Simply the best

Tiden går snabbt, den rentav flyger iväg. Förra veckan var det som sagt höstlov och jag passade därför på att åka upp till Purnu till Johan och hans familj, underbart! Under veckans gång kom jag på att det var prick ett år sedan att jag åkte upp dit första gången och träffade de, hujja vad tiden flyger iväg som jag skrev tidigare.Jag kom faktiskt på det då jag satt hemma hos Anette och Jonas och åt tårta då Jonas fyllde år, fick en flashback från då jag åt tårta där förra året.

 

Åter till starten på mitt lov, tåget skulle rulla 06.03 från stationen, hör och häpna det kom precid i tid. Sammanlagt så åker jag fyra tåg och denna resa så var precis alla fyra i tid! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men riktigt skönt var det i allafall. På tågen upp var det relativt folktomt på tågen så därav kunde jag känna lugnet och njuta av filmerna Spring Breakdown och What's love got to do with it. Väl framme i Gällivare så mötte Johan upp mig och vi åkte vidare till Malmberget då jag längtat ihjäl mig efter Lagunas kycklingkebabtallrik, hallelujah säger jag bara, mums! Efter det for vi vidare till Coop Forum och inhandlade lite finsk grillkorv, långkalsonger och så vidare. Jag var även in en sväng på apoteket och köpte tabletter för min rethosta, nu i skrivande stund kommer jag på att de ligger på micron hemma i byn men men, jag mår ju bättre så det gör ingenting. Väl hemma i byn blev jag välkomnad av familjen och hundarna, den här gången tre istället för två. Nykomlingen heter Nikka, hon är en gråhundsvalp på cirka sex månader nu skulle jag tro. Redan då hon köptes så sa jag till Johan att hon kan få vara min hund eftersom han redan har Bullen. Så, enligt mig är hon min hund, sen om det bara är i min egen värld spelar inte så stor roll.

 

Veckan har bestått av att få träffa nästan alla i min familj där uppe och god mat i mängder! Vi har även roat oss med Sons of anarchy och tv spel. Det sista vi spelade var ett fotbollsspel med Mario, gubbarna åkte hit och dit och man bytte plats på planen lika snabbt. Jag drömde om spelet i två omgångar, jag stressad av spelet? Nej då! Har varit underbart att ha varit uppe igen och fått träffat alla de fina där uppe, har ju saknat de och det så mycket. Har även spelat sällskapsspel, kortspel och fått se gamla hemma filmade filmer. Har fått se Johan som en liten pjuk och oj så söt han var och är.

 

Tillslut så kom ju dagen ingen gillade, jag skulle åka hem. När jag låg i sängen och höll om Johan kramade jag om extra hårt och kände, jag vill inte fara hem! Men det finns ju två sidor av varje mynt. Samtidigt som man vill stanna så vill man åka. Någon som förstår hur jag tänker? Dessa två tåg var också i tid som sagt men resan till Boden sög. Ett ungdomsgäng med killar och ett gäng med småtjejer, ni kan ju gissa vad som hände. Massa gnäll, skrik, skratt, tjat, retande och så vidare. Har väl varit lika idiotisk själv en gång i tiden men jag orkade verkligen inte. Det räckte ju att jag inte var med Johan längre. Framme i Boden så skulle jag äta varmkorv till middag, ja, det var så det var tänkt i allafall. När jag börjar prata om varmkorv så får jag veta att de inte har det längre. What?! Fick köpa dyr färdigmat istället, den var god men för dyr då jag hade planerat en billig middag. Om resan uppåt varit folktom så var denna motsatsen, tåget var överbokat och många fick gå runt i tåget eller stå på samma fläck. Ganska så nöjd över att jag alltid planerar mina resor i bra tid så att jag slipper sådant. Hade aldrig orkat vara platslös vill jag lova, usch och fy.

 

Väl hemma så blev jag välkomnad av en liten katt som verkar ha saknat mig riktigt mycket även om jag vet att hon har haft det jättebra med sin kompis Britt-Mari. Tack så mycket för kattvakten! Fick även lägga märke till att min kropp behövde sömn. Sover man med en vacker karl och tre hundar i samma rum så kan man ju inte sova allt för mycket faktiskt. Första natten hemma så sov jag nästan åtta timmar i sträck, tror inte det har hänt sen jag var tonåring ärligt talat.

 

Nu blev inlägget långt som mina brukar bli i och för sig men nu har jag faktiskt som mest dragit en resume av mitt lov. Skulle jag skriva precis allt skulle det nog bli en bok som pappa brukar kalla mina inlägg för.

 

 

 

Igår var det som sagt dags för familjemiddagen för att fira min student och om jag får säga det själv så var det väldigt trevligt. Väl framme i Sävar så for jag och mamma på Ica för att köpa hem det sista till matlagningen och efterrätten. När vi hade packat på oss alla påsar och kommit hem till mamma så ställde jag mig och började med maten på en gång då det tar tid att skära upp allting. Tillslut stod allting och puttrade på spisen så att jag kunde passa på att släppa ut håret och få fina lockar.

