träffat Johan. Kränkande eller inte, det är frågan.

 

Så, slänga eller inte? Vissa saker ska man helt enkelt inte slänga för det är ju en del av mitt liv. Den delen finns ju alltid kvar på något vis hur man än gör. När jag träffade min förra pojkvän ville jag så gärna vara kär, så jag blev helt enkelt kär i kärleken och därefter blev jag blind. Jag var osäker på mig själv och ville vara älskad helt enkelt. Ibland kan jag önska att jag aldrig hade träffat den här människan men skulle jag inte ha gjort det skulle jag kanske inte vara där jag är idag. Det jag menar är att på gott och ont så lär man sig alltid något av sitt förflutna. Låten jag skrev om tidigare blev en del av ett inlägg om min föredetting. Texten lyder; You're on my heart just like a tattoo. Just like a tattoo, I'll always have you. Då kan man tänka; oj så romantiskt. Men när jag hörde den textraden tidigare i veckan så tänkte jag på ett annat sätt. När det gäller tatueringar kan man göra ett felaktigt val men den bleknar alltid med tiden och man lär sig något av det i slutändan. Han kommer på sätt och vis alltid att finnas kvar just för att han praktiskt taget rev ner mig. Men utan det där förhållandet så hade jag aldrig flyttat till Luleå och senare hem igen till en helt egen lägenhet i Sävar. När jag tänker tillbaka på allt det här så brukar jag se det så att mitt öde tog en väldigt lång omväg men den vägen gjorde att jag hamnade där jag är idag.

 

Mer och mer började handla om just mig, vilket jag inte varit så duktig på annars. Även fast jag tillslut gick in i väggen och tappade lusten att leva så tog jag mig därifrån med hjälp av läkare och psykolog. Självklart var familj och vänner också ett stort stöd men mycket tog jag tag i och gjorde själv. Jag började ta hand om mig själv mer och efter flera år mådde jag ärligt talat bra. Det hade jag knappt kunnat säga sen jag gick i grundskolan. Visst hade jag bra stunder men de dåliga var fler. Mitt i min självförtroendes fas så skrev Johan till mig och sen dess är det han och jag. Tänker tillbaka mer än en gång på det jag har haft och känner mig så lycklig över att få ha träffa en sån som Johan. Jag gick vilse mer än en gång i mitt förlutna men nu känner jag att jag är inne på rätt väg. Utan allt det dåliga i mitt liv hade jag kanske aldrig träffat Johan. Just därför är det ändå viktigt att man försonas med sitt förlutna och inser att allt kan bli bättre. Man kan ångra och må dåligt över saker som har hänt, men utan mitt förflutna hade jag inte haft Johan. Om tre dagar har vi varit ihop i ett och halvt år, men den tiden känns mer som en evighet, det har alltid varit vi. Jag och min storasyster tänker till exempel ofta på samma saker och säger samma saker, kan vara om en detalj i ett tv program eller bara vad som helst. Det är ju inte så ologiskt då vi har haft varandra i hela våra liv eller hur? Jag och Johan har samma band, vi tänker ofta på samma och vi säger ofta samma saker. På ett och ett halvt år har vi fått det som jag och min storasyster byggt upp i 24 och ett halvt år kan man säga. Enligt mig så måste det betyda något och för mig betyder det att vi är menade för varandra.

 

Alla minnen, bra som dåliga kan alltså vara bra att ha kvar. Jag kan tänka tillbaka på mitt liv och se vart jag är nu och känna; det är min tur. Hade ni frågat mig för några år sedan om jag kände mig hel hade jag nog sagt att jag nog aldrig kommer att bli det. Men frågar ni mig nu så vet jag att Johan fyller upp den tomma platsen jag har haft inom mig. Han gör mig hel hur klischigt det än låter.

 

Jag börjar bli sjuk igen och det är jag inte så glad över. Innan jul var jag sjuk i två månader, det gick upp och ner hela tiden men jag var aldrig pigg. Har fått vara frisk i ungefär två månader och nu har förkylningen börjat komma tillbaka. Det rinner i näsan och halsen har börjat tjockna, förhoppningsvis blir det inte värre. Har ärligt talat inte tid att vara sjuk nu då det börjar närma sig en praktik. Apropå praktiken så fick jag ett sms idag från hon som håller i det hela, de vill vänta in till mötet de har på måndag för att se vilka arbetsuppgifter de kan erbjuda mig. Så, förhoppningsvis har jag praktik från och med nästa vecka någon gång om jag har tur.