 

När gästerna började att ramla in så fick jag en orkidé av pappa, Kajsa, Eve och Emil. Tror att det var så i allafall, tror inte att jag har missat någon? Fick även en mini kruka med vita rosor och jordgubbsdoftande ljus av Eve. Tack så jättemycket, blommor och doftljust går hem hos mig. Sen ramlade även resten av gästerna in och då kunde vi sätta oss ner för att äta fläskfilégrytan som jag hade lagat, den blev underbart god som vanligt. Nej, jag skryter inte, den är helt enkelt lätt att få god. Lite senare blev Emil stressad för att få fara iväg så jag och mamma ställde oss för att göra marängswiss, även Emil fick hjälpa till då han ville iväg. Sex händer är bättre än två stycken, så är det bara. Under tiden blev Agnes lite otålig och trött så hon fick smaka maräng för första gången och det gick hem. Hon fick även smaka av marängswissen lite senare och oj vad hon älskade det, hon försökte nästan ta sig över bordet kändes det som för att få mer. Så kan nog säga att även swissen blev lyckad.Tack så mycket för en trevlig middag mina hjärtan!

 

Kvällen fortsatte med att jag och mamma såg på tv, vi såg halva Lugnt vatten, den var väl helt ok, vi visste aldrig vad vi ville titta på. När mamma hade lagt sig stannade jag uppe och såg på Gullivers resor, såg även på två avsnitt Made. Kände inte att det var någon idé att lägga sig då mammas idioter till grannar levde om. Det bankades, det flyttades möbler, det tappades saker i golvet osv osv. Låt mig tillägga att det här var mellan midnatt och klockan tre på natten! Något irriterande, jag gick ut och plingade på dörren efter direktiv från mamma sen gick jag in igen. Hörde att det rusades ner i trappen och dörren slets upp men oj, jag stod ju inte där.Det blev i allafall tyst efter det. Däremot så började de leva om igen klockan tio på morgonen, då var inte Emil lika glad som kom hem där på morgonkvisten. Låter som att jag är en gnällkärring som inte tål ljud alls men nu är det så att lite måste man tänka på när man bor i lägenhet. Det är inte ok att leva om så sent och så länge.

 

För mig och mamma blev det i allafall varma mackor till lunch och sen såg vi ett avsnitt av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.Sen hämtades vi upp av pappa, Kajsa och Eve och då bar det av in till stan. Här hemma har jag plockat lite och så packat det mesta som går att packa. Resten får packas tidigt imorgonbitti då det är saker som används. Har sett de två sista avsnitten nu på play och det hugger i hjärtat både av värme och kyla. Har ni inte sett Torka aldrig tårar utan handskar så gör det!

 

Imorgon åker jag upp till Johan och jag längtar så att jag nästan spricker. Imorgon ses vi, imorgon kramas vi, imorgon pussas vi och imorgon får vi ligga bredvid varandra i sängen och bara njuta av att se och höra varandra.

 

Snart bär det av uppåt en vecka och oj som jag har längtat, vet dock att även en annan person har längtat. Det är ju inte så konstigt då vi är som gladast när vi är tillsammans. Den här veckan har fått bli lite av en ärende vecka då jag har velat hinna göra så mycket som möjligt. Däremot så har min förkylning satt stopp för mycket och har väl inte hunnit med precis allt jag har velat göra. Det viktigaste är i alla fall gjort och det är jag nöjd med. På måndag morgon då åker jag, tåget ska lämna Umeås perrong 06.03 så får se om tåget ens hunnit in då, sist var det ju så försenat så att det började lukta illa om det.

 

Så, vad har jag hunnit med? Jag och mamma har sytt upp mina nya byxor så nu har jag två byxor i olika färg vilket känns jätteroligt även om ena paret har en modefärg. Jag brukar aldrig hänga med i moden så känns lite bak och vänt att jag gör det nu utan att jag visste om det i början. Hann även få hem tröjan i tid så den har jag hämtat upp på Ålidhem, även då med mamma som sällskap. Innan vi åkte till Ålidhem så var jag och fixade mina naglar, nu är de riktigt rosa! Idag åkte jag hem till Sävar för att hinna umgås lite med syskonbarnen då jag snart åker iväg en vecka. Allt känns så mycket längre bort när jag är norröver även om jag kanske inte träffar de på en vecka när jag är hemma. Till middag blev jag, Eve och Emil bjudna på den vita kycklinggrytan som vi kallar den. Jag och Lars blev utnämnda kockar och Emma, ja utnämnd mamma som hon annars är 24/7 i alla fall. Maten blev i allafall bra och när vi hade ätit upp blev det bara jag, Emma och barnen kvar då resten drog in till staden för att se på hockey och diverse. Åkte hem med 21.15 bussen idag då jag inte kände att jag hade tid att sova över två dagar plus att jag har ju Mirabelle. Nu när jag kom hem så tog jag en skön dusch och lite spa stund. Jag klippte mina tånaglar för första gången sen i somras, den ni! Äckligt? Nja, snarare lathet. Har ju haft nagellack som har suttit som berget och det har jag inte orkat ta bort. Resultatet blev långa tånaglar, har aldrig haft så och kommer nog inte ske igen på väldigt länge.

 

Imorgon åker jag tillbaka till Sävar, ska bjuda familjen på middag och efterrätt för att fira min student. Sen så blir det roligt att umgås med allihopa innan jag åker bort en vecka. Till middag så ska jag bjuda på fläskfilégryta och till efterrätt så blir det marängswiss. Kommer att bli jobbigt att skära upp all fläskfilé men i slutändan är det ju värt det. Ser fram emot en mysig och mumsig lördagskväll.

 

 

I fredags så åkte jag till Ålidhem för att posta tröjan jag hade beställt, den var givetvis för stor och givetvis kommer den mindre tröjan säkerligen först när jag har åkt norrut. Apropå det så hämtade jag ut paketet i onsdags, passade på att träffa en internet/sms vän som jag har pratat med väldigt länge. Vi har nog pratat om att äta pizza sen ett år tillbaka och fastän vi bor ett stenkast ifrån varandra har det aldrig hänt. I onsdags åt vi pizza i allafall och det var riktigt trevligt. Vänner kan man helt enkelt inte ha för många av. Tillbaka till i fredags, efter turen till Åhem så åkte jag hem, åt lunch och såg på Hem till gården, ja, jag följer den serien. Varför? Jag och britter har något osynligt band. Efter lunchen så vilade jag innan det var dags att möta upp Britt-Mari för att handla till kvällens middag som blev tacos. Blev som vanligt god mat, film och massa skratt även om en viss dam var förkyld.

 

I lördags så åkte jag hem till Sävar för första gången på två veckor, jisses! Kom knappt ihåg när jag var där sist och ändå var det bara två veckor. Men två veckor är lång tid i min värld när man är ifrån sitt hem. Med mig som sällskap på bussen var lillasyster, vi skildes åt vid pappa för att senare mötas upp igen då jag, Emma och Agnes skulle ta oss en sväng på affären. Vi lämnade Elmer hemma med sin pappa då vi ville iväg medan solen sken och han ville äta. Ute på parkeringen mötte vi upp Eve och även pappa så där började vår promenad till affären. När vi gick tillbaka så följde Eve med oss en sväng hem till Emma och Lars. Där åt vi jacky chokladpudding, vi delade upp oss i två gäng då Agnes fick sitt mellis i köket. Jag, Emma och Agnes åt vår pudding i köket och såg på Babblarna och Pingu som har blivit Agnes stora favoriter. Vi var även samma gäng som åt middag tillsammans då pappan i huset är sjuk och inte ville eller kunde äta samma mat som oss. Kvällen fortsatte med bus, skratt och film. Senare när jag matade Elmer hände något underbart, han log mot mig och pratade med mig för första gången. Det om något värmer hjärtat så att det håller på att svämma över av känslor. När det började närma sig läggdags för oss vuxna så gick jag hem till pappa för att sova, där så sov redan pappa men jag och Eve satt uppe ett tag och såg på tv tillsammans. Vi såg halva Fredagen den 13e och ja, höll på dö av skräck i slutet. Var alldeles för trött och trodde att filmen var slut, men icket! Upp ur vattnet kommer Jason!

 

Idag så hade jag tänkt sova så länge som möjligt men det gick som vanligt inte och lika bra var det. Vid 10 tiden ringde Emma hem till pappa för att se om jag ville komma över och hjälpa till med barnen då Lars åkte in till stan för att kolla upp sina sjukdomar. Han kom förövrigt hem med sex diagnoser, hur lyckas man? Jag blev i allafall kvar hela dagen, även mamma och Kent dök upp senare. När Lars hade kommit hem beställde vi mat från

Rapido och efter det fick jag skjuts hem till stan. Min kväll består av smsande med hjärtat och lite trocadero.

 

 

 

Internet är allt bra roligt ibland, vilka hål kryper alla dessa slamkrypare upp ur? Allt börjar med ett mail som jag stör mig på då min status är; har stadigt sällskap. Läser slamkrypets press och han ber precis om det han är så less på enligt hans presentation?

 

Nu kanske folk reagerar på att jag finns på communitys då jag har pojkvän men jag finns kvar på vissa ställen då jag har kompisar där. Varför skulle man inte kunna chatta även om man har partner? Allt beror ju på vad man pratar om.

 

 

Idag kom dagen som jag har väntat på jättelänge. Idag fick jag äntligen mitt slutbetyg och jag tar alltså studenten på riktigt! Det har inte varit lätt och det har varit många gånger som jag har funderat på att ge upp men det gjorde jag inte. Har fått så mycket stöd från alla runt omkring mig och jag känner verkligen att komvux är ett av de bästa ställena jag har varit på. Förutom stöd från nära och kära så fick jag för första gången höra av en lärare att jag är smart och för första gången kunde jag ta åt mig. Det har varit mycket under de här tre terminerna och fastän jag har läst upp till mitt slutbetyg så kommer jag att fortsätta med en kurs utöver slutbetygspoängen till december. Valde att läsa företagsekonomi bara för att, kan ju alltid vara bra att ha i framtiden!

 

HT -11

 

Människan socialt och kulturellt

Etik och livsfrågor

Engelska B

Naturkunskap B

 

VT -12

 

Psykologi A

Biologi A

Historia A

Programhantering

Svenska C

 

HT -12

 

Psykologi 2a (B)

Svenska retorik

Tiden springer iväg, ännu en gång är det måndag och en ny vecka.