 

Ikväll var det tänkt att jag och Britt-Mari skulle dansa zumba då vi har planerat att göra det två gånger i veckan till att börja med. Jag försöker även att promenera varannan dag i veckan så det känns bra. Vet dock inte om det blir någon zumba ikväll då mina krafter är någon helt annanstans, redan i tisdags märkte vi att mina krafter var borta. Efter en halvtimme kraschade min mage och sen hade jag problem att ens hänga med någorlunda vilket jag inte haft annars. Har varit en sväng på Ica idag och jag känner att bara den lilla promenaden tog på, får hoppas att förkylningen inte sätter sig i bröstet lika mycket som sist för då var jag helt slut. Ska snart börja packa ihop lite smått och gott som jag ska ha med mig till Britt-Mari då jag är bjuden på middag där ikväll. Tänkte köpa cashewnötter på Ica men de hade bara naturella, osaltade och med konstiga kryddningar, vars är mina saltade?

Men men, ska ta med mig lite vindruvor, kiwi och en banan så får göra en liten fruktsallad. Köpte dock lite naturgodis i allafall även om det inte är så nyttigt heller men får väl dra sjukdomskortet som många gör eller något.

 

Trevlig helg alla!

 

Bjuder på en vacker zumba outfit bild, blev så varmt att tröjan fick åka då jag blev helt slut på en gång. Runt magen sitter zumba bältet där man sätter fast wii dosan så att man kan se hur duktig man är. Tyvärr levererade jag inte alls sist men men, när jag blir pigg igen då jävlar!

 

Skulle vilja passa på att skriva lite om en kommentar som jag fick i början på januari angående Viva Komvux. Har tänkt göra det tidigare men det har tyvärr inte blivit av än. Eller ja, tyvärr och tyvärr är väl ingen som känner att de har missat något för det kanske.Kommentaren handlar i allafall om att jag får en komplimang över att jag var duktig och klarade av Komvux så pass länge som jag gjorde eftersom den här personen ansåg sig bli dumförklarad när den gick på Komvux för en kurs. Själv så har jag alltså gått tre terminer och läst elva kurser. Efter min erfarenhet av Komvux så känns det väldigt tråkigt att den här personen känner så då jag har fått känna på raka motsatsen.Förutom att skriva om min erfarenhet av Komvux vill jag även tacka för denna kommentar. Tack så mycket!

 

För mig var det den bästa skoltiden om man går utifrån studier. Självklart har jag lärt känna underbara människor nu också och man har umgåtts lika tight under skolan precis som på gymnasiet men själva studietiden har varit den bästa. För första gången någonsin kände jag att jag kunde något. I högstadiet och gymnasiet kände jag aldrig riktigt det för hur mycket jag än slet så blev det aldrig mer än G. Var ganska avundsjuk på de som inte behövde slita lika mycket som mig och ändå fick VG och högre. Men så är det ju med allt i livet, alla kan vi olika mycket. Men det var som sagt först nu på Komvux som jag kände mig duktig. Jag fick ofta höra hur bra jag skrev och hur roligt det var att läsa det jag skrivit. Förutom att mitt sätt att skriva uppskattades så uppskattades det även hur fint jag skrev skriftmässigt, det var inte jobbigt att läsa. Jag blev även kallad smart för första gången av en lärare, min historia lärare. Han fick mig att intala mig själv att jag faktiskt var duktig och jag fick MVG i historia, det låter inte ens logiskt i mina öron egentligen. Fick mina första MVG någonsin nu under min studieperiod och jag är väldigt stolt över mina MVG också för den delen.

 

Jag är allmänt stolt över mig själv när det gäller mitt beslut att studera och att jag verkligen tog mig tid att göra det. Även fast jag var påväg in i väggen igen två gånger så fortsatte jag kämpa för att få må bra och för att klara av skolan. Det känns nästan overkligt hur långt jag har kommit i och med allt det här. Vill passa på att tacka alla i min närhet för det underbara stödet jag har fått. Förutom från lärare så har jag fått höra hur duktig jag är av de i min närhet och jag har kunnat ta åt mig för en gångs skull. Jag har kunnat ta åt mig när folk säger att de är stolta över hur duktig jag är och så vidare. Det skulle jag aldrig ha gjort förut. Att studera kan vara något av det jobbigaste som finns, min skolgång har varit kantad av mobbing, depressioner och så vidare men jag valde att ta tag i det i allafall och helt enkelt skita i rädslan för att vara fel. Min dröm är ju som sagt att få en utbildning för att bli något men nu under tiden som jag har skrivit det här så har jag kommit på att jag är ju faktiskt något. Min psykolog som jag träffade efter min första träff med väggen sa en gång; Du är en fighter! Och ja, jag kan faktiskt hålla med om det; Jag är en kämpe! Med det vill jag få fram att, kan jag så kan ni. Det gäller bara att tro på sig själv vad det än gäller och blir det fel, ja då försöker man igen. Vi är alla värda att kämpa för våra egna liv.