 

Veckan som har gått har bjudit på många fina stunder även om det har varit lite mycket med annat. Vardagarna gick på i vanligt mönster. Studera, äta, och sova ungefär. Helgen däremot har varit lite annorlunda och det är något man välkomnar med öppna armar.

 

I fredags så umgicks jag med Britt-Mari, vilken chock eller hur? Vi hade planerat att göra fläskfilégryta till middag och så blev det. Tyvärr blev det tre turer till affären då vi hade glömt bort ingredienser varje besök. Jisses vad slut jag blev i knäna men tillslut fick vi våran goda middag i alla fall. Kvällen fortsatte med flätande av hår och filmerna Never been kissed och Georgia rule.

 

I lördags skulle vi mötas upp igen. Men dagen började med att familjen KPP hämtade upp mig för en tur till Strömpilen. Medan Agnes och Lars var på Busplanetet så gick jag, Emma och Elmer runt på olika affärer. Efter det möttes vi upp och gick in på Maxi för att handla lite. Då klockan sprang iväg så blev det att Emma och Lars köpte med sig mat hem till mig och åt där. Var riktigt trevligt att ha de på besök här igen, nu fick ju Agnes busa med Mirabelle igen och Mirabelle fick undersöka Elmer litegrann. Agnes var så duktig och satt fint på köksstolen bredvid vardagsrumsbordet när hon åt sin middag. Under tiden så dök även Britt-Mari och Eve upp inför kvällens besök på Verket då Emils band spelade. Jag och Britt-Mari värmde upp gryta som fanns kvar och senare gjorde vi oss klara för en metal kväll. Extrakt var bra som alltid och jag fokuserade på att filma med Eves kamera men även med min mobil för att se hur bra den funkade. Blev moshpitad två gånger och har till och med ett litet sår på foten från ena gången. Det ni, är jag inte tuff så säg? Finns två filmer från kvällen på min youtube kanal om ni skulle vara intresserade. Sök bara på gnussanlicious så hittar ni alla mina uppladdade klipp. Efter att vi hade varit på Verket i ungefär två timmar fick Eve med oss på Olles och där hade vi det riktigt roligt. Fick mig ett "ragg" till och med, killar måste ju känna Johans revirmarkering eftersom de dyker upp. Blev pussad på handen två gånger och han blev så irriterad över att jag inte tog emot pussen på rätt sätt. Hur gör man det?

 

Innan pussarna så satt han och pratade med mig då Britt-Mari och Eve var i baren, trodde aldrig de skulle komma tillbaka. Såg nog ganska vilsen ut när de kom tillbaka med våra drinkar. Träffade även på Ronny, en släkting på pappas sida. Men senare bar det av hemåt då kvällen började nå sitt slut och vi var redigt slitna alla tre. Vi ska i alla fall ha en repris på vår kväll sen om det blir Verket före vet jag inte. Men kul ska vi ha! :D

 

 

 

 

Företaget som håller i We love the 90's kan brinna i helvetet om och om igen. Otrevlig? Jag? Aldrig, jag skriver bara sanningen.

 

När jag fyllde år fick jag en biljett till We love the 90's av min bästa vän Britt-Mari. Vi hade tidigare under året sett att biljetterna var ute och vi ville verkligen gå. Förra veckan fick jag se flera artiklar om att det har ställts in i tre städer. Givetvis var Umeå en av de tre städer. Som plåster på såren så fick vi veta att våra biljetter gäller i Globen den 19 oktober. Det fick vi veta två veckor innan! Två veckor, vad tänker de med? Vem ska betala flyget, boendet och maten?

 

Innan den 15 oktober skulle vi gå till vårt lokala ticnet ombud för att kunna lösa in biljetterna. Vi gick dit och där får vi höra att det inte är deras uppgift utan vi ska skriva till en mailadress om att vi vill ha tillbaka våra pengar. En mailadress där man inte får något svar! Nu har det även gått på nyheterna att arrangörerna inte går att få tag på. Det känns lite som Bruce Springsteen bluffen som var i somras. Vi har biljetter men ingen konsert och vi får inga pengar tillbaka.Det står som sagt att man får lösa in biljetterna innan de 15 oktober men ändå så går det inte. Arrangören har mage att säga; "Vi har inte lovat någonting". Sen när brukade företag skriva; Vi lovar att biljetterna går att lösa in. Ordet lovar brukar aldrig finnas med!

 

Förhoppningsvis tar det här företaget sig i kragen. Det går inte att gnälla på att det har dragit för lite folk och sen ta folks pengar. Vi tänker inte betala för något vi inte får se! Jag hoppas även att detta kan göra att det blir hårdare regler för att arrangera konserter och liknande. Folk ska inte behöva bli lurade på sina surt sparade slantar. Det är inte ok någonstans. Visa att ni är bra människor och ge tillbaka våra pengar.

 

Buhu, ni har förlorat mycket pengar. Men vi då?

 

 

 

Idag kom jag över en artikel på Aftonbladet som handlade om anhöriga till en mördare. Via den artikeln hittade jag norrlandsmamman, hon är en mamma precis som alla andra mammor. Tyvärr så begick hennes son ett brott, han dödade en annan människa. Det här fallet blev känt som Tegs mordet, en kvinna förlorade sitt liv den natten.