 

Sitter som på nålar just nu, var på arbetsförmedlingen för ett möte med min nya handläggare i tisdags. Eftersom jag räknas som ungdom i snart sex månader till så har jag förflyttats över till ungdomsslussen och därav har jag mina af möten på ungdomstorget. Handläggaren jag har nu har jag haft att göra med tidigare och han är verkligen en av mina favoriter på arbetsförmedlingen. Under mötet så gjorde vi upp en ny handlingsplan och han skickade även ut förfrågningar till både jobb och praktik. Ungefär en timme efter att han hade skickat ut hade jag fått mail från ett ställe om en praktikplats. Sitter just nu och väntar på att hon ska höra sig så att vi kan bestämma en dag då vi ska träffas och prata om tjänsten. Pratade en liten stund med henne igår via telefon och då lät det som att hon skulle höra av sig idag och gör hon inte det blir det förhoppningsvis imorgon. Jag är jättetaggad på denna praktikplats och just därför sitter jag som på nålar. Känner att det kan vara något för mig då det handlar om att hjälpa sina medmänniskor. Vill inte skriva ut så mycket om själva praktiken än eftersom det inte är bestämt att jag får vara där, men efter en träff så kanske det blir så.

 

Men praktik? Det ger ingen lön som många säger och nej det gör det ju inte. Helst av allt vill jag ha ett jobb och tjäna mina egna pengar men en praktik är ju en bit på vägen. Det viktigaste för mig är ärligt talat att jag får göra något som känns värdefullt som mig sen om det är praktik eller jobb spelar ingen roll. Så, håll tummarna!

 

Avslutar med en fin bild från i somras då jag spenderade en månad norröver med mitt hjärta.

 

Jag blir lite lätt irriterad på mig själv när det uppdateras så dåligt. Tid är något jag har gott om nuförtiden men ändå tar jag mig inte tid. Däremot så spelar det stor roll om jag har tid eller om jag har flyt i fingrarna. Ibland när jag börjar skriva kan jag inte sluta men är det tvärtom så vill jag inte skriva för då blir jag inte nöjd med min skrift även om det bara är en text om min vardag.

 

Jag söker fortfarande jobb och nu har det även ordnat sig med sociala. Trodde aldrig att det skulle bli något problem där men av någon anledning så är allt med ekonomi jobbigt och nervositetframkallande för mig. Men så är det ju också i dagens samhälle, det mesta handlar om pengar. Antigen om hur mycket man har eller om hur mycket man kan köpa. Jag skulle till exempel jättegärna vinna en stor vinst och få göra det jag verkligen vill men nu är ju inte det så lätt. De som känner mig vet precis vad jag skulle lägga en stor vinst på, körkort, bil och en nagelterapeut utbildning. Finns mycket man skulle vilja göra, köpa och så vidare men just nu är min framtid väldigt viktig för mig. Tack vare att jag kom igång med att studera och läsa upp till slutbetyget så fortsätter mina planer framåt i tiden. Samtidigt ska man ju leva i nuet och det gör jag också men det skadar ju inte att veta vad man vill heller.

 

Så, vad har hänt sen sist? Inte mycket mer än det gamla vanliga, jag har umgåtts med vänner och familj. Det har varit goda måltider, goda skratt och allt som hör till. Jag och Britt-Mari har även börjat träna zumba via hennes Wii och igår var även Emma med så nu är hon också biten av zumba flugan. Jag själv har blivit jättesugen på att köpa ett Wii men det är ju först när man kan spara ihop till det och först och främst sparar jag till en större säng här hemma så att jag och Johan kan få sova med varandra när vi får vara med varandra. Idag for jag hem till Sävar och umgicks med familjen KPP, har även träffat pappa och mina småsyskon. Det är så roligt att se hur mycket Agnes växer från dag till dag, fysiskt som psykiskt. Hon börjar bli jätteduktig på att säga namn nu även om jag får heta E..ica och Johan får heta Oohaa ungefär. Ikväll sa hon mitt namn om och om igen då hon ville ha min uppmärksamhet så hon börjar självklart lära sig att säger hon någons namn så lyssnar den personen bättre också,