 

Från en dag till en annan så var hon inte bara en mamma, hon blev en mamma till en mördare. Kan inte sätta mig in i hennes situation och vill inte göra det i framtiden heller om jag själv får barn. Det gör ont i mitt hjärta att läsa vad hon och hennes familj har fått gå igenom. I och med sonens brott så har även de resterande i hans familj setts som brottslingar. Hon har fått kommentarer om att mammor som hon borde tvångssteriliseras och liknande, vet inte om det blir ordagrant nu men ni förstår kanske vart jag vill komma. Varför blir hela familjen dömd? Gjorde de något fel i hans uppfostran, hade han ett dåligt liv, är hans familj likadan? Frågorna kan säkert hagla som gigantiska hagel bollar men man får ju inte glömma att hans familj är offer också.

 

Jag lider med kvinnan som blev mördad och hennes anhöriga, ingen ska behöva förlora sitt liv på det sättet. Men vad har då inte den här killens familj förlorat? Man får inte glömma bort hans familj bara för att han är den dömda, de har inte bett han att begå det här brottet. De har inte bett honom att göra som han gjorde.

 

Skulle jag kunna älska någon som har gjort ett sånt här brott? Svårt att säga utan att veta, men jag tror inte att man kan sluta älska någon. Personen är fortfarande en mamma, pappa, syster, bror, släkting eller vän. Det man kan göra är att ta avstånd från handlingen som har gjorts. Norrlandsmamman har inte slutat älska sin son fastän hon till och med kände kvinnan som miste sitt liv. Kärlek är en stark kraft, det krävs mycket för att den ska försvinna. Skulle någon i min familj döda en annan familjemedlem så vet jag däremot inte om kärleken skulle finnas kvar. Kanske väldigt djupt inom mig men allt skulle nog bli förstört.

 

Med det här inlägget så vill jag lyfta fram de anhöriga till brottslingar. De behöver minst lika mycket stöd som offrets familj för de är också offer. Ingen vill vara med om det här, aldrig någonsin.

 

Jag lyfter av hatten för norrlandsmamman som berättar om det här i sin blogg. Hon visar att man kan vara stark. Hon visar även folks baksidor som man tyvärr ser för mycket av. Som jag skrev nyligt i ett av mina tal, vi människor bär på en inneboende som heter nyfikenhet. Ibland kan den här inneboende vara god och ibland kan den vara ond. Med ond så menar jag alla hemska kommentarer som folk skriver. De skriver de dessutom anonymt, vad vinner man på det? Jag förstår om man är arg på någon, men den här mamman har inte gjort något fel. Vill man uttrycka sina åsikter kan man som hon skrivit skaffa en egen blogg eller helt enkelt skita i att läsa hennes. Det är även min filosofi, gillar folk inte det de ser/läser och så vidare, titta inte!

 

Ensam är inte alltid stark, tillsammans kan vi göra allting bättre. Det gäller bara att vilja det, va den medmänniska som du själv vill bli bemött av.

 

 

 I fredags blev jag upphämtad av familjen KPP, först åkte vi hem till Lars mamma där vi blev bjudna på jättegoda bullar. Efter det bar det av till Maxi för att handla lite nödvändigheter till kvällen i Sävar. Hemma i Sävar mötte Britt-Mari upp oss så nu har hon fått träffa lilla Elmer för första gången. Vi åt god middag och hade en allmänt trevlig och rolig kväll. Eftersom de har TAGIT bort nattbussen från Sävar in till stan så åkte vi in med bussen som gick 21.15. Jag och Britt-Mari fortsatte kvällen hemma hos mig med film.Var underbart med en KPP dos!

 

I lördags mötte jag upp Britt-Mari på bussen och vi åkte till Mhem för att handla till kvällens middag som bestod av hemmagjorda köttbullar och stuvade mackaroner, mums! Kvällen fortsatte i samma anda som fredagskvällen, skratt, prat och film. Vi såg även på Körslaget, avsnittets tema var pudelrock vilket är underbart! I nästa avsnitt är det musikal som gäller så det får man inte missa!

 

I söndags var jag tröttare än någonsin kändes det som, slumrade till om och om igen på soffan. Fick aldrig sova ordentligt och vågade inte försöka somna om i sängen. Oftast när jag somnar om tungt så drömmer jag hemska drömmar, därav min feghet eller vad man nu kan kalla det. Drömmer jag hemska drömmar så mår jag jättedåligt och det vill jag gärna skippa när jag är ensam. Senare på dagen for jag en sväng till biblioteket för att skriva på mitt nyårstal. På en timme var jag klar och åkte sen hem igen för att ta det lugnt.

 

Idag har jag skrivit stödorden till mitt tal och så haft lektion. Imorgon så är mina planer att börja skriva på det andra talet jag har kvar att hålla. Nästa tisdag ska jag hålla båda talen och då smäller det!

 

I veckan har jag gjort riktigt bra kap, sen anser jag också att det var menat så. Skulle som sagt gå och kolla på byxor på Kappahl. Märket är Magic så de är 100 kronor dyrare, de ska hålla in och hålla upp. Däremot så gick jag efter färgen och inte hållandet. Byxorna går på 499 i vanliga fall men med min bonus och rabatt som Kappahl medlem så kom jag undan med 274 kronor. Hur bra är inte det?  Sen att det bara fanns två par byxor kvar, ena paret var i min storlek var ju ett tecken. Bestämde på en gång att jag skulle kolla på bootsen också som går på 299 kronor på Skopunkten, skämtade med Britt-Mari och bad henne köpa ett dyrare par så att jag fick halva priset på mina. Passande nog så behövde hon nya skor och hon hittade ett par som hon älskar. Jag älskar de också eftersom mina skor då gick på 149 kronor. Även här var det sista paret i min storlek då de hade framme allt de hade. Ännu ett tecken, eller hur?

 

Har beställt tröjan nu också så det blir hela stilen, passar på då jag kom undan billigare med de två andra plaggen. För byxorna och skorna betalade jag inte ens fullt pris för byxorna. Kan vara bra med en hösttröja också då jag har lite av det, kan vara skönt att slippa pälsa på sig flera koftor. Fick lite funderingar angående säsongsplagg, varför köper jag plagg bara efter säsong. Jag köper efter säsong men kan bära det vilken säsong som helst i alla fall.

 

Förhoppningsvis ska jag hinna få tröjan innan jag åker upp till min älskling så då får jag känna mig ny och fräsch på tågresan också. Jag må köpa efter säsong men köper i alla fall inte rese kläder, haha.

 

Ibland så ser man en stil framför sig bara genom att se ett plagg. Är väldigt sugen på hela stilen men ska nog bara lägga pengar på byxorna.Är i smått behov av byxor, har inte funnits tid till att sy upp de jag har hemma så har redan hunnit börja nöta på ena paret. Det viktigaste först som sagt. Men visst vore jag snygg i stilen?

 

 

Idag är ingen bra dag alls, vet inte vad det är som händer. Får aldrig sova ordentligt, drömmer alltid drömmar som gör allt värre. Magen är ett enda virrvarr och jag mår så illa att jag vill spy men det behöver jag inte. Känner för att gråta floder men det kommer inga tårar. De här stundernar hatar jag min flytt till stan, när jag bodde hemma i Sävar fanns det allti någonstans att gå. Var det dåligt väder så tog man sig ut i alla fall då det inte var långt man skulle. Blir annorlunda nu...

 

Har tal idag i skolan och så måste jag komma igång med min uppsats. Det kan vara på grund av uppsatsen jag mår som jag mår då jag inte har kommit igång än. Det är lite svårt att hitta bra med fakta ärligt talat och för tillfället har jag tappat glöden i skolan även om det går bra där.

 

Varför ska man ens kunna må såhär?

 

Nu är det söndag och det betyder att det är måndag imorgon. Ibland känner jag mig väldigt smart faktiskt, det är ju tur att man ha sina ljusa stunder. Den här helgen har fått ta slapphet som ledord men jag har inte riktigt känt för att plugga så mycket. Jag stressar lätt upp mig själv som sagt, så veckan som kommer nu blir nog inte så rolig, men hej det klarar vi!

 

I fredags mötte jag upp Britt-Mari efter skolan nere på stan, vi åkte vidare mot Ålidhem där jag hämtar ut mina paket. Ålidhem? Ja, man kan ju undrar varför de inte kan lagra i alla fall små paket på Berghem eller Mariehem, men men. Vi började med en pizza till lunch eftersom båda slutade vid lunchtid, älskar calzonen på den pizzerian pizzeria ristorante eller vad det nu står, den smakar som calzonen i min barndom gjorde då Sävar Restaurang och Pub hette Generalen. Därefter så hämtade jag ut mitt paket som jag har öppnat för att kontrollera varan men får jag använda den? Icket! Jag har nämligen köpt en studentpresent till mig själv då det inte är länge kvar tills jag tar studenten på riktigt! Vad det är? Ni som inte vet får nog vänta och se, hehe. När vi ändå var i närheten av Ica så passade vi på att handla det som saknades till kvällens middag, min kinagryta. Den satt som ett smäck i magen och som en eld på läpparna. Kvällen fortsatte med mycket prat och skratt och besök.

 

I lördags hämtade pappa upp mig och vi for hem till min faster Marlene där vi firade Hanna som fyllt 13 år. Antigen så börjar hon bli gammal eller så är jag lastgammal, jag vet inte riktigt. Efter kalaset for vi på Ica Maxi och handlade lite som behövdes innan jag blev avsläppt hemma hos mig. Ungefär en timme senare kom Britt-Mari igen och vi åt middag tillsammans igen, samma mat också. Kvällen bestod av skratt, prat och sms.

 

Idag så har jag gjort ett powerpoint till min fältuppgift i företagsekonomin, hade prov i fredags och vet verkligen inte hur det gick. På vissa frågor var det alldeles för mycket text och belopp ihoptryckt så jag blev nog förvirrad bara av det. Körde i alla fall på ett enkelt pp då jag inte anser att man ska ha för mycket text i ett bildspel. Mindre text och mer prat det är min melodi. Tog en skön dusch för ett tag sen och har hunnit öva på mitt spanarna tal som jag ska hålla på tisdag. Ska snart värma upp mat och sen rymma hem till Britt-Mari. Har en sån där trevlig dag då paniken lurar runt knuten, klarar inte av att vara hemma, måste härifrån. Blir alltid lite lugnare inombords om man vet att man ska få komma ut en stund.