 

Även om jag lever i nuet så kan jag inte låta bli att tänka på min drömframtid ibland. Vill som sagt utbilda mig till fritidspedagog men funderar även på att söka till förskolelärarutbildning också, kan vara bra att ha två alternativ istället för bara ett. Efter utbildningen vill jag självklart börja jobba som det jag är utbildad till. Vill även ha körkort och bil som sagt för det blir lättare för min och Johans relation. Även om vi har flyttat ihop när jag är utbildad så behövs ju alltid ett körkort vart jag än bor. Min och Johans relation, ja även den vill jag ska växa vilket de i min närhet redan vet. Min dröm är att vi får vara nära varandra och bilda en egen familj. När det händer? Det får vi se, det kommer när det kommer och när det kommer så blir det fest!

 

 

 

Känns nästan som en helgdag idag, när jag vaknade såg jag Hem till gården och sen gick jag ut på en promenad som jag nämnt tidigare. Efter det åkte jag ner till stan för att fylla på mitt busskort och efter det så åkte jag och handlade. Min lunch intogs alltså först vid 16 tiden. Nu kanske man inte kan kalla det lunch heller men jag ska äta en sen middag ikväll. Min kompis Sara fyller år idag så jag och Britt-Mari ska tillsammans med henne äta mat och fira. Britt-Mari slutar klockan 20 så det blir som sagt middag först därefter. Därav sen lunch och sen middag, men så kan det bli ibland. Ska alldeles strax hoppa in i duschen och sen göra mig i ordning litegrann. Ska bli roligt att få komma ut litegrann och prata om allt möjligt tillsammans med tjejerna. Grattis igen Sara!

 

 

Jag hade som tanke att bli bättre på att uppdatera min blogg nu då jag ändå är arbetslös men vi ser ju hur det gick. Ärligt talat så är jag lika trött som när jag inte var så pigg tidigare i vinter. Nu beror det ju självklart på att jag inte har så mycket att göra, då blir man lätt slö. Har i allafall börjat försöka promenera igen, varje dag vore ju självklart bra men försöker börja med varannan dag. Givetvis börjar jag få skavsår av vinterskorna igen och det sätter ju självklart lite käppar i hjulet. Har nyss varit ute en sväng och började fundera lite på om man skulle kunna tejpa inne i skon för att den värsta biten inte ska kännas. Skulle det fungera måntro?

 

Apropå jobbsökandet så går det väl lika dåligt som jag förväntade mig. Allt för många jobb kräver erfarenhet, utbildning eller körkort. När det gäller erfarenhet kan jag tycka att vi utan borde få en chans för annars får vi ju aldrig någon erfarenhet. Däremot så finns det kanske inte tid till att lära ut allt från grunden. Just nu så söker jag ett jobb varje dag förutom på lördagar och söndagar då för tillfället. Måste väl säkert söka då också men fick inget bra svar på sociala om hur mycket jobb som krävs för att man ska vara aktiv. Ska träffa min handläggare på sociala för första gången på måndag så får höra vad hon säger. Ska även träffa min handläggare på AF för första gången på måndag. Förhoppningsvis blir jag smartare angående min ekonomi och mitt jobbsökande.

 

Nu kanske vissa anser att man inte ska skriva ut att man söker försörjningsstöd men vad är det att skämmas för egentligen? Har haft det tidigare pågrund av sjukskrivning och eftersom jag bara har varit sjukskriven och studerande så har jag ingen rätt till Akassa. Jag har fått väldigt mycket skit för att jag gick på soc och rätt och slätt snodde pengar från skattebetalarna och från de som behövde hjälpen. Det den här åsnan inte förstod var ju att jag var en av de som behövde hjälpen. När jag var liten var inte min dröm att gå på soc det första jag gjorde som åsnan verkade tro. När jag hade förklarat min situation om och om igen och förklarat vilka åtgärder som höll på att göras förändrades attityden på en gång. Jag hade ingen skyldighet att försvara mig själv och förklara men jag blev så arg, inte bara för min skull men för alla andras som också får skit. Jag blev till exempel jämförd med en som gått på soc i över tio år just för att han inte ville jobba. Vad har det med mig att göra? Allt jag ville var att må bra och kunna tjäna mina egna pengar. Åsnor och rötägg finns ju tyvärr överallt, det gäller bara att man skiter i de för vem vet bäst om inte jag? Det kommer alltid att finnas människor som tror sig veta bättre och därför lägger sig i andras liv för då mår de bättre själv. Åt pärskvittje med de säger jag.