 

Nu är det dags att välja kläder och sen värma upp lite mat.

 

 

Läste precis ett blogginlägg angående sjukdomar, det fick mig att börja tänka litegrann. I inlägget och kommentarerna fanns det synpunkter som; min sjukdom syns inte och folk förstår inte. Här kommer någon och klagar på sin huvudvärk medan jag har ont hela tiden överallt och så vidare. Var även en kommentar från en som har diabetes om att folk som tjatar om sånt de vill ha är bortskämda.

 

Jag kan tycka att det är fel att tänka så ärligt talat. Det är inte roligt att ha värk som inte går över eller en sjukdom som följer med en under hela livet. Jag vet själv hur jobbigt det är att ha ont. Jag har ont i huvudet mer eller mindre varje dag, jag har problem med lederna i armarna och händerna, ibland kan jag knappt lyfta upp en påse från Ica upp på köksbänken. Har på senaste tiden börjat få ont i mina knän också, givetvis gör kylan allt värre när det gäller mina leder. Så jag vet alltså hur det är att ha ont utan att folk kan se det och förstå. Men ger det mig rätten att bli irriterad på folk som gnäller på sin huvudvärk? Har man sällan huvudvärk eller liknande kan det vara jättejobbigt när man väl får det.

 

Är det bara vi som har kroniska tillstånd som har rätten att gnälla? Självklart kan man känna irritation på folk som ibland gnäller på småsaker och gör allt till en stor grej. Men ändå?

 

Jag kan gnälla ofta när jag har ont eller så gör jag vackra miner, ibland försöker jag att inte visa någonting och kan vara envis då någon erbjuder sig att bära min korg eller kasse. Enda gången jag kan bli irriterad på att någon gnäller över sin huvudvärk eller liknande är om de anser att jag borde visa respekt och vara tyst eller så medan de kan skita totalt i om jag mår dåligt. Allt handlar om att ge och ta. Jag ger respekt till folk som ger mig respekt tillbaka. Samtidigt så kan man ju inte gå runt och tänka; varför ska jag bry mig om någon som har huvudvärk en gång om året när jag har det varje dag. Bryr du dig inte om de i din närhet har de ingen skyldighet att bry sig om dig även om man själv kan anse att man har det värre. Alla kan inte förstå eller sätta sig in i hur ont man kan ha, det enda man kan försöka göra är att förklara och sist men inte minst bry dig om.

 

Ingen vill vara sjuk, livet är orättvist. Det enda man kan göra är att göra sitt bästa av det hela och aldrig släppa hoppet. Hoppet är det sista som lämnar människan.

 

 

Ibland vill jag skrika

Ibland vill jag gråta

Ibland vill jag gömma mig

 

Just nu känns det lite som en blandning av det där, en liten meningslös text jag kom på nu. Ibland tänker jag alldeles för mycket. Det kan bero på att min dag inte började så bra, fastän jag har träffat folk idag så var jag tvungen att påminna mig om det. Att vara ensam ett helt dygn är ingenting som funkar för mig längre sen jag gick sönder, en biverkning brukar jag kalla det. Ibland hjälper det att träffa en annan människa i tio minuter och ibland hjälper det att prata med någon över telefon i tio minuter. Men ikväll verkar ingenting av det ha hjälpt. Jag mår ändå inte så dåligt som det kan låta men jag har en olustig känsla i kroppen som kramar om insidan på mig och då menar jag inte en varm och go kram från någon man älskar.

 

Jag sätter för hög press på mig själv och jag vet inte riktigt hur det ska få ett slut. Behöver jag en ledig dag så behöver jag det, man ska inte behöva må dåligt bara för att man inte har suttit med näsan i en kursbok hela dagen och kvällen men oftast är det hjälpen. Jag vill inte plugga non stop för jag behöver det inte! Men ändå känner jag den där pressen hela tiden att lyckas bra, visa att jag kan och få mitt slutbetyg i tid. Jag tror inte att jag hade känt samma press om jag inte hade gått sönder sommaren 2010. Förhoppningsvis släpper den här pressen då jag har fått mitt slutbetyg. Jag vill så gärna bli någon.

 

För att låta lite positiv så kan jag berätta att det gick väldigt bra för mig på mitt prov i psykologi 2a kursen. Fick faktiskt ett B, vilket motsvarar det gamla VG+ skillnaden nu är ju bara att det syns i betyget att man är väldigt nära A. Har prov på fredag i företagsekonomi 1 och förhoppningsvis går det vägen, jag blir nöjd med ett E. Så länge jag klarar kursen så är det bra, kan lägga mer fokus på den efter vecka 42 då min psykologi 2a och svenska retorik ska vara klar.

 

Jag vet att jag kan och att jag är någon, men jag vill bli något mer.

 

Ibland används ordet Jag väldigt mycket, 32 gånger, 33 om man räknar med den här meningen.

 

I utkanten av Sävar har vi en fyrvägskorsning, antigen så åker man mot Täfteå hållet, Bullmarks hållet, Umeå hållet eller Sävar hållet. Den här fyrvägskorsningen har länge gått under namnet dödskorsningen. Varför? Det sker många olyckor där, stora som små. Beror det på stress, okunnighet eller vad? Jag vet faktiskt inte men just nu känner jag mig riktigt förbannad. För bara sex dagar sen ungefär så skedde en allvarlig olycka som resulterade i att en man dog. Det handlade om en krock mellan en person bil och en lastbil. Fick reda på nu att det har skett ännu en allvarlig olycka i samma korsning i morse. Den här krocken var mellan en person bil och en buss. Den här gången fanns turen med i bilden, ingen dog. Varför skedde en olycka till så nära in på? En dödsolycka är något allvarligt och innebär hjärtesorg även om man inte är närstående. Det kan hända vem som helst, en ny olycka borde inte ha skett om folk tänkte mer på det.

 

Enligt kommentarer på VK's artikel så stannade inte bilen enligt stopp plikten som lyder, den saktade inte ens in. Jag kan varken säga om det stämmer eller inte då jag inte var där men det är ju tyvärr vanligt att många bara kör på.

 

Det behövs en ändring och den behövs nu, folk måste tänka på att vara mer rädda om varandra. I trafiken så utgör man inte bara en fara för sig själv utan även för alla andra.

 

För att läsa mer;

 

Dödsolyckan; http://www.vk.se/703836/lastbil-korde-pa-personbil

 

Morgonens olycka; http://www.vk.se/706807/ny-olycka-i-dodskorsningen

 

Snälla, var rädda om varandra

 

Här kommer jag och man kan genast börja undra vad katten har släpat in. Jag vet att jag inte har varit så rolig på senaste tiden men så är det ibland. Johan har varit här igen och sen så låg nätet nere nu i helgen. Det är mest på grund av Johan som jag inte varit aktiv, internet och så vidare är inget vi lägger kraft på när vi är tillsammans och det är bra.

 

Som mest pluggar jag på dagarna men lite mindre på kvällarna, beror på om det är prov eller tal som står på agendan eller inte. Försöker få bort det mesta på dagarna så att jag kan ta det lugnt på kvällen. I onsdags när Johan skulle komma så var jag i Sävar, hade varit hos Lisette på morgonen  i och med min fältuppgift i företagsekonomi, passade på att hälsa på hos familjen KPP efter det. Blev att jag tog en studiefri dag och umgicks med syskonbarnen och Emma till tusen istället. Senare när Lars kom hem så åt vi middag tillsammans och sen skulle jag få skjuts hem. Vi prickade in det så bra att jag kom hem när Johan hade landat på parkeringen, så jag bytte sällskap helt enkelt, kramade om mitt hjärta och blev överraskad med blommor, underbart!  Väl uppe i lägenheten efter att första tvätten hade startats sa jag att jag hade muffins, började genast leta efter ryggsäcken. Oops, den var kvar i Emma och Lars bil, yaay! Det blev alltså en sväng till Sävar igen direkt maskinen var klar, hade allt studiematerial i den som jag skulle ha morgonen därpå. Kärlek gör en lite..glömsk?

 

Vad har vi annars hunnit med? Vi har lagat god mat tillsammans och sett mycket film. Det har varit underbart att bli nattad varje kväll innan skolan, nu låter man som ett litet barn men det är underbart att bli omstoppad och att få en god natt puss på det. I fredags åkte vi hem till familjen KPP och åt middag tillsammans, men innan middagen gick vi tillsammans på Ica och Agnes var så duktig och gick hela vägen. Hon hade gärnat gått hela vägen hem och lite mer på det, hej energiknippe. I lördags så blev det en stadstur, Johan behövde nya byxor så vi valde att åka ner på centrum för att göra det osäkert. Vi hittade det vi behövde och efter det for vi och handlade till middagen. Blev en myskväll som heter duga, dock avbröts den av en som kommit fel. Han som plingade på skulle på en 25 års fest, lät så roligt när han sa; Jag har nog kommit fel, om inte du ska ha en 25 års fest? Jag svarade med att han nog hade gjort det och att så gammal har jag inte hunnit bli än. Min humor är väldigt torr ibland. I söndags kom dagen då Johan åkte hem, hatar de dagarna mer än allt annat. Det känns nästan som att någon petar en hårt i magen.

 

Hujja vad jag skriver, hade egentligen planer på att skriva ett tal idag men min morgon är inte så rolig. Blir att ligga på soffan nu på morgonen innan jag ska ner på stan och fixa naglarna. Imorgon får jag ta nya tag igen när det gäller svenskan. Börjar ha lite mycket att göra men det ska nog gå vägen. Vecka 42 ska jag ha nått mitt mål och då jävlar!

 

Äger numera en regnkappa, är många år sedan som jag bar något sådant. I och med att jag promenerar eller cyklar till skolan så är detta ett perfekt plagg vid regniga dagar. Bara synd att min ena stövel spruckit uppe på fotryggen sen mina äventyr i renskogarna. Men men, vore värre om det varit under sulan. Tyvärr är luvan gigantisk som det är på alla jackor jag testar, vem behöver så stor luva egentligen? Visst är färgen fin